En gång är ingen gång

Alltså, när någon uppfann något, då räknades det inte, utan det började att räknas först efter att någon tillskansade sig idén och upprepade den (gärna under sitt eget namn).

I det kvasikommunistiska systemet som fostrade mig, var detta vardag: allt från elden, genom hjulet till kondomer uppfanns i detta politiska läger långt innan gud, naturfenomen, mesopotamierna och Gabriele Falloppio kom med idén och fenomen. Det bör således vara ganska förståeligt att jag hyser en, om än knapp märkbar, dock ändå, en aversion mot alla dessa nationella (och nationalistiska) första frukterna.

Jag minns att jag gärna tittade på Stina Dabrowski på tv och att jag blev lite konfunderad när hon plötsligt avslutande sina intervjuer med en ”hoppa-upp-bild” som jag redan för länge sedan var välbekant med från Philippe Halsmans legendariska Jump Book, en fotobok från 1959. Hans mest minnesvärda verk i denna genre var och är Dalí Atomicus, åtminstone enligt mitt förmenande.

Halsman kallade sitt koncept Jumpology och det finns otaliga utövare av detta. Samtliga de vars verk jag är bekant med brukar dock ge en tribut till Halsman.

Margaret Thatcher bejakade inte Stina Dabrowskis förfrågan om en hoppa-upp-bild, utan svarade ”I shouldn’t dream of doing that. I make great leaps forward, not little jumps in studios.”

Skulle Thatcher hoppa för Halsman? Inget vet. Han dog nämligen 1979, samma år som hon blev premiärminister. Men Halsmans bilder var inte en gimmick, de hade en inre mening som bildade en skola och förförde en hel värld.

Mellan åren 2009 och 2014 gjorde Robert Llewellyn 106 tio till trettio minuter långa Carpool-avsnitt med intervjuer med kändisar – Brian Cox, Jonathan Ross, Andy Ihnatko, Oliver James etc. – medan han körde dem i en miljövänlig bil.

Mellan 2015 och 2018 visades sitcom Peter Kay’s Car Share. Jag har själv inte sett dessa men Wikipedia beskriver den med orden “The first half of each episode shows John picking up Kayleigh from her house in his red Fiat 500L and the pair having discussions about each other’s lives as they travel to work. The second half of the episode follows the pair on the car journey home and they reveal what they did at work”.

James Corden, känd bland mycket annat för sitt Carpool Karaoke, körde runt Mariah Carey, Elton John, Justin Bieber, Adele, Jennifer Lopez och många, många till, medan de pratade och sjöng i hans bil. Jag minns speciellt Paul McCartney färdande i sin hemstad Liverpool. Serien sändes mellan 2015 och 2023.

I denne genre har jag mest uppskattat 11 säsonger av Jerry Seinfelds Comedians in Cars Getting Coffee med bland många andra Carl Reiner och Mel Brooks, Larry David, Ricky Gervais, Sarah Silverman, Don Rickles, David Letterman, Seth Meyers, Tina Fey, Kevin Hart, Jim Carrey, Steve Martin och en avslappnad och tillmötesgående Barack Obama som lät sig köras i Seinfelds veteranbilar.

Rob Brydon har också gjort flera rese- och bilbaserade samtal med kända personer, så även Craig Ferguson. En av mina favoritståuppare, den alltför tidigt bortgångne Norm Macdonald, gjorde också bilåkande intervjuer i sina program. Det fanns således många lysande förebilder som svenska personer kunde hitta inspiration hos.

Har man inga egna idéer, är andras naturligtvis mycket mer sändningsdugliga: Carina Berg, JLC, Anis Don Demina, Filip och Fredrik, Kristoffer Triumf, Göran “Guran” Borgås, Taxi Fouad med Fouad Youcefi, Vem kan styra Mauri? med Mauri Hermundsson, Krasch eller konsensus med Niklas Källner och Dilan Apak, Är du säker? även den med Niklas Källner, och så kan det fortsätta. Allt duger som rör sig och där intervjuoffren är instänga: Hissar går bra, bussar, tåg, flyg, u-båtar och så även kylskåp dragna av papegojor.

Inte minst under valåret 2026 är dessa bil-hiss-intervjuer särdeles populära. Om man undrar varför, så går svaret finna i begreppen förhörsrum och tortyrkammare. På båda dessa platser pressas förhörspersonerna till att lämna ”sanna svar”. Båda dessa platser upplevs av de förhörda stressande, inte minst när de känner oro för konsekvenserna av förhöret.

Förhörsrum och tortyrkammare är strikt avgränsade miljöer för informationsinhämtning, där kontroll och makt ligger uteslutande hos dem som frågar ut. I bil-hiss-intervjuer vill man således påskina sin publik att i en bil, hiss etcetera pressar intervjuaren, tillika förhörspersonen, en sannare och mer konkret svar än vid andra intervjutillfällen. Men detta är så klart en chimär, en lek, ett ras av det samspelet mellan form och innehåll som bör förväntas.

Speciellt löjeväckande är de hiss-intervjuer som SVT Nyheter Jönköpings län presenterar. I dessa intervjuas lokala politiker. Man ser hur dessa stiger in i hissen tillsammans med en utfrågare och en kameraman/ljudtekniker. Dörren stängs. Och det blir med det samma lika spännande som när dörren stängdes på kapseln Ares III som lämnade Matt Damon på mars i Ridley Scotts The Martian.

Sedan visas hissknappar som trycks upp och ner, liksom på instrumentpanelen på Ares III. Detta signalerar verkligt allvar. Från och med nu har intervjuoffret ingen chans att klara sig om det inte blir fullständigt ärligt och avslöjar allt, inklusive de djupaste hemligheterna. Med jämna mellanrum befinner sig kameran utanför hissen och visar att hissen stiger från våning 5 till våning 6 etcetera och detta bör, antar jag, motsvara intervjuarens förhörsmetod: nu skruvas tummarna åt ännu mer, nu värmdes förhörsverktygen upp till glödhetta. Och så stiger hela besättningen ut ur hissen, nöjda och leende och tackar varandra och som åskådare tänker man, är det till det här mina skattepengar går?

Jag har hört en opinionsförståsigpåare varna för AI som enligt henom är farlig för mänskligheten, bland annat även på grund av faran att den kommer döda kreativiteten. Tro det eller ej, plagiering har funnits långt innan AI. Kom ihåg var du hörde det för andra gången.

Om Public service slutade sända alla repriser och alla kopior och alla plagiat, då skulle dess sändningar reduceras till en sändningsdag om året. Och det vill vi inte. Mest på grund av att en gång är ingen gång.

Detta är en kulturkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.