Hur skulle vi ha gjort med porrfilmen för att undvika tjänstefel?

1990 fick en spaningspatrull i Eskilstuna ett uppdrag som bestod i att åka till en villa och göra husrannsakan. Syfte var att omhänderta vapen från en missbrukare. Vapnet hittades inte men däremot högvis av porr.

– Kan du följa med oss på en husrannsakan? Harry A och Lasse vände sig till en kollega.

– Javisst, är det något speciellt?

­– Vi ska omhänderta några vapen från en missbrukare och det kan vara skönt att vara ett par stycken om det blir bråk.

– Okay, då sticker vi då.

   I en blå SAAB 900 åker de tre poliserna iväg ut till skogar­na ett par mil från Eskilstuna. Genom storskogen bär det och vägen blir smalare och smalare. När vägen i stort sett inte är farbar längre befinner de sig utanför en enplansvilla.

   Villan har ett tillbyggt garage och ger ett välskött och vårdat intryck. Kontroll visar att villan står tom. Ytterdörren är inte låst utan det är bara att knalla in. En hastig kontroll visar att ingen finns hemma. I garaget finns en bil av nyare modell. Bakom garaget finns en hundgård där två stora hundar huserar.

   Med stöd av beslut från kriminalkommissarien påbörjas en husrannsakan efter de vapen som skall finnas. Bland annat skall det finnas en Smith och Wesson .357 magnum.

   Köket är modernt och köksskåpen är bräddfulla med porslin. Det är välstädat och fint. Inga vapen anträffas och det var kanske inte heller väntat.

   Barnkammaren genomsöktes. Denna verkade oanvänd och tycktes inte heller ha varit i bruk på många år. Ett tunt dammlager täckte allt i barnkammaren.

   Sovrummet var en historia för sig. En stor dubbelsäng upptog det mesta av utrymmet. Sängen var obäddad och sänglinnet verkade ha varit i behov av tvätt i åtminstone sex månader. Det var minst sagt solkigt.

   Ena väggen var täckt av garderober som till brädden var fyllda av porr. En var fylld av pornografiska tidskrifter, en annan av 8 mm porrfilmer, den tredje fylld med porrvideofilmer och pornogra­fiska kort och den sista garderoben var fylld med pornogra­fiska tillbehör som löspenisar, konstgjorda vaginor och annat smått och gott.

   Uppe på ena garderoben fanns en videokamera monterad. En videokamera som dokumenterade allt som hände i sängen, när kameran kopplades in. Inga vapen hittades dock. Klädkammaren utgjorde inga större problem mer än att det i kammaren fanns ett låst mindre vapenskåp som var fastskruvat i väg­gen. Inga nycklar av alla de som fanns i köket passade.

   Vi lämnar klädkammaren och söker igenom vardagsrummet. Där fanns en storbilds-tv och en video och en oherrans massa videoporr i hyllorna. Inga vapen dock.

   I ett barskåp av karusellmodell hittar vi ett dolt utrymme när vi snurrar på hyllorna. Där hittar vi en nyckelknippa som vi genast provar i klädkammarens vapenskåp. Nu kom vi in i vapenskåpet och där hittar vi en del vapen och ammunition men ingen 357:a.

   Vi fortsatte att leta efter detta vapen. Alla utrymmen som kan gömma ett föremål av en 357:as storlek kontrolleras.

   Ett linneskåp av hörntyp undersöks. Genom att innerutrymmena verkar mindre än de borde av skåpets storlek görs en noggrannare undersökning. Längst bak i hörnet finns ett utrymme som nås längst nerifrån. Längst in i ett utrymme som väl rymmer en revolver hittas en videofilm. Eftersom sovrum och hyllor i vardagsrum är fyllda av porr så väcks vår nyfikenhet. Vad kan det finnas på denna film som är så väl gömd?

   I bakhuvudet finns också uppgifter om att villaägaren är hörd av Palme-kommissionen, efter att ha uttalat diverse hot mot Palme. Vad kan det alltså finnas på denna tape som var så förunderligt väl gömd?

   Vi är överens om att vi inte hur som helst kan titta på filmen men vi kan inte heller låta bli. Vi bestämmer oss slutligen för att titta på filmen. Den visar sig vara det vi sist av allt kunde tro. Det var en porrfilm där villaägaren i sängkammaren sätter på en liten pojke i tolvårsåldern. Pojken är inte passiv utan deltar med hjärtans lust i lekarna. Dessa sekvenser gör det inte lättare för oss. Vi tycker inte att vi kan lägga tillbaka filmen och låtsas som om det regnar. Vi söker kontakt med jourhavande åklagare. Ej an­träffbar. Kriminalkommissarien som beslutat om husrannsakan är inte heller nåbar. Slutligen bestämmer vi oss för att ta filmen i beslag.

   Vi upp­rättar beslagsprotokoll på filmen och underställer beslaget till jouråklagarens bedömning. Denne beslutar att beslaget skall kvarstå. Dagen därpå läggs ärendet över på en otuktsutredare som tittar igenom filmen. Efter genomgång kommer hon fram till samma sak som vi. Pojken är definitivt inte äldre än 12 år. Filmen överlämnas till åklagaren som efter en kort titt anhåller mannen i dennes utevaro.

   Mannen grips och medger de faktiska förhållande som framgår av filmen men påstår att ynglingen är 17 år.

   Ynglingen identifieras och förhörs. Mannens uppgifter är riktiga. Ynglingen är 17 år. Det finns inga beroenden mellan mannen och ynglingen och det har alltså inte begåtts något brott. I varje fall inte från villaägarens sida.

   Istället inleds en förundersökning mot oss tre polismän. När åldersförhållandena retts ut visar det sig att Harry A innehaft kriminalinspektörstjänsten längst och alltså är den som bär huvudansvaret.

   Rättegång mot honom hålls i Malmköpings tingshus. Där driver hans advokat ett heroiskt mål och försvarar Harry på ett fantastiskt sätt. Han har hela rättegången helt i sin hand ända tills rådmannen frågar Harry om denna har något att tillägga. Det har han naturligtvis och efter denna improviserade slutplädering döms han för olaga husrannsa­kan. Domen blir dagsböter.

   Tyvärr så orkade han inte fullfölja denna dom med ett överklagande utan nöjdförklarade sig för att få eländet ur världen. Så här lätt kan alltså nyfikenheten ge dagsböter – men hur skulle vi ha gjort?

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.