Att ta från de fattigaste och ge till de fattiga

Samtidigt sänker man socialbidraget. För sammanboende med två barn minskas bidraget med 800 kronor i månaden.

Alla som flyttar till Sverige från och med den 1 januari 2027 kommer att behöva ”kvalificera sig in i socialförsäkringen”. Antingen genom att ha varit bosatta i Sverige i fem år eller genom att ha jobbat i minst tolv av 24 månader med en lön över 20 000 kronor i månaden. Kravet gäller för till exempel barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag, sjuk- och aktivitetsersättning och äldreförsörjningsstöd. Man inför också rejäla begränsningar i socialbidraget för familjer med fyra barn eller fler.

Eller som SD:s gruppledare Linda Lindberg formulerar det: ”Sverige är inte längre ett smörgåsbord för all världens folk”.

Regeringens och SD:s politik bygger på en kombination av fördomar och rasism. Man utgår från att invandrare inte drar på husvagnssemester och man utgår från att det är invandrare som har fler än tre barn.

Fördomen handlar också om att människor undviker att arbeta för att de är lata, inte att de undviker att arbeta för att ingen har anställt dem. ”Den här reformen kommer att leda till att fler barn ser sina föräldrar gå till jobbet”, säger moderaten Anna Tenje. Hur då?

Varför skulle fler gå till jobbet för att de tvingas leva i fattigdom? Hur går det till när ökad fattigdom stimulerar arbetsgivare att anställa fler?

En sak kan möjligen hända. Lönerna kan dumpas ännu mer. Kriminaliteten kan öka eftersom fler människor ser ett behov av att komma över pengar eftersom de får svårt att klara sig på sina löner eller sitt socialbidrag.

Tanken är att svennebanan inte ska förstå det här. Han ska glädjas åt att regeringen ger honom billigare husvagnssemester och att den klämmer åt fifflande invandrare. Han ska bli så glad över det här att han lägger sin röst på SD i nästa val.

Kravsamhället är en avledningsmanöver. Det börjar med att krav ställs på någon annan och slutar med att de ställs på dig.

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är skillnaden mellan tillit och misstro. I en demokrati finns det tillit mellan medborgare och stat. I diktaturer hålls människor på mattan genom krav och tvång. Eftersom tilliten saknas behöver den politiska ledningen övervaka och kontrollera medborgarna.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.