SÄPO manar till motstånd – men vilka är egentliga hotet?

Med denna bakgrund är det av stor vikt att konkretisera vari hotet består. En sådan konkretisering finns i SÄPO:s rapport 2025/2026 som släpptes i mars i år. Om vi ska vara rädda, vad ska vi vara rädda för då? Det är bra att veta då SÄPO avslutar sin rapport med att mana till motstånd.

Rapporten lyfter fram tre länder som särskilt farliga för Sveriges säkerhet, Ryssland, Iran och Kina. Hur ser då hotet från dessa tre länder ut?

När det gäller Ryssland så nämner rapporten tre faror. För det första påpekar den att anslutningen till NATO har ökat Rysslands intresse för Sverige. Det innebär att deras underrättelsetjänst är mer aktiv än tidigare. Därefter nämns påverkan och sabotage. Sverige är där inte det primära målet, utan det gäller sabotage på industrier som tillverkar militärt stöd till Ukraina. Detta har hänt i andra europeiska länder och skulle kunna hända här också. Dessutom påpekas att Rysslands intresse för kunskap och teknikanskaffning utgör ett hot på så sätt att det får svenska industrier att försöka runda sanktionerna.

Sammantaget rör sig hotet från Ryssland om våra egna beslut. Dels gäller det NATO-anslutningen förstås och dels ett massivt stöd till Ukraina och dessutom anslutningen till EU:s sanktionslagstiftning. Ett ökat hot beror alltså till stor del på att vi genom egna beslut har gjort oss till måltavla för ett större intresse från Rysslands sida.

Dessa hot som de beskrivs i rapporten tycks ju inte motivera en militär upprustning på något sätt. Mot slutet tecknar rapporten en teoretisk bild som menar att det kan tänkas att Ryssland tar en liten bit av Sveriges landmassa för att testa NATO. Detta är en tankekonstruktion och framställs inte som ett konkret hot.

Kina och Iran ses som ett “betydande hot”. Rent faktiskt handlar detta hot om att Kinas utveckling mot ett allt större ekonomiskt inflytande helt enkelt hotar västerlandets långvariga dominans på världens marknader. Kina söker genom bland annat cyberangrepp och sin underrättelsetjänst kunskap och teknik för att förbättra och utveckla sin egen ekonomi. “Deras ambition är att långsiktigt kontrollera och dominera centrala frågor som exempel världshandel och ekonomi”. Konkurrens heter det på normalspråk.

Rapporten berättar att Iran under lång tid haft underrättelseverksamhet i Sverige för att kartlägga egna oppositionella. De har då även genomfört våldsdåd. De uppges även rekrytera unga svenskar för att utföra våldsdåd. Dessa dåd har riktat sig mot judiska och israeliska mål. I övrigt har även Iran haft ett intresse för att skaffa sig ny kunskap och teknik, särskilt inom program som är relaterade till landets kärnvapenteknik. Dessa bör nog vara rätt avancerade eftersom Iran påstås ha egna framstående program av den arten.

Rapporten lämnar det som en öppen fråga vad gäller det framtida hotet från Iran.

En stor del av rapporten (7 sidor av 56) handlar om brott mot sanktionslagstiftningen. Här är det då de svenska företagen som är ett hot mot svensk säkerhet. Företagen ska straffas, de ska upptäckas, de ska utbildas i hur man upptäcker spioner, det vill säga Sverige bygger upp en hel demokratisk apparat för att ge stadga åt sanktionsåtgärder mot misshagliga länder.

Förutom att lyfta fram dessa tre länder som det främsta hotet mot svensk säkerhet så pekar rapporten också mot våldsbejakande extremism, framförallt från islamister och högerextrema grupper.

Som avslutning har rapporten ett par meningar om hur den svenska säkerheten ska skyddas. Det viktigaste är vår egen motståndskraft. Motståndskraften består i att ha en god lägesuppfattning, sägs det. I sammanhanget håller man upp ett varnande finger mot att övertolka händelser. Cyberangrepp och sabotage är inte alltid utförda av stater, främmande makt, inte ens för det mesta.

Det står faktiskt inget om mer vapen. Däremot om mer underrättelsetjänst. I rapporten stoltserar man över att SÄPO har ökat i omfång. FRA (Försvarets radioanstalt) har ökat sin officiella bemanning från 800 till 1500 personer och en ny underrättelsetjänst utöver de vi redan har är på väg. “Säkerhetspolisen står stadigt i en osäker tid”.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.