Första året i frihet Efter 20 år i fängelse, så har jag nu varit fri i ett drygt år. För sex månader sedan upphörde övervakningen från frivården. Nu behöver jag inte följa några andra regler än de som gäller för alla andra samhällsmedborgare. Att äntligen vara fri från Kriminalvårdens byråkratiska kedjor har gett mig ett inre lugn som jag inte känt på mycket länge. Men oj vilken omtumlande värld jag har kommit ut till.
När polisen kör upp en batong i anus En misstänkt person fick vid ett ingripande en batong uppkörd i anus av en polis. Nu frias polisen. Ansvarig åklagare har beslutat att lägga ner förundersökningen om misshandel alternativt tjänstefel, med hänvisning till att våldet som den misstänkte personen utsattes för var försvarligt eller en olyckshändelse.
Ska inte barn få behålla kontakten med en fängslad förälder? Många barn till häktade och intagna i fängelse kommer inte längre kunna ha daglig kontakt med sin fängslade förälder. Inte heller kommer dessa barn att kunna få mer än något enstaka brev. Kriminalvårdens rehabilitering kommer därmed att försämras. Återfallen riskerar då att öka – med fler brottsoffer som följd.
Om frigivning från fängelsestraff Varje år friges tusentals personer från sina fängelsestraff. Men bara för att man släppts ut från anstalten, betyder det inte att man är helt fri. De flesta är villkorligt frigivna och/eller har övervakning hos frivården. Visste du till exempel att den dagen en person friges så står man officiellt under Kriminalvårdens kontroll fram till midnatt?
Frigiven och hemlös Nu återstår två månader till min villkorliga frigivning. Efter 20 år i fängelse ska jag åter bli en fri man. Jag är i full gång med att försöka ordna bostad och annat praktiskt, men det jag börjat inse är att tak över huvudet är en omöjlighet för de flesta som friges. De flesta tvingas in i hemlöshet, missbruk och fortsatt kriminalitet.
Veckans värsta Dömdes för brott som inte existerar En tonårspojke dömdes i måndags för förberedelse till skadegörelse. Straffet blev 30 timmars samhällstjänst. Problemet är att brottsrubriceringen inte existerar. Åklagare, tingsrätt och försvarsadvokat missade detta. Hur är det möjligt?
”Jag kommer skratta när du mördar igen” Efter drygt åtta månader på halvvägshus, återstår nu mindre än fyra månader innan jag blir fri. Då kommer jag ha avtjänat 20 år effektiv tid. Två decennier där jag varit en fånge. Helt plötsligt kommer jag kunna röra mig fritt, med allt vad det innebär. Frågan som många ställer är: Kommer jag att klara det? Det finns de som hoppas att jag misslyckas.
Alla mord kan inte ge livstid Regeringen har lagt fram ett förslag som syftar till få fler dömda till livstid. Ett av huvudskälen är, enligt justitieminister Morgan Johansson, att en större risk för det strängaste straffet ska ha en avskräckande effekt – ett argument som är verklighetsfrånvänt.
Polisen måste göra sitt jobb Jag kommer nu skriva om något som kanske gör läsarna lite undrande. I egenskap av före detta livstidsfånge som varit en nagel i ögat på Kriminalvården tillika en person som inte hyser någon större respekt för polisen, så kan det kanske verka förvånande när jag nu efterlyser hårdare tag av just polisen.
Mina 19 år som miljöaktivist Under 19 år har jag gjort mer för miljön än vad de flesta gör under hela sina liv. Mitt agerande – av sällan skådat miljöfrämjande slag – har inte bara gynnat moder jord just nu, utan även bidragit till att ge kommande generationer en planet som de kan fortsätta leva på.
Från tanke till död på sju dagar Att brottslingar lätt kan ordna vapen är allmänt känt. Men hur är det för helt vanliga hederliga medborgare utan kriminella kontakter? Kan en ostraffad, medelålders man ordna fram ett skjutvapen? En bekant till mig bestämde sig för att testa.
Två pappkassar och tusen kronor Många fångar som jag har suttit med genom åren har frigivits utan någon som helst utslussning. Det är som om de ena dagen anses för farliga för att ens kunna ringa frigivningsförberedande samtal, än mindre få permissioner – och nästa dag inte vara farliga alls.
Före detta fånge skriver kurslitteratur om fängelsevärlden De flesta begår nya brott efter långa fängelsestraff. Ett undantag är Lennart Tholén. Han har läst in två universitetsexamina och medverkar nu i den akademiska boken ”Kriminalvården, innanför och utanför”, som han dessutom var en av initiativtagarna till. Nu vill han tillsammans med tio andra författarna bidra till en ökad förståelse och kunskap om den slutna och ibland mytomspunna värld som fängelserna utgör.
Utan fängelset hade jag varit död Anders har knarkat hela sitt liv. Han är en ständigt återkommande gäst på landets fängelser. Samtidigt som anstaltstillvaron är något han avskyr, så är det även något som har räddat hans liv. Återkommande straff har kanske inte fått Anders att sluta med droger, men tiden som inlåst har likväl räddat hans liv.
Pedofiler riskerar att mördas Dömda för sexualbrott och annat våld mot barn, anses av många vara den lägsta form av varelse. Detta blir än mer tydligt i fängelse. Bland fångar är personer som den livstidsdömde Anders Eklund så pass hatade, att till och med andra sexualbrottslingar misshandlar och fryser ut honom.
