Straffrabattens logik

Mängdrabatt existerar eftersom konsekvenserna av att stapla påföljder på varandra kan leda till helt absurda konsekvenser. Att stjäla tio cyklar skulle till exempel kunna anses värre än att döda någon.

Det är tacksamt för populistiska politiker att tala om straffrabatt eftersom ordet rabatt får oss att tänka att personen som begår brott tjänar på att begå fler brott. Så är det inte.

Principen att man fullt ut döms för det grövsta brottet och sedan får halva straffet pålagt för det näst grövsta brottet är fullt rimlig och det är just därför samma princip tillämpas i de flesta länder i världen.

I Danmark, Finland och Norge följer man principen att straff bara utdöms för det allvarligaste brottet. I Sverige har man följt samma princip som i Tyskland, vilket som sagt innebär att straffet för det grövsta brottet gäller och att det sedan sker procentuella minskningar av ytterligare brottslighet. I andra länder som USA och England utdöms straffen så att de ska avtjänas samtidigt vilket i praktiken blir exakt samma sak som straffrabatt.

Så när högerpopulistiska politiker gapar om straffrabatt och att vi varit alldeles för mesiga i Sverige så har de fel. Vi har agerat enligt samma fullt rimliga logik som alla civilicerade länder gör.

Slopandet av ”straffrabatten” är därför bara ytterligare ett steg mot en kriminalpolitik som sätter grundläggande rättsprinciper ur spel. Framförallt gäller det den så kallade proportionalitetsprincipen som är helt avgörande för en rättsstat.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.