Bättre ut – Magasinet Para§raf

Emil

En dag kom en hemställan från en ny intagen som bad att få prata med en lärare på Lärcentrum. Jag gick över till honom och han presenterade sig som Emil, vilket jag senare insåg var ett passande namn sett till Astrid Lindgrens karaktär med samma namn.

Debatt

När symbolpolitiken blir viktigare än rättsstaten

Sverige står inför den allvarligaste fängelsekrisen i modern tid. Men regeringen klarar inte av att hantera den.

Rätt person på rätt plats

Varje dag möter kriminalvårdspersonal människor i komplexa och ibland riskfyllda situationer. Det handlar inte bara om lagar och rutiner, det handlar om människor. Rätt person på rätt plats kan göra hela skillnaden.

Våldet ökar – inte bara de intagnas fel

Antalet våldsincidenter på landets anstalter och häkten har ökat och fortsätter öka, men det är inte de intagnas fel, skriver en kriminalvårdsanställd.

Intagenkrönika

Är det så här det ska fungera?

Idag sitter jag på Kumla, Sveriges mest beryktade säkerhetsanstalt, där många våldsdömda intagna befinner sig. Jag ser dagligen många problem med hur Kriminalvården utvecklas, där personer utan erfarenhet eller utbildning anställs för att täcka personalbehovet.

Balansen mellan säkerhet och medmänsklighet

Hur ska man göra rätt när kraven på säkerhet ibland krockar med visionen om medmänsklighet? Hur kan man skapa en miljö där säkerhet och respekt för individen går hand i hand?

Enligt Glenn...

Från rehabilitering till fakturering

I bladet läser jag om att regeringen fortsätter ösa på med nya lagförslag. En ivrigt påhejande socialdemokrati har köpt upplägget av någon anledning, kanske för att hålla sig väl med LO och fackföreningarna?

Mellan grå och blå

Att som intagen öppna upp sig för en kriminalvårdsanställd är inte lätt. De i blå uniform ska hålla de i gråa anstaltskläder inlåsta, det är inte en bra grund för att skapa förtroende. Men det finns personal som lyckas överbrygga dessa motsättningar.

Det handlar inte om straff, utan om återuppbyggnad

Kriminalvården. En värld många känner till, men få har en verklig förståelse för. En av Sveriges största myndigheter, där dörrarna är låsta och verkligheten bakom taggtråden är osynlig för de flesta. För mig har Kriminalvården, trots sina brister, blivit den plats där jag försöker göra skillnad för den enskilda.

Den som är utan synd kastar första stenen

Kloka ord från den där snickarn från Nazareth som kanske förtjänar lite uppmärksamhet och eftertanke? För vem är egentligen utan synd, knappast Tidö-partierna eller oppositionen?

Skapar dagens problemlösning större problem i framtiden?

Kriminalvården måste verkställa de beslut som riksdag och regering fattar. Men vilka konsekvenser får alla dessa ofta förhastade beslut? Kommer vi verkligen vara nöjda med resultaten om tio år?

När murarna rämnar inifrån

Var och besökte sonen på anstalten Skänninge igen, och det som ljuder inne i mitt huvud är något min älskade hustru uttryckte för något år sedan; ”Hoppas vi kan åka därifrån idag utan tårar i ögonen denna gången”.

”Hur ska vi kunna rehabiliteras?”

Jag kan absolut inte tala för alla på klass 1-anstalter, men för dom som är i samma situation som mig, så vill jag lyfta ett stort problem. Det är nu särskilt aktuellt med tanke på det dödsfall som inträffade för inte alls länge sedan på Kumla.

Tystnadskulturen är Kriminalvårdens stora utmaning

När jag började inom Kriminalvården för ett antal år sedan var jag motiverad till att bidra till ett tryggare samhälle. Jag kände inte till verksamheten så väl, men fick en bra uppfattning i samband med anställningsintervjun. Tänk om jag då hade haft en spåkula och kunnat se situationen nu i början av 2026.

”Det ska bara se bra ut”

Hur kan en organisation som Kriminalvården ha en roll att hjälpa andra när dom själva är i ett så förvirrat tillstånd, utan bra rutiner eller fungerande system? Det är lika ologiskt som om en advokat skulle arbeta som en kirurg.