Vaknar av att min son puttar på mig

Av Anders Cardell 2024-02-01

Jag ser panik i hans ögon, det låter som han ska spy samtidigt som han inte kan andas. Var lugn, var inte orolig, försök andas lite lite grann. Var lugn, andas bara lite, gråt inte, försök att inte stressa, andas lite och lugnt.

Jag hör att andningen börjar funka, det rosslar men det funkar lite grann.

De uppspärrade ögonen ändrar karaktär, de är glansiga, tåriga men paniken är på väg bort. Han får luft, det funkar ett andetag i taget.

På med kläder, prata lugnt. Ber min son att fortsätta andas lugnt.

Han andas högt upp i halsen men det fungerar. Ber honom sitta upp så jag kan hjälpa honom på med kläderna.

– Jag kommer att hjälpa dig med kläderna och bära dig när vi kommer ut, vi ska åka till sjukhuset, säger jag.

Han försöker prata men det finns för lite luft. Jag säger åt honom att inte prata, bara tänka på att andas lugnt, säger att han ska visa tummen upp om han kan andas när jag frågar. 

Ut på gatan, han sitter på mina axlar.  Han är tyst och andas. Vi får tag på en taxi direkt.

När vi sitter i taxin sitter han tyst, jag ser att han är koncentrerad på sin andning.

Taxichauffören har bakgrund från Mellanöstern. Han slår av taxametern innan vi kommit fram och vägrar ta emot dricks.

Förra gången något liknande hände åkte vi med en chaufför med bakgrund från Somalia, han vägrade låta mig betala för resan när han såg att min son var dålig.

Jag är så stolt över min son, han gör allting rätt. Jag är så tacksam för chaufförens omtanke och generositet.

Vi kommer fram, andningen rosslar fortfarande men han är mycket bättre. Det visar sig vara virusaktiverad krupp.

De flesta föräldrar kan säkert känna igen sig när liknande saker inträffar, känslan av maktlöshet, önskan om att vilja byta plats med barnet och vara den som tar smällarna.

När vi konstaterat att allt är ok flyttas tankarna till föräldrar i Gaza, paniken och desperationen, Israels medvetna bombningar av sjukhus, där föräldrar och barn samlas. Inte ens sjukhusen är fredade.

Önskar ingen människa olycka men det är oförlåtligt att det finns människor i Sverige som försöker förminska och legitimera det som den civila befolkningen i Gaza utsätts för. Det är oförlåtligt.

Oförlåtligt.

Folkmord kan ske när människor är så verklighetsfrånvända och distanserade att de inte har förmåga att förstå att det skulle kunna vara deras egna barn.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Anders Cardell växte upp i det lilla brukssamhället Hallstahammar och i stockholmsförorten Östberga.
Han blev anställd på Fryshuset i slutet på 80-talet där han arbetade fram till att Anders Carlberg gick bort 2013.
Anders har varit aktiv i olika former av ideell verksamhet parallellt med sitt ordinarie arbete. De senaste åren har varit starkt präglade av att han har blivit förälder:
– Jag skriver för att jag känner ett ansvar för att göra det jag kan, med de resurserna jag har, för att skapa ett bättre samhälle, säger Anders.
Anders Cardell är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.