Ett svenskt ICE – ett steg mot undantagsstaten

I USA har ICE, Immigration and Customs Enforcement, kritiserats för massgripanden, familjesplittringar och brutala räder som ofta drabbat människor utan dom eller rättslig prövning. Under Donald Trumps mandatperiod blev myndigheten symbolen för en migrationspolitik där kontroll och repression gick före rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Den typen av verksamhet har skapat rädsla, rättsosäkerhet och en djup spricka mellan medborgare och myndigheter. Sverige ska inte gå den vägen.

Vi har redan ett rättssystem där maktutövning sker under lagarna – inte vid sidan av dem. Polisen, Migrationsverket och domstolarna har tydliga och lagstadgade uppdrag. Att inrätta en ny myndighet med “andra befogenheter” skulle i praktiken innebära ett parallellt rättssystem, där gränsen mellan myndighetsutövning och maktmissbruk blir allt suddigare. Det är inte effektivt – det är farligt.

Historien visar vart den vägen leder. När stater börjar skapa specialstyrkor för särskilda uppgifter, och ger dem mandat att agera utanför de ordinarie rättsprocesserna, förskjuts maktbalansen. Det är början på det statsvetare kallar undantagspolitik – när lagen inte längre gäller lika för alla, utan blir ett verktyg för kontroll. Sådana undantagsmekanismer har alltid använts med samma logik: först mot “de andra”, sedan mot oppositionen, och till sist mot vem som helst.

I ett rättssamhälle får makt aldrig utövas utan insyn och ansvar. Det är därför vi har lagar, domstolar och oberoende granskning. Idén om en svensk ICE bygger på motsatsen – en tanke om att vissa människor ska hanteras som hot, inte som individer med rättigheter. Det är en idé som föder rädsla och legitimerar ett kallare samhälle.

Westerberg har själv sagt att hon normalt inte vill se fler myndigheter, men ändå vill skapa en som ska jaga människor. Det avslöjar hur långt normaliseringen av hårdare språk och symbolpolitik har gått. Migrationsfrågan reduceras till ordningsfråga, och människovärdet till en teknisk detalj. När språket om människor blir till språk om “objekt att avlägsna”, är steget till övergrepp kortare än vi tror.

Om syftet är att stärka ordningen finns bättre, lagliga vägar. Myndighetssamverkan kan förbättras, rättssäkra beslut kan snabbas upp och kommunerna kan få mer resurser för återvändandeprocesser. Det är fullt möjligt att kombinera ordning med humanitet. Men att skapa en särskild utvisningsstyrka är att riva ner själva grunden för rättsstaten – det skydd som ska gälla alla, oavsett status.

Vi behöver påminna oss om varför rättsstaten finns: för att ingen makt ska stå över lagen. En svensk ICE skulle göra just det – skapa en stat inom staten, byggd på rädsla och undantag.
Och det börjar alltid med ett ord: undantag.

Av Mikael Bertilsson, statsvetarstudent och samhällsdebattör

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.