Det måste finnas konsekvenser för den som stödjer ett folkmord

Den svenska regeringens stöd har bidragit till att Israel har kunnat fortsätta sina övergrepp på den palestinska befolkningen samtidigt som man inlett ett krig mot Iran. Medan USA:s och Israels ledare agerat som att dom spelar tv-spel istället för att axla ansvaret som statsledare, har deras handlingar försatt miljontals människor i en omedelbar risk för deras liv och hälsa.

Rafael Grossi, chef för FN:s atomövervakningsorgan, har varnat för att en israelisk attack mot Irans kärnkraftverk i Bushehr kan utlösa en regional katastrof.

Direktören för Internationella atomenergiorganet (IAEA) förklarade för FN:s säkerhetsråd att en direktträff mot det ryskbyggda Bushehr-kraftverket, beläget vid Gulfkusten, skulle kunna ”resultera i ett mycket högt utsläpp av radioaktivitet”, med ”stora konsekvenser” utanför Irans gränser.

Europeiska ledares passivitet kan komma att straffa sig dyrt i form av ännu fler förlorade människoliv och enorma flyktingströmmar som kan börja röra sig mot Europa.

Det är ofattbart att man inte lärt sig något av tidigare erfarenheter. Invasionen av Irak bidrog till enorma humanitära konsekvenser. Folkmordet i Palestina har skapat ytterligare en humanitär katastrof som fortfarande pågår. Till det behöver vi nu lägga ett nytt krig som likt kriget i Irak har inletts på falska grunder.

Sveriges fortsatta stöd till Israel innebär att Sveriges regering visar sympatier för en etno-nationalistisk stat som precis begått ett folkmord. Kommer man ta ansvar för konsekvenserna av sitt agerande efter att en katastrof ägt rum i Iran eller kommer man göra som man har gjort under folkmordet i Palestina, fortsätta med sitt stöd till de krafter som är ansvariga för katastrofen?

Det måste finnas verktyg för att ställa regeringsföreträdare till svars.

Sveriges regering måste ställas till svars för stödet till krafter som utfört ett folkmord och har inlett ett krig som strider mot folkrätten.
Flera svenska regeringsföreträdare har avvisat krav på humanitär hjälp till den lidande befolkningen i Gaza.

Vi som bor i Sverige och andra länder i väst brukar hålla oss själva högt, när vi jämför oss med människor som lever i andra delar av världen. Om man analyserar offentliga uttalanden från politiker och olika samtal som äger rum på sociala plattformar kan man se att många människor från Sverige betraktar sig som mer civiliserade än människor från andra delar av världen. Det är en motsägelsefull uppfattning med tanke på våra politiska företrädares reaktioner på de senaste årens utveckling i Gaza.

Är det ens möjligt att kalla sig för civiliserade samtidigt som man rycker på axlarna inför ett folkmord?

Är vi mer civiliserade än andra eller är självbilden ett uttryck för ett grandiost självbedrägeri?

Sveriges ministrar och politiska företrädare lever ett mycket privilegierat liv med höga löner och stora friheter. Man kan tycka att det vore enkelt för våra regeringsföreträdare att ställa sig bakom en så elementär sak som nödhjälp till människor som lever i en situation som närmast kan liknas vid helvetet på jorden.

Samtidigt visar mängder av undersökningar att människor inte blir bättre människor för att dom lever under goda ekonomiska villkor. Det är snarare tvärtom. Forskning visar att ökad status eller rikedom tenderar att leda till mindre empati, mer egoism, och ett ökat oetiskt beteende.

Studier som genomförts av forskare på bland annat UC Berkeley visar att rikedom korrelerar med minskade känslor av empati, mindre uppmärksamhet på andras behov, och ökad självcentrering.

Ytterligare forskning bekräftar att människor med en högre social och samhällelig status utvisar en svagare förmåga att läsa av andras emotioner, uppvisar mindre emotionell resonans och har ett större fokus på egna behov.

Hjärnstudier med fokus på empatiaktivering visar att människor med hög status visar mindre empati och är mindre benägna att hjälpa andra. Högre social position bidrar till att den känslomässiga distansen ökar. Det verkar som att ens känsla av att ha “hög status” gör att man inte känner lika stort ansvar att hjälpa andra, även om man förstår att någon har det svårt.

Samtliga studier pekar på ett tydligt psykologiskt samband: när människor får bättre ekonomisk ställning tenderar de att bli mer självcentrerade och empatin för andra minskar. Det är särskilt tydligt när inget yttre socialt tryck finns. Kopplingen mellan ekonomisk status och förmåga att känna empati med andra, skapar en samhällelig dynamik där ökade ekonomiska fördelar riskerar att försämra människors medmänsklighet.

Räcker det med att använda ekonomiska orsaker för att förklara likgiltigheten inför det som sker i Gaza?

En annan faktor som kan ha en avgörande betydelse för vissa människors förmåga att känna med de som dör, är avhumanisering. Avhumanisering innebär att en grupp eller individ betraktas som mindre mänsklig. Avhumanisering sker genom en process som resulterar i kraftigt minskad empati och medkänsla.

Det finns tydliga vetenskapliga belägg för att avhumanisering underlättar moraliska ursäkter för våld, diskriminering och olika former av övergrepp. Den försämrar människors hjälpvilja, bidrar till att legitimera och öka acceptansen för instrumentellt våld samtidigt som det leder till en ökad tolerans för orättvisor.

Jag tänker inte göra anspråk på att ge en fullständig förklaring till ett fenomen som behöver undersökas grundligt av forskare och vetenskapsföreträdare när fasorna är över.

Vill bara upprepa frågan:

Är det ens möjligt att påstå att kalla sig för civiliserade samtidigt som man rycker på axlarna inför ett folkmord?

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.