Anstalt – Magasinet Para§raf

Enligt Glenn...

Kasta, gör om och gör rätt!

Vet inte var gränsen går när det kommer till att som nation kalla sig för rättsstat eller demokrati? Kanske inte så viktigt heller längre då vi varje vecka numera blir allt mer ansatta av regeringspartierna i Tidö-ligan som lydigt väljer att tassa efter husse Åkesson och Sverigedemokraterna. Och som om inte det vore nog svassar socialdemokratin efter och röstade åter igen för en fortsatt fascistisk utveckling.

Mellan grå och blå

Att som intagen öppna upp sig för en kriminalvårdsanställd är inte lätt. De i blå uniform ska hålla de i gråa anstaltskläder inlåsta, det är inte en bra grund för att skapa förtroende. Men det finns personal som lyckas överbrygga dessa motsättningar.

Det handlar inte om straff, utan om återuppbyggnad

Kriminalvården. En värld många känner till, men få har en verklig förståelse för. En av Sveriges största myndigheter, där dörrarna är låsta och verkligheten bakom taggtråden är osynlig för de flesta. För mig har Kriminalvården, trots sina brister, blivit den plats där jag försöker göra skillnad för den enskilda.

Den som är utan synd kastar första stenen

Kloka ord från den där snickarn från Nazareth som kanske förtjänar lite uppmärksamhet och eftertanke? För vem är egentligen utan synd, knappast Tidö-partierna eller oppositionen?

Skapar dagens problemlösning större problem i framtiden?

Kriminalvården måste verkställa de beslut som riksdag och regering fattar. Men vilka konsekvenser får alla dessa ofta förhastade beslut? Kommer vi verkligen vara nöjda med resultaten om tio år?

När murarna rämnar inifrån

Var och besökte sonen på anstalten Skänninge igen, och det som ljuder inne i mitt huvud är något min älskade hustru uttryckte för något år sedan; ”Hoppas vi kan åka därifrån idag utan tårar i ögonen denna gången”.

Därför slutade jag som lärare inom Kriminalvården

Efter flera år som lärare inom Kriminalvården kände Åsa att hon fått nog av att ständigt motarbetas.

”Hur ska vi kunna rehabiliteras?”

Jag kan absolut inte tala för alla på klass 1-anstalter, men för dom som är i samma situation som mig, så vill jag lyfta ett stort problem. Det är nu särskilt aktuellt med tanke på det dödsfall som inträffade för inte alls länge sedan på Kumla.

Tystnadskulturen är Kriminalvårdens stora utmaning

När jag började inom Kriminalvården för ett antal år sedan var jag motiverad till att bidra till ett tryggare samhälle. Jag kände inte till verksamheten så väl, men fick en bra uppfattning i samband med anställningsintervjun. Tänk om jag då hade haft en spåkula och kunnat se situationen nu i början av 2026.

”Vi vågar inte säga emot”

Vi arbetar på en anstalt i säkerhetsklass 2, och här finns många problem. Vi och kollegorna försöker få ledningen att lyssna, men varje gång någon ”klagar” så tystas det ner. Sen ”uppmuntras” vi att sluta klaga eftersom det kan påverka vår karriär.

”Ingen bryr sig”

Jag muckade nyligen, drygt en månad sen. Jag har ingenstans att bo, ingen inkomst och ingen bryr sig.

Rädsla, skam och oro som anhörig

Som anhöriga till en intagen är det väldigt många som känner ett närmast kaosartat tillstånd när det kommer till känslolivet skulle jag tro.

Politikernas tramsande

I Sverige stiftas allt fler repressiva lagar. I ena ändan skärps straffen till nästintill livstids fängelse för de flesta brott som i straffpåföljdshänseende inleds med ordet grovt. Kan man bara sätta grovt framför brottet verkar det inte finnas några gränser för påföljden.

Det är du som väljer…

Den gode Gunnar Strömmer, moderat tillika justitieminister, dyker just nu upp i mina flöden i sociala medier och levererar lösningarna för den framtida kriminalvården.

Anhörigkrönika

Kriminalvården skapar ett samhälle ingen vill ha

Jag har en sambo som sitter i fängelse och jag har blivit förvånad över hur dåligt Kriminalvården fungerar. Tidigare trodde jag på den ”goda staten”, det gör jag inte längre.