”Ingen bryr sig”

Detta är inte en text där jag vill klaga. Det är en text där jag bara berättar hur det är för mig. Jag muckade utan att ha haft några permissioner eller annan utslussning. Jag fick ut de pengar som fanns på mitt konto hos anstalten, total 798 kr. Det och en sopsäck med det jag hade därinne, inget mer.

Jag försökte få tag på soc innan jag skulle mucka. Men jag är inte skriven någonstans, eftersom jag var utflyttad ur Sverige när jag greps. Därför sa soc att de inte visste vilken kommun som skulle vara ansvarig. Soc skickade runt mig till olika personer. Varje gång jag skulle ringa ett nytt nummer så var jag tvungen att ansöka om ett nytt tillstånd. Allt tog en massa onödig tid. Efter en massa samtal tillsammans med en plit som inte alls var intresserad av att hjälpa mig, så var det plötsligt dags att friges. Ut till ingenting.

Nu står sitter jag här. I en soffa hos en vän från förr som varit snäll nog att låta mig gästa honom och jag kunde skriva mig här så att en kommun tvingades ta lite ansvar. Jag sitter och skriver på hans dator. Men snart måste jag flytta, han hyr i andra hand och ska själv snart flytta ut. Jag har ansökt om socialbidrag, men det tar tid. Mina 798 kronor är för länge sen slut. Jag har lyckats skriva in mig på Arbetsförmedlingen i alla fall, det var ett krav för att kunna söka socialbidrag. Nån lägenhet kunde soc inte ordna. Har också sökt flera jobb, men ingen är intresserad av en kåkfarare. Men jag fortsätter söka, nåt jobb måste väl finnas?

Jag klagar som sagt inte, jag berättar bara om hur min verklighet är idag, just nu. Ingen brydde sig på kåken och igen bryr sig nu när jag muckat. Snart sover jag väl på gatan.

Av: Kent, nymuckad och hemlös

Detta är en gästkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Denna krönika är tidigare publicerad hos Kriminalvårdsmagasinet.