Från propaganda till politiskt inflytande – Israels globala strategi

Det är enkelt att förstå varför man satsar enorma belopp på att försöka påverka omvärldens uppfattning. Landets globala image har kollapsat.

En världsomspännande undersökning har nyligen visat att Israel är världens mest ogillade land och nu uppfattas mer negativt än bland andra Nordkorea, Afghanistan och Iran. Resultatet markerar ännu ett tecken på Israels allt djupare internationella isolering.

Samtidigt verkar Israels ledare vara övertygade om att det är möjligt att fortsätta göra som tidigare, det vill säga lägga ner stora summor pengar på att påverka omvärldens bild av Israel, snarare än att genomföra verkliga förändringar.

De 730 miljoner dollar som nämns är sannolikt bara en bråkdel av kostnaden för Israels totala påverkansarbete.

Tidigare erfarenheter visar att delar av påverkansarbetet utförs av externa lobbygrupper, exempelvis AIPAC i USA, som till stor del finansieras av privata donatorer och därför ligger utanför statens budget.

AIPAC har varit en ifrågasatt organisation sedan starten eftersom man lyckats göra sig själv till ett undantag från de amerikanska regler som säger att lobbyorganisationer som företräder utländska intressen ska vara registrerade som sådana.

Under senare år har den amerikanska befolkningens kritik mot AIPAC blivit tydligare. En av orsakerna är naturligtvis folkmordet, men det har inte varit den enda anledningen.

En stor del av kritiken handlar om lobbyorganisationens oproportionerligt stora inflytande över amerikansk politik.

AIPAC har pumpat in enorma ekonomiska resurser i valkampanjer för politiska kandidater som varit beredda att ställa sig bakom Israels politik.

Det har gjort att många politiska kandidater hamnat i ohälsosamma ekonomiska beroendeförhållanden som påverkat deras politiska handlingsfrihet redan från början.

AIPAC:s påverkansarbete har inte heller stannat vid att stödja Israelvänliga kandidater. Organisationen har även satsat stora resurser på att sabotera möjligheterna för kandidater som ifrågasatt Israels politik. Detta har skapat en situation där många amerikaner upplever att en betydande del av den amerikanska eliten styrs eller påverkas av israeliska intressen.

Det är svårt att föreställa sig att USA skulle tillåta någon annan organisation som företräder utländska intressen att avgöra vilka politiska kandidater som ska lyckas i amerikanska val.

Erfarenheterna av AIPAC:s inflytande gör det svårt att betrakta organisationen som något annat än en gigantisk statssanktionerad påverkansoperation.

Den senaste tidens erfarenheter kopplade till den republikanske ledamoten Thomas Massies kampanj i Kentucky är ett talande exempel på vilka uttryck det proisraeliska påverkansarbetet kan ta sig.

Massie är republikansk politiker och ledamot av USA:s representanthus för delstaten Kentucky. Han har gjort sig känd som en av de tydligaste förespråkarna för att Epsteinutredningen ska offentliggöras och har motsatt sig USA:s ovillkorade militära stöd till Israel.

Massie har även varit en högljudd kritiker av kriget mot Iran eftersom han anser att det strider mot USA:s grundlag.

Inför delstatsvalet i Kentucky spenderade AIPAC och olika så kallade proisraeliska företrädare tiotals miljoner dollar på att försöka säkerställa att Thomas Massie skulle förlora valet. Professionella bedömare har uppskattat att omkring 350 miljoner svenska kronor satsades för att Massies politiska motståndare skulle vinna.

Inför att vallokalerna stängde betonade Massie det ekonomiska inflytandet i valet och beskrev det som ”en folkomröstning om huruvida Israel kan köpa platser i kongressen”.

Massie förlorade valet trots att han var en mycket populär kandidat.

Exemplet med Massie visar flera saker, men framför allt att Israels ledare inte verkar nöja sig med att bestämma över det egna och det palestinska folket, utan även anser sig ha rätt att påverka vilka politiska kandidater som ska vinna politisk makt i USA. Erfarenheten med Massie sätter fokus på Israels öppna metoder för påverkan.

Mycket talar dock för att Israels påverkansarbete är långt större än det som är offentligt och synligt. Landet har på goda grunder anklagats för att bedriva ett dolt arbete för att påverka olika länders politik.

Ett exempel går att läsa om i den israeliska tidningen Haaretz. Tidningen avslöjade nyligen en vänsterfientlig påverkansoperation i form av en smutskastningskampanj i Frankrike, där det finns tydliga spår som leder till Israel.

Till detta kan man lägga erfarenheter kopplade till Epsteinutredningen, där det funnits tydliga kopplingar till Israels politiska administration och landets underrättelsetjänst.

Sverige är, precis som andra europeiska länder, ett sannolikt mål för Israels påverkansarbete.

De senaste årens erfarenheter talar dessutom för att Sverige borde vara ett relativt enkelt mål. Vi har bland annat ministrar i den nuvarande regeringen som redan gör allt i sin makt för att skydda Israels blodtörstiga regim.

En metod som Israel tidigare använt för att kompromettera politiska nyckelpersoner, utöver olika former av ekonomiska bidrag, är att måla upp en oproportionerligt stor hotbild som man sedan erbjuder skydd mot.

Detta aktualiserar frågor om varifrån Ebba Busch och andra regeringsföreträdare får sina ”särskilda skyddsinsatser”.

Den frågan hade förmodligen varit löst för länge sedan om vi inte hade begåvats med en minister för civilt försvar som sannolikt inte skulle kunna identifiera en påverkansoperation ens om den kom med en namnbricka.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.