När tyst acceptans blir medansvar

Nu tror ni kanske att jag tappat det helt, men häng med så länge du orkar så skall jag försöka föra mitt något snåriga resonemang i mål.

Jag tillhör den delen av befolkningen som förfäras över populism och ansvarslöshet som numera är alltmer rådande inom politik och myndighetsutövning. Lämnar därhän vem eller vilka som gjort vad på läktarna under derbyt i Göteborg, för den som vill fördjupa sig i den biten rekommenderar jag Google.

Vårt rättsväsende har på uppgift av politiken gjort stora förändringar i bland annat straffsatser och bötesbelopp. Man snackar ”vandel” och ”samförståndsbrott”, där domstolar kan döma grupper av människor utan tillstymmelse till bevis som säkerställer vem som gjort vad.

Man jagar ”möjliggörare” längst ned på samhällsstegen, och så länge politiken och myndigheterna härjar runt de nedersta stegpinnarna kan både regering och opposition känna sig trygga. Stannar där för att inte krönikan skall ta form av en ordinär bok av Stephen King i antal ord.

Likhet inför lagen har du nog hört om, och jag tar mig friheten att anta att vi tycker att det är rimligt?

Men tydligen är det så att Västra Götalandsregionen gör en tolkning av vad som gäller på en läktare. Detta medan det görs helt andra tolkningar i andra regioner. Det känns lite underligt och kan vara värt att fundera över, eller vad säger du?

Vi som ser på fotboll, har genom åren fått uppleva allt fler avblåsta matcher och väntan på beslut från myndigheter, föreningar och Fotbollsförbundets säkerhetsansvariga. Vid varje avbruten match har en speakerröst gång efter gång efter gång signalerat att matcher kan komma att brytas om inte det sker rättning i leden och att man följer gällande regelverk.

Är det då en ren tillfällighet att man beslutar om att en match skall avbrytas när det är en nykomling i Allsvenskan som möter ett annat bottenlag i serien, eller är det en ren tillfällighet? Jag har inget svar, men som jag skrev tidigare tycker jag att ”likhet inför lagen” är rimligt.

Är det en ren tillfällighet att det inte sker i Stockholm eller någon av de andra större städerna? Är det en orimlig fråga så känner jag en viss oro för vart vi är på väg?

På TV4 kunde vi höra programledare och experter prata om hur stämningsfullt det är på läktarna och att inramningen var fantastisk. Kunde höra tränarna lovorda supportrarna. Fick höra olika förklaringar till att matchen bröts beroende på vem de pratade med. Den personliga uppfattningen blir för egen del att jag inte känner förtroende för vare sig klubbledningar och föreningar eller delar av media eller myndigheter.

”Land skall med lag byggas”, en inledning från Upplandslagens byalagsbalk år 1296. Vill du ha några rader till? ”och ej med våldsgärningar, ty då går det landet väl när lagar följs”. Senare gjorde kung Karl XV att göra det till sitt valspråk.

Vart vill jag då komma med detta? 

OM vi som ett demokratiskt samhälle skapar lagar, då är det en fördel om vi ser till att de efterlevs. Gör vi inte det skall vi ta bort dem. Likhet inför lagen är enda vägen. Förstår att det inte är så det fungerar i realiteten, men det måste vara det vi strävar efter. Därför anser jag att staten skall ha huvudansvaret, klubbarna fixar inte detta själva.

Tycker oerhört synd om dem som tar sig till arenor för att heja fram sina lag och njuta av vacker fotboll och schyssta tifon. Ser människor som betalar både en och två tusenlappar för att ta med familj eller vänner till arenorna för en skön stund tillsammans. De som har råd skiter kanske i att de inte får degen tillbaka, men som bekant är det en mycket stor andel människor som gräver djup i fickorna för att kunna följa sina lag.

Hög tid att hitta en lösning alla kan leva med. För oavsett vilka som möts och var matchen spelas skall alla kunna se matcher utan avbrott som jag ser det, 45 x 2 med kvartsrast, sedan kan vi var och en kunna vandra hem i kvällningen för att glädjas eller sörja utan störningar.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.