Sverige är inte korrupt

Att solen har sina fläckar är allmänt känt, men att den skulle vara så sotsvart som Nathalie gör gällande i sin text, som kan läsas här, har jag svårt att ta till mig, och att rättssäkerheten är så dålig som Nathalie påstår håller jag inte heller med om.

Att häktningsinstitutet finns och måste finnas tillsammans med olika restriktioner är väl inte heller någon nyhet?

Hennes inlaga blir alldeles för lång att bemötas om man ska kommentera alla hennes siffror, hennes påståenden och hennes ifrågasättanden. Det finns detaljer som jag menar att hon har rätt i, men det finns lika många tolkningsfel där hon gör sig skyldig till alltför grova generaliseringar.

Hon tycks anamma all statistik på ett högst personligt sätt där slutsatsen blir helt fel. Om 20% av alla trafikolyckor beror på att föraren är spritpåverkad betyder inte detta att 80% beror på att föraren är nykter och att det således skulle varia farligare att köra nykter än påverkad (eller att ta med sig en egen bomb när man ska flyga eftersom risken för en bomb är knappt mätbar medan risken för två bomber på samma flyg inte finns).

Att så flyhänt underkänna i stort sett hela rättssamhället visar inte att hon tolkat efter lagens bokstav utan kanske mer efter ett allmänt tyckande hur det borde vara.

Jag anar att hon inte förstått hur liten skillnad det bevismässigt är mellan ”på sannolika skäl, tillräckliga skäl för åtal och styrkt bortom rimliga tvivel”. Ingenstans står det att ett åtal skall räcka bortom alla tvivel.

Jag vill dock ge henne rätt när hon klagar på hur regering försöker komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten. Regeringen skapar en lagstiftning för de grövsta brottslingarna som blir norm men som slår mot alla lagöverträdare. Det blir som att spika nubb med en stekpanna.

Hon tycks också tro att lång isolering får den misstänkte att erkänna något han inte gjort. Detta är knappast möjligt om den utredande polisen uppträder korrekt. Ett erkännande som inte styrks av andra detaljer, som bara gärningsmannen känner till, är inget värt. Det är därför media förbjuds för den misstänkte – han ska inte ha kunnat läsa eller lyssna sig till de detaljer som styrker hans erkännande.

Hennes tolkningar framgår nog bäst av hennes sista mening:
”Nathalie – som bär rösten för de tystade, anhörig till en i fängelse.”

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.