När osympatiska följare skriver…

Jag håller på att skriva boken Fastän detta är galenskap, så är det likväl metod däri: Intertextualiteten i romanen ”Vem är du som upptar min värld med din frånvaro?”: En osviklig föreskrift på att skriva uppskattad roman.

Det går osedvanligt trögt. En anledning är att mina tankar flyter lika stilla som den Don som Sjolochov så förträffligt beskrev. Ett annat skäl är att jag är och alltid varit lat. Jag kan precis när som helst ge latheten ett leende ansikte. Den tredje anledningen är att jag både är en gourmet och en gourmand. Om jag spenderade lika mycket tid med en sax i handen som med en sked, då skulle jag för länge sedan vara världsmästare i Scherenschnitt. Den fjärde anledningen är att jag har en utskickslista. Varje gång jag får något publicerat, skickar jag länken till flera hundra followers. Sånt är inte ostraffat: Jag får kring 70 mejl, sms etc. nästan varje dag. Och jag brukar svara på nästan alla. Varför? Eftersom jag fortfarande inte är tillräckligt svensk.

Till saken. Häromdagen skrev jag betraktelsen Till försvar av Lena Andersson i Magasinet Paragraf. Och människor, de hörde av sig. I drivor. De flesta kom från tjecker, slovaker och ungrare som läser svenska eller också använder sig av Google translate eller liknande. De flesta av dessa mejl var inte alltför sympatiskt inställda.

Här kommer ett exempel:

”Sam jste z Ceskoslovenska utekl a Ukrajincum chcete radit? Aby se nechali ponizit porobou stejne jako my? Tak proc jste utikal? Ja jsem chtel v 68 bojovat. Ale vetsina zbabelcu kolem me nechtela. Ukrajinci delaji to, co jsme meli delat v 68 my.” (originaltext)

”Du flydde själv från Tjeckoslovakien och vill ge ukrainarna råd? Att låta dem förödmjukas av slaveri precis som vi? Så varför flydde du? Jag ville strida 1968. Men de flesta fegisarna runt omkring mig ville inte. Ukrainarna gör vad vi borde ha gjort 1968.” (Min översättning)

Jag nämner inte avsändarens namn eftersom när Bokförlaget DN gav ut antologin Fittstim med bidrag av Karolina Ramqvist som innehöll ett privat brev från Ulf Lundell, stämde Ulf förlaget för brott mot upphovsrätten och vann i tingsrätten. Ulf är en känd författare, mannen som skrev till mig, kan däremot varken tjeckiska eller svenska. Och inte ens logik är hans starka sida.

Bäste du. Här får du mitt svar på ditt uppblåsta mejl:

1/ Jag ger inga råd till ukrainare, så som du påstår och inte heller ger jag råd någon annan. Så övermodig är jag inte. Om jag skulle ändå drista mig till att ge ett råd till någon, då skulle det vara till den svenska sjukvården: Håll er till vårdgarantin.
Jag menar att hälsan är nästan lika viktig som tillverkning och användning av bomber och granater.

2/ Inte bara jag har lämnat Tjeckoslovakien. Uppenbarligen tillhör även du denna skala.

3/ Jag har inte lämnat Tjeckoslovakien på grund av invasionen 1968. Jag har försökt lämna Tjeckoslovakien redan 1966, blev dock förrådd och dömd till fängelse. Jag ville fly både då och två år senare, för att slippa människor såna som du.

Nu till de mera positiva reaktionerna på min text; Till försvar av Lena Andersson. De flesta kom från svenskar, vilket kan tolkas så som så att det finns en diskrepans mellan vad svensken tänker och vad hans/hennes företrädare gör.

Här kommer en:

”Hej. Kollade intervjun med Lena Andersson. Fantastiskt. Det bästa jag hört på väldigt länge. Så himla förståndigt.
Jag har en liknelse jag hoppades hon skulle dra angående att göra rätt kontra rädda liv.
Om du står tillsammans med någon vid ett övergångsställe och ser en fartdåre komma i hög hastighet. Vad gör du?

1/ Säger åt din medtrafikant att gå ut på övergångsstället eftersom hen har lagen på sin sida.

2/ Säger åt medtrafikanten att vänta eftersom man inte kan lita på att bilen hinner stanna.

Alternativ 1 funkar säkert ofta men inte alltid och när det inte funkar får man betala ett otroligt pris. Alternativ 2 funkar alltid till ett väldigt lågt pris.Kanske ska skicka den till Lena Andersson?”

Tjecken som skickade det första mejlet, känner jag inte. Svensken som skickade det positiva mejlet känner jag väl. Han också är både gourmet och gourmand. Är dessutom klok som en uggla och vilka fantastiska middagar han bjuder på!

Detta är en kulturkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.