Det finns inget systemfel – replik till ”Vad återstår utom rimligt tvivel?”

Jag håller med om nästan allt du (reds. anm. Nina Hamilton) skriver men två textstycken har jag vissa invändningar mot.

Du skriver i din text:
Brås rapport ger ytterligare anledning till oro. I en enkät till försvarare uppger omkring 70 procent av försvararna att de varit med om våldtäktsmål där de uppfattat att omvänd bevisbörda tillämpats. De flesta menar att detta är en följd av lagändringarna, och andelen som gjort denna erfarenhet har ökat markant sedan 2020.

Oskuldspresumtionen innebär att den misstänkte ska betraktas som oskyldig till dess motsatsen bevisats, och det är åklagarens ansvar att styrka att ett brott begåtts. När en så stor majoritet av försvarare upplever att denna princip sätts ur spel, handlar det inte längre om enskilda avvikelser – utan om ett systemfel som måste tas på största allvar.”

Att en så stor del av försvararna upplever att principen satts ur spel betyder egentligen inte något annat än att försvararna är skyldiga att tillvarata sina klienters intressen och då också anamma deras ståndpunkt i skuldfrågan. Säger den misstänkte att han är oskyldig så är hans advokat skyldig att anpassa sig efter detta, oavsett vad han tror eller eventuellt vet.

Läser och hör man dömda uttala sig, tycks hälften av alla fängelsedömda vara oskyldigt dömda. Själv tror jag (är att inte veta) att betydligt fler skyldiga frikänns eller får misstankarna avskrivna i brist på bevis än de som fälls oskyldiga. Trots många invändningar har det oftast handlat om händelser som gått överstyr och där skeendet beskrivs på olikartat sätt och i det läget kan de inblandades trovärdighet bli avgörande. Det finns ju i vissa brott omvänd bevisprövning och att då i ett våldtäktsärende, i enstaka fall, låta trovärdigheten spela in kan inte vara helt fel.

Jag vet att den procent som skiljer misstankegraden från en friande till en fällande dom är hårfin, men trots det litar jag på att polisens utredare och samhällets rättstjänare är väl skickade att göra rätt bedömning.

Detta är en replik. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.

Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.

Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.