Frihet och hyckleri

Frihet är något som känns i kroppen, något man märker först när den tas ifrån en, något som inte kan definieras uppifrån utan bara inifrån. ÄR det inte något djupt beklagligt när Sverigedemokraterna talar om kvinnors frihet samtidigt som de vill förbjuda slöjan? Jag tänker att det är en märklig sorts omsorg som börjar med att bestämma över kvinnors kroppar, en märklig sorts frihet som kräver tvång för att existera, och en märklig sorts feminism som bara gäller så länge kvinnan väljer det staten vill att hon ska välja. Det är märkligt, helt enkelt. Kan vi enas om det?

Jag arbetar med människor som vet vad tvång är på riktigt, inte som retorik eller symbol utan där tvång är ett livsvillkor. Jag har en kollega som flydde Afghanistan för elva år sedan och som också är en av de mest omtänksamma och värdiga människor jag mött. Vi arbetar inom vård och omsorg och han arbetar mer än någon borde behöva…

Det mest intressanta är att han inte per se jobbar för att han jagar pengar, utan för att han inte vill vara ensam hemma med sin ångest, men samtidigt gör han det som många andra inte gör, arbetar 250 timmar i månaden (på tre olika arbetsplatser) betalar skatt och RESTSKATT…

Han bär sin historia tyst men den finns där i varje rörelse, i varje andetag MEDAN hans fru sitter fast i Afghanistan och de båda försöker hålla ihop ett liv som politiken slitit isär. Migrationsverket kräver att de ska bevisa sin kärlek, som om kärlek vore något man kan styrka med dokument och formulär, och han pratar om henne med en respekt som gör det svårt att förstå hur någon kan tro att deras relation behöver bevisas…

Hur bevisar man kärlek?

Min kollega kan inte åka tillbaka till sitt hemland, då han riskerar sitt liv om han ens försöker, och det är tvång, det är ofrihet, det ÄR verklighet.

I samma nutid och samtid står SD i riksdagen och pratar om att förbjuda slöjan för att ”befria kvinnor”, som om frihet vore något man kan skapa genom att ta ifrån människor rätten att bestämma över sina egna kroppar…

Det är svårt att beskriva hur absurt det känns att höra sådana ord när man arbetar med människor som vet vad verkligt tvång är… Det är svårt att förstå hur man kan tala om frihet och samtidigt vilja inskränka den. Det är svårt att se något annat än hyckleri.

Jag tänker också på en annan kollega, hon som är ett levande exempel på hur migration faktiskt kan se ut när den får vara mänsklig på riktigt. Hon rör sig mellan kulturer med en självklarhet som borde vara en förebild för hela integrationsdebatten. Hon är svensk OCH afghansk samtidigt, utan motsättning, och hon bär sin bakgrund med stolthet men utan att den definierar henne. Hon är inte en symbol för något, hon är bara sig själv, och det är just det som gör henne så viktig i den här diskussionen. Hon visar att identitet inte är något staten kan lagstifta fram eller bort, att frihet handlar om att få vara den man är, inte om att tvingas in i en mall, varken av talibaner eller av svenska politiker.

SKILLNADEN blir här central och det SD inte ser, eller kanske inte vill se, för i deras retorik är kvinnan inte en människa med en egen röst…

Hon är ett verktyg, ett argument, en symbol att vifta med när det behövs politiska poäng. Det är det som gör mig förbannad, inte att de har en åsikt utan att de låtsas att den handlar om kvinnors frihet.

För om man verkligen bryr sig om kvinnors frihet börjar man inte med att bestämma över deras kroppar, man börjar med att lyssna på dem, se dem, förstå att frihet aldrig kan skapas genom tvång, varken i Afghanistan eller i Sverige. I Kabul eller i Göteborg.

Jag har sett människorna bakom slagorden.

Jag har sett vad tvång gör med en människa.

Jag har sett vad frihet betyder när den inte är självklar, och därför säger jag att slöjförbud inte handlar om kvinnors frihet. Det handlar om kontroll. Det handlar om hyckleri. Det handlar om politiker som använder kvinnors kroppar som slagfält. Men det handlar också om något större, nämligen vilket samhälle vi vill vara, ett där staten bestämmer hur kvinnor ska klä sig eller ett där friheten faktiskt börjar, men också slutar hos individen!

Jag väljer människan och jag väljer friheten.

Vad väljer du?

Av Carl Erlandsson, 41 år, studerar på Göteborgs Universitet, tidigare arbetat inom vård och omsorg.

Detta är en gästkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.