Migrationsminister Maria Malmer Stenergard diskriminerar israeliska regeringsföreträdare

Följer man konton på högerkanten, kan man se hur vanliga människor med bakgrund från Mellanöstern som demonstrerar för palestiniers grundläggande mänskliga rättigheter, automatiskt stämplas som anhängare till Hamas.

Det stannar inte där. Den senaste personen som målats ut som ett hot mot Israels existens, har varit Greta Thunberg.

Greta begick det stora misstaget att uppmana till vapenstillestånd och efterfråga rättvisa för civila palestinier.

Något som resulterade i att en företrädare för den israeliska militären ansåg att Greta ”stödjer barnmördare och våldtäktsmän”.

Det finns andra detaljer som gör Marias Malmer Stenergards förslag problematiskt. En sådan detalj är att yttrandefrihet är en mänsklig rättighet, garanterad bl a genom Europakonventionen.

Det är inte bara människor med bakgrund från Mellanöstern som sympatiserar med idéer om grundläggande mänskliga rättigheter, som riskerar att drabbas av Stenergards förslag.

Förslaget slår även mot grupper hon förmodligen inte haft i åtanke. En av dessa grupper är Israels nuvarande regering.

Det finns flera uttalanden som gjorts av välbekanta företrädare för Israels nuvarande regering, som placerar dem i riskzonen:

”De som vill motarbeta upprättandet av en palestinsk stat bör stödja stärkandet av Hamas och överföringen av pengar till Hamas. Detta är en del av vår strategi, att skilja mellan palestinierna i Gaza och i Judéen och Samarien.”
– Netanyahu 2019 (premiärminister)

”Den palestinska myndigheten är en börda, och Hamas är en tillgång. Det är en terroristorganisation, ingen kommer att erkänna den, ingen kommer att ge den status vid ICC, ingen kommer att låta den lägga fram en resolution vid FN:s säkerhetsråd.”
– Bezalel Smotrich, 2015 (finansminister)

Som dessa uttalanden antyder har Benjamin Netanyahu, som har varit premiärminister i 13 av de senaste 14 åren gjort allt för att försvaga den palestinska myndigheten, parallellt med att stärka Hamas, för att ta bort alla möjligheter till att uppnå en tvåstatslösning.

Det är uppenbart att Netanyahu och den israeliska högerns strategi har varit förödande.

Som en amerikansk tjänsteman uttalade sig i ett samtal med en välrenommerad författare, redaktör och militärhistoriker som arbetar som kolumnist för Washington Post:

”Den israeliska regeringen satsade på fel häst. De hällde pengar över Hamas för att tysta Gaza, samtidigt som de satte extraordinärt och konstant ekonomiskt och militärt tryck på den palestinska myndigheten trots att den palestinska myndigheten var den enda parten som förbundit sig till ickevåld.”

Ersätter man Stenergards förslag med Sverigedemokraternas utvisningsverktyg ”bristande vandel”, uppstår andra typer av hinder.

När man granskar individerna som representerar den politiska makten i Israel kan man se att:

Premiärminister Benjamin Netanyahu står åtalad för flera fall av bedrägeri, förtroendebrott och mottagande av mutor. Han har tagit in partier i sitt kabinett som för inte så länge sedan fanns på det amerikanska utrikesdepartementets terroristbevakningslista.

Netanyahu har för övrigt talat öppet om att radera palestinska städer från kartan och lovat att det aldrig kommer att finnas en palestinsk stat.
(En anledning till att han ännu inte blivit inbjuden till Vita huset).

Den nationella säkerhetsministern Ben-Gvir som kategoriseras som en ultranationalist, är dömd för rasistisk hets och stöd till en terroristorganisation.

Inrikes- och hälsominister Aryeh Deri som är chef för det ultraortodoxa Shas-partiet har dömts för skattebedrägeri tidigare i år och avtjänade ett fängelsestraff i början av 2000-talet för att ha tagit mutor, under en tidigare period som inrikesminister.

Finansminister Bezalel Smotrich som är ledare för ett högerextremt religiöst sionistiskt parti och en stark förespråkare för utvidgning av israeliska bosättningar på Västbanken med en historia av att engagera sig i anti-arabisk retorik.

Bezalel är förvisso ostraffad men eftersom han öppet deklarerat att han betraktar ”Hamas som en tillgång” är det svårt att se hur även han skulle kunna leva upp till Marias och Sverigedemokraternas krav för att uppehålla sig i Sverige.

För övrigt vill jag understryka…

att en majoritet av världens judar inte bor i Israel och har ingen rösträtt där. Så det här handlar bara om den sittande regeringen i Israel och utgör alltså inget påhopp på judar i största allmänhet.
Det är värt att poängtera att det finns mycket stora klyftor längs ideologiska linjer i Israel.
Hela 73 % av israelerna på den politiska vänstern säger att man kan hitta ett sätt för staterna att samexistera, jämfört med 53 % av de i mitten och 14 % av de till höger.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.