Avkriminalisera eget bruk!

Detta är fjärde och sista delen i en serie hos Magasinet Konkret, där Felipe Estrada, Henrik Tham och Albin Stenström, forskare vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, går igenom vad forskningen säger om den säregna svenska narkotikapolitiken.

Flest narkotikabrott i hela EU

När Sverige kriminaliserade eget bruk av narkotika 1988 var tron på det narkotikafria samhället inte bara en utopisk vision, utan en målsättning som politiker, poliser och nykterhetsrörelsen ansåg vara realistisk och möjlig att uppnå. Syftet var att kriminaliseringen skulle avhålla unga från att pröva narkotika. De som redan fastnat i ett skadligt bruk eller beroende skulle i sin tur fångas upp och omhändertas genom tvångsvård. År 1993 infördes fängelse i straffskalan för eget bruk och polisen fick därigenom utökade befogenheter att ingripa, bland annat genom möjligheten att ta blod- och urinprov vid misstanke om narkotikabruk.

Drygt tre decennier senare kan vi konstatera att dessa åtgärder inte lett till de önskade resultaten. Bruket av narkotika har inte minskat, det skadliga bruket har inte minskat och narkotikadödligheten har inte minskat. I flera avseenden har utvecklingen snarare gått i motsatt riktning. Trots att vi har den mest ingripande och minst skadereducerande politiken i Norden, har vi inte en bättre utveckling än våra grannländer (Estrada, Stenström, Tham 2023). Samtidigt är kostnaderna för att upprätthålla förbudet omfattande. Sverige har i dag flest narkotikabrott per capita i hela EU (EUDA 2024).

Förstör ungdomars framtid

Den repressiva narkotikapolitiken har också lett till att narkotikabrott blivit det vanligaste brottet som ungdomar lagförs för (Brå, årlig statistik). Samtidigt ligger ungdomsarbetslösheten stabilt på över 20 procent. För de unga som lagförs för narkotikabruk eller småskaligt innehav innebär en notering i belastningsregistret påtagliga svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden, få körkort och skapa en stabil framtid. I stället riskerar dessa ungdomar att bilda rekryteringsbas för kriminella nätverk.

Samtidigt väljer allt fler länder att överge den straffinriktade narkotikapolitiken till förmån för antingen legalisering eller avkriminalisering. I debatten förväxlas dessa begrepp ofta. Legalisering rör i regel cannabis och innebär att produktion, distribution och konsumtion tillåts inom ett reglerat system. Vissa modeller, som i Uruguay, bygger på statliga monopol, medan andra, som i delar av USA, bygger på kommersiella marknader.

Avkriminalisering å andra sidan handlar om att ta bort det straffrättsliga ansvaret för bruk och mindre innehav av narkotika. I Portugal, som avkriminaliserade narkotikabruk 2001, rapporterar polisen fortfarande bruk och innehav, men hanteringen sker utanför rättsväsendet. I stället för juridiska påföljder bedömer nämnder individuella fall och erbjuder vid behov insatser som arbetsförmedling, psykologkontakt eller vård. Majoriteten av de rapporterade får dock en varning, eftersom deras narkotikabruk inte bedöms utgöra en risk (SICAD, årlig statistik).

Argument utan vetenskapligt stöd

Företrädare för en fortsatt repressiv narkotikapolitik hävdar ofta att en avkriminalisering skulle leda till en normalisering av narkotika bland unga och i förlängningen ett ökat bruk. Denna oro delas både av de som saknar insikt i skillnaden mellan avkriminalisering och legalisering, och av den mer informerade nykterhetsrörelsen som återkommande ifrågasätter forskningsläget och hävdar att det är för osäkert för att motivera en policyförändring.

Liknande argument fördes under 1990-talet i debatten om sprutbytesprogram, trots att den vetenskapliga evidensen pekade på positiva folkhälsoeffekter (Edman, Bergman, Eriksson & Winter 2024). De forskningsgenomgångar som finns på området ger dock inte stöd för att en avkriminalisering skulle leda till ökat narkotikabruk (Estrada, Stenström & Tham 2024).

Ingen universallösning

Avkriminalisering är dock ingen universallösning. Som den ansedda vetenskapliga tidskriften The Lancet (2023) har påpekat vid flera tillfällen fungerar avkriminalisering – men inte isolerat. Vi delar den uppfattningen och har därför i en statlig utredning föreslagit att Sverige ska överge sin straffinriktade narkotikapolitik till förmån för en strategi som bygger på vård, stöd, behandling och skademinimering (Estrada, Stenström & Tham 2024). En parlamentarisk utredning bör därför tillsättas i syfte att avkriminalisera eget bruk och mindre innehav. Utredningen bör särskilt beakta följande:

• Huvuduppdraget bör vara att identifiera en modell anpassad för svenska förhållanden, som i enlighet med regeringens målsättning om en folkhälsobaserad narkotikapolitik, styr över från straff till vård, prevention och skademinimering.

• Majoriteten av dem som brukar narkotika är inte i behov av vård. En avkriminalisering skulle friställa resurser som i stället kan användas för vård och preventiva insatser. Hur dessa resurser kan fördelas effektivt är en viktig fråga för utredningen.

• Insatser för personer utan problematiskt bruk bör utformas så att de inte leder till stigmatisering och marginalisering. Detta är särskilt viktigt för unga vuxna, och utredningen bör undersöka hur en anteckning i belastningsregistret påverkar deras framtidsutsikter.

Politikernas war on drugs har spelat ut sin roll och kan inte beskrivas som något annat ett misslyckande. Det är dags att Sverige anpassar sin narkotikapolitik till evidens och förnuft. Att styra om från straff till vård och skademinimering skulle avlasta rättsväsendet, förbättra folkhälsan och bidra till större social inkludering.

Av: Felipe Estrada, Albin Stenström & Henrik Tham

Felipe Estrada är professor i kriminologi vid Stocholms universitet.

Albin Stenström är doktorand i kriminologi vid Stockholms universitet.

Henrik Tham är professor emeritus i kriminologi och verksam vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet.

REFERENSER

Estrada, F., Stenström, A., & Tham, H. (2023). Bruk och Straff: En ESO rapport om kriminalisering av narkotikakonsumtion. Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi

Edman, J., Bergman, H., Eriksson, L., & Winter, K. (2024). Den svenska berusningspolitiken: Hundra år av kunskap, okunskap och motkunskap. Borea Bokförlag.

EUDA (2024). Statistical Bulletin 2024. European Union Drugs Agency

The Lancet (2023). Drug decriminalisation: grounding policy in evidence. The Lancet (London, England), 402(10416), 1941.