När högerpopulister godhetssignalerar

För några veckor sedan togs bänkarna bort från perrongen på pendeltågstationen Liseberg i Göteborg. Det var svårt att förstå varför, eftersom de var hela och fina. Men så sattes det upp nya bänkar som såg likadana ut fast med en avgörande skillnad: Mitt i bänken finns nu ett armstöd.

Den naivt godtrogna medborgaren kanske tror att det handlar om vänlighet, att svaga människor ska få stöd när de ska resa sig upp, men nej – i vårt samhälle är det viktigt att hindra hemlösa och trötta människor från att lägga sig ner. De förfular ju trots allt stadsbilden.

Fenomenet kallas för exkluderande design och handlar om fiffiga lösningar för att jävlas med till exempel hemlösa och fattiga. Det kan handla om bänkar med armstöd mitt i eller bänkar som lutar framåt så att man inte ska kunna lägga sig på dem, piggar i marken under broar så att hemlösa inte ska kunna få regnskydd eller ljudskrämmor med obehagliga högfrekventa signaler som bara unga öron kan uppfatta. Fantasin är stor när det gäller att göra livet surt för de mest utsatta.

I ett samhälle där den nyliberala ideologin har segrat säljs stationshus och köpcentrum ut till privata aktörer och bolag och dessa aktörer vill tjäna pengar. Fattiga människor och andra trashankar förfular våra köpcentrum och våra stationshus. De väcker obehag hos den välbärgade medelklassen. De är för att säga det rakt ut – bad business.

Jernhusen heter det statliga bolag som förvaltar Lisebergs station och Centralstationen i Göteborg och säkert många andra stationshus i Sverige. Redan 2017 satte de upp bänkar med armstöd på Centralstationen och menade då att det handlade om ett “tillgänglighetsperspektiv”.

“Armstöd gör det lättare för personer med funktionsnedsättningar att sitta bekvämt och resa sig. När man delar av bänkarna får också fler möjlighet att sitta. Om en person ligger på bänken får ju färre plats att utnyttja bänken”, sa bolagets kommunikatör då.

En god gärning alltså? För det är ju helt omöjligt för människor att sätta sig jämte varandra på en bänk utan att det finns armstöd som delar av och tvingar fram solidaritet. Och tillgänglighetsperspektivet är ju utmärkt för överviktiga som inte får plats mellan de tätt sittande armstöden. Eller?

En annan påstått god gärning i vår samtid kan vara att hävda att man vill införa tiggeriförbud av omsorg om tiggarna. “Ingen ska ju behöva försörja sig så” brukar det heta.

Att tiggaren inte automatiskt får några pengar av att inte få lov att be om pengar spelar liksom ingen roll. Förespråkarna för tiggeriförbud vill ändå få oss och tro att de är extra goda och omtänksamma människor. Ja, trots att ingen tiggare någonsin har efterfrågat tiggeriförbud och trots att ingen som jobbar med människor i den här typen av utsatthet tror att tiggeriförbud hjälper någon alls.

“Att ställa krav är att bry sig” brukar politiker säga som av spelad omsorg om utsatta människor vill jävlas lite extra med dem. Språkkrav, försörjningskrav, vandelskrav och annat som ska motivera människor till ett bättre liv. Ja, för det är ju omöjligt att tänka sig att människor kan ta tag i sina liv själva om de får hjälp och stöttning istället för krav, hot och repressalier. Eller?

Politiker motiverar gärna återvandringsbidrag och en flyktingpolitik där fler människor tvingas lämna landet och allt färre av de mest skyddsbehövande flyktingarna får stanna med att det är för att komma till rätta med “skuggsamhället”.

De här stackars människorna tvingas nämligen, enligt resonemanget, in i skuggsamhället eftersom vi inte kan ta hand om dem. Så av ren välvilja måste de kastas ut ur landet till den plats de flydde ifrån. Ja trots att de lämnade platsen för att undvika risk för tortyr eller död.

För vi vet ju bättre. Några klusterbomber i Aleppo eller ett liv i niqab i Afghanistan är ju bättre än det svenska skuggsamhället. Eller?

Det hade varit betydligt hederligare att säga som det är. Armstöd på bänkar är för att hindra uteliggare att sova på bänkarna. Hemlösa är fula, luktar illa och stör oss andra.

Språkkrav för medborgarskap är för att hindra vissa människor från att få ta del av vår gemenskap. Samma sak med försörjningskrav eller vandelskrav. Vi gillar inte vissa invandrare i det här landet. Särskilt illa tycker vi om muslimer.

Återvandringsbidragets syfte är inte att hjälpa människor som längtar till sina hemländer att kunna förverkliga sin dröm om att komma hem igen. Syftet är att invandrare från vissa länder ska fatta vinken och fatta att de inte är önskvärda. Vi föredrar européer här. Helst vita. Så vita som möjligt.

I Bibeln står det: “Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert.” Det är skarpa ord och ord som passar bra.

När högerpopulister och kommersiella företag godhetssignalerar så undrar jag om de på riktigt inte fattar hur enkelt vi synar bluffen? Vi vet vilka de vill väl och vilka de vill illa. Vi vet vilka de vill gagna och vilka de vill skada. De vill ha mer åt sig själva. Det är hela planen. Det är därför de gör det onda till något gott och det goda till något ont.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.