Ta bort straffrabatten för mammor som mördar sina barn

Tre små barn är ensamma hemma med sin mamma medan deras pappa är ute och gör ärenden. Mamman tar med dem ner i källaren. Där stryper hon dem med ett träningsband. Därefter försöker hon ta sitt eget liv, men överlever. När pappan kommer hem möts han av det ofattbara: två av barnen är döda och det tredje så svårt skadat att det avlider några dagar senare.

Mamman heter Lindsay Clancy och allt detta utspelar sig i USA. Hon har åtalats för morden på sina barn, men rättegången slutade utan dom sedan juryn inte kunnat enas. Clancy har medgett att hon ströp barnen. Tvisten har i stället handlat om hennes psykiska tillstånd och om hon kan hållas straffrättsligt ansvarig.

Det kan vara frestande att betrakta detta som ett amerikanskt rättsdrama långt från Sverige och tro att vi ser allvarligare på den här typen av brott här. Men svensk lag är betydligt generösare mot mammor som mördar sina barn än den lagstiftning som Lindsay Clancy har prövats under.

I Sverige finns nämligen det särskilda brottet barnadråp. I 3 kap. 3 § brottsbalken står:

”Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål, dömes för barnadråp till fängelse i högst sex år.”

En mamma som döms för barnadråp riskerar alltså högst sex års fängelse. För mord är straffet tio till arton års fängelse eller livstid.

2004 dödade en kvinna sitt nyfödda barn genom att lägga det i plastpåsar och knyta ihop dem så att barnet kvävdes. En rättspsykiatrisk undersökning visade att hon inte led av en allvarlig psykisk störning. Ändå dömdes hon för barnadråp, inte mord, och fick tre års fängelse. Eftersom ingen känt till graviditeten och hon hade fött barnet ensam ansågs hon ha befunnit sig i ”svårt trångmål”.

Det är här lagens orimlighet blir tydlig. Om en mamma uppsåtligen dödar sitt barn vid själva födelsen behöver hon inte ens visa att hon befann sig i ett upprivet sinnestillstånd eller svårt trångmål. Sker dödandet senare kan den mildare brottsrubriceringen ändå användas om hennes tillstånd efter förlossningen uppfyller något av dessa rekvisit. Någon allvarlig psykisk störning krävs inte.

Lindsay Clancys försvar bygger åtminstone på att hon var allvarligt psykiskt sjuk när hon dödade sina barn. Svensk lag kräver inte ens det.

Självklart kan allvarlig psykisk sjukdom ha betydelse. Om en mamma lider av en sådan psykisk störning ska hennes tillstånd bedömas enligt de regler som redan finns för psykiskt sjuka gärningspersoner. Men en svår livssituation, desperation eller ett upprivet sinnestillstånd ska inte göra dödandet av ett barn till ett särskilt lindrigare brott.

Ett barns liv blir inte mindre värt därför att mamman befinner sig i en svår livssituation. Att förstå varför ett brott begås är viktigt. Men förståelse är inte samma sak som att själva dödandet ska rubriceras mildare.

Sverige ska inte ha en särskild straffrabatt för mammor som dödar sina barn därför att de mår dåligt eller befinner sig i en svår situation när de gör det. Barnadråpsbestämmelsen hör hemma i historien. Det är dags att avskaffa den.