Är alla svenska medborgare lika inför grundlagen?

Sveriges grundlagar har en central uppgift: att skydda grundläggande fri- och rättigheter och sätta gränser för den politiska makten. De ska ge människor en rättslig trygghet som inte är beroende av tillfälliga politiska majoriteter.

Den 20 maj i år antog riksdagen ett vilande förslag om ändringar i regeringsformen. Den 11 november ska den nyvalda riksdagen fatta det andra och avgörande beslutet.

Förslaget innebär bland annat att det ska bli möjligt att genom vanlig lag införa regler om återkallelse av svenskt medborgarskap för personer som också är medborgare i en annan stat. Det gäller dels den som har förvärvat sitt svenska medborgarskap genom oriktiga eller vilseledande uppgifter eller annat otillbörligt handlande, dels den som har dömts för brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen.

Grundlagsändringen skulle alltså inte i sig innebära att medborgarskap återkallas. Den skulle öppna för att sådan lagstiftning införs senare, inom de ramar som grundlagen och Sveriges internationella åtaganden anger.

Det finns goda skäl att skilja mellan de två situationerna. Att återkalla ett medborgarskap som erhållits genom bedrägeri är principiellt något annat än att frånta en människa ett korrekt förvärvat medborgarskap på grund av handlingar som begåtts senare i livet.

Det är framför allt den senare möjligheten som väcker min oro.

Ett medborgarskap med olika styrka

Medborgarskapet är mer än ett juridiskt dokument. Det är ett erkännande av tillhörighet till det svenska samhället, med rättigheter, skyldigheter och en grundläggande trygghet inför framtiden.

För den som har invandrat till Sverige och senare blivit svensk medborgare kan detta vara särskilt betydelsefullt. Medborgarskapet innebär att man inte längre enbart har tillstånd att leva här. Man tillhör landet.

Enligt dagens regeringsform har svenska medborgare ett starkt skydd mot att fråntas sitt medborgarskap. Den föreslagna ändringen skulle göra det möjligt att införa undantag från detta skydd för personer som också har ett annat medborgarskap.

Skillnaden går alltså inte formellt mellan den som fötts i Sverige och den som invandrat, utan mellan svenska medborgare med respektive utan ytterligare medborgarskap.

Men den kan få särskild betydelse för människor med migrationsbakgrund. Dubbelt medborgarskap är dessutom inte alltid ett aktivt val. Det kan följa av föräldrarnas medborgarskap eller av lagstiftningen i ett annat land.

Två svenska medborgare som döms för samma brott skulle därmed kunna möta olika rättsliga konsekvenser. Den som enbart är svensk medborgare skulle inte kunna förlora sitt medborgarskap, medan den som också är medborgare i ett annat land skulle kunna göra det, om förutsättningarna i en framtida lagstiftning är uppfyllda.

Det är inte möjligt att utifrån grundlagsförslaget avgöra hur många människor som i praktiken skulle beröras av återkallelser. Men den principiella frågan är större än antalet faktiska beslut.

För människor med dubbelt medborgarskap skulle det starka skyddet för ett korrekt förvärvat svenskt medborgarskap inte längre vara detsamma som för andra svenska medborgare.

Civil Rights Defenders har i en debattartikel i Aftonbladet den 6 november varnat för att förslaget riskerar att skapa två kategorier av svenska medborgare. Det är en invändning som förtjänar att tas på allvar.

Förespråkarna för förändringen har samtidigt ett legitimt syfte: att kunna ingripa mot personer som begår mycket allvarliga brott mot Sveriges intressen. Förslaget begränsas också till personer som har ett annat medborgarskap, för att undvika statslöshet.

Men brott kan redan lagföras och bestraffas. Den ytterligare fråga som måste besvaras är varför också den rättsliga tillhörigheten till Sverige ska kunna upphävas, och varför den möjligheten ska gälla vissa svenska medborgare men inte andra.

Tre grundlagsfrågor i ett paket

Det finns ytterligare ett problem med det beslut som riksdagen nu står inför.

Förslaget omfattar inte bara medborgarskapet. Det innebär också att rätten till abort ska införas som en grundläggande fri- och rättighet i regeringsformen och att möjligheterna att begränsa föreningsfriheten utökas för sammanslutningar som ägnar sig åt allvarlig brottslighet för ekonomisk vinning eller annan otillbörlig fördel.

Det är tre olika frågor, med skilda syften och konsekvenser för grundläggande fri- och rättigheter.

Ändå ska riksdagen ta ställning till dem som ett enda paket.

Eftersom det handlar om ett redan vilande grundlagsförslag kan den nyvalda riksdagen inte ändra dess innehåll vid den slutliga behandlingen. Förslaget kan endast antas eller förkastas i sin helhet.

En riksdagsledamot som vill stärka aborträttens grundlagsskydd men motsätter sig möjligheten att återkalla medborgarskap kan därför inte rösta för det ena och mot det andra.

Det är inte bara ett teoretiskt problem. I konstitutionsutskottets aktuella betänkande framgår att partier har olika invändningar mot förslagets delar. Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig mot helheten, medan Centerpartiet redovisar invändningar men inte vill förkasta hela förslaget.

Det går inte att utan belägg hävda att förslagen har sammanförts av taktiska skäl. Men paketeringen får en tydlig konsekvens: stödet för en grundlagsändring kan påverka möjligheten att få andra ändringar antagna, trots att de gäller skilda sakfrågor.

Grundlagsändringar ska genomföras med särskild eftertanke. Det är själva skälet till att vi kräver två likalydande riksdagsbeslut med ett allmänt val emellan.

Det finns inget generellt förbud mot att samla flera ändringar i samma grundlagsförslag. Men när ändringarna rör så olika rättigheter finns det goda skäl att diskutera om de borde ha lagts fram för separata beslut.

Vad ska grundlagen skydda?

Det finns en gemensam nämnare mellan dessa två invändningar.

Grundlagen ska inte bara ange vilka befogenheter staten har. Den ska också skydda människor mot maktutövning som annars skulle kunna beslutas av en tillfällig politisk majoritet.

När vi förändrar grundlagen behöver vi därför fråga oss inte bara vad vi vill uppnå här och nu, utan vilka befogenheter vi ger framtida riksdagar och regeringar.

Det gäller särskilt när vi öppnar för att människor ska kunna förlora något så grundläggande som sitt medborgarskap.

Jag har svårt att förena tanken om ett likvärdigt svenskt medborgarskap med en ordning där vissa medborgares rätt att förbli svenska medborgare är mer villkorad än andras.

Och jag ifrågasätter varför riksdagen ska behöva ta ställning till denna fråga samtidigt som den beslutar om aborträttens grundlagsskydd.

Grundlagen är till för att skapa långsiktig rättslig trygghet och begränsa den politiska makten. Då måste både dess innehåll och sättet vi förändrar den på tåla en särskilt noggrann prövning.

Av Ingvar Eliasson
Fristående debattör

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Referenser

1. Sveriges riksdag. Konstitutionsutskottets betänkande 2025/26:KU34. En grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap. Beslut den 20 maj 2026.
2. Sveriges riksdag. Konstitutionsutskottets betänkande 2026/27:KU9. En grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap (vilande grundlagsförslag).
3. Civil Rights Defenders. Debattartikel om återkallelse av medborgarskap. Aftonbladet Debatt, 6 november 2026.