Säkerhetsförvaring – en absurd lag

En sådan grundläggande princip är att man hellre ska fria än fälla. Åklagaren har bevisbördan och för att få en fällande dom måste det ställas bortom rimligt tvivel att den anklagade faktiskt är skyldig. Därför är det en farlig utveckling när det nu läggs förslag om att människor ska kunna dömas för brott som ännu inte har begåtts. Regeringens lagförslag om tidsobestämd påföljd, så kallad säkerhetsförvaring, innebär just det.

En person döms för ett brott och får ett straff i enlighet med den straffskala som fastställts. Men när domen är avtjänad kan straffet förlängas i syfte att förhindra att personen återfaller i brott. Detta ska dessutom kunna upprepas obegränsat antal gånger, trots att vi vet att personen ännu inte begått något nytt brott. Om inte detta är rimligt tvivel, vad är då rimligt tvivel?

Lagens absurditet blir ännu tydligare om den skulle tillämpas på mindre brottslighet. Återfallsrisken bland unga män som fälls för snatteri är upp till 50%. Med den här lagens logik skulle vi då kunna utdöma ett extra bötesstraff redan vid den första domen? Betyder det då att den dömde har ett straff tillgodo?

Argumentet för den här lagstiftningen handlar om att skydda allmänheten från allvarlig brottslighet genom att hålla potentiellt farliga människor inlåsta. Problemet är att vi öppnar upp för lagstiftning som dömer människor på spekulation om framtida brottslighet. Ett rättsväsende som vi hittar i diktaturer där politiska fångar hålls inlåsta på obestämd tid för att de anses utgöra en fara för samhället. Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill se?

Hoppas vi alla kan reflektera lite över denna problematik, för nu är det bråttom att skapa debatt.

Av Per Öhman, en 50+ debattör med socialdemokratisk förankring i Lerum. Biträdande föreståndare på ett behandlingshem för människor med alkohol- och drogberoende och utbildar även arbetslivet inom detta område.

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.