Dödsstraff som belöning istället för straff

2018-04-13

Den andra juli 1931 beställde Peter Kürten in en flaska vitt vin. Till det åt han schnitzel och stekt potatis. En stund senare ställde han den bevingade frågan: ”Säg mig. Efter mitt huvud har blivit avhugget, kommer jag fortfarande kunna höra, om så bara för en stund, ljudet av mitt eget blod som svämmar ur min nacke? Det skulle vara en njutning som toppar alla andra njutningar.”

   Peter Kürten, även kallad Düsseldorf-vampyren, avrättades 22 år efter att den sista människan dömts till detta straff i Sverige. I Tyskland avskaffades dödsstraffet 1949. Kürten giljotinerades och hans huvud mumifierades och finns än idag sparat som utställningsobjekt.

   Så vad hade du Kürten gjort för att förtjäna lagens strängaste straff? En hel del skulle jag säga. Det är svårt att, utifrån rättviseskäl, tänka sig en person mer lämpad för just avrättning än honom. Samtidigt är det svårt att tänka sig en person som tydligare visar att dödsstraff är helt meningslöst.

   Enligt egen utsago försökte han redan som femåring dränka en lekkamrat. Som nioåring hävdar han att han knuffade i en pojke i vattnet som han visste inte kunde simma. När en annan pojke försökte rädda honom tryckte han ner dennes huvud i vattnet för att försäkra sig om att båda skulle dö. Dessa dödsfall avskrevs som olyckor och mord har aldrig kunnat bekräftas.

   Som ung tonåring kom han på att sex med getter, grisar och får var att föredra framför kvinnligt sällskap och ganska snart insåg han att njutningen förhöjdes om han knivhögg djuren precis innan utlösning. Det där mönstret tog han sedan vidare till människor. Han hävdade själv att han plockade upp en artonårig tjej som han våldtog och sedan ströp till döds. Detta mord finns inte dokumenterat, vilket tyder på att hon antingen överlevde eller att attacken aldrig har ägt rum.

   I 20-årsåldern hängav sig Peter Kürten under en period åt mordbrand. Han erkände i efterhand åtminstone 24 sådana bränder där han tänt på höloft och lador i förhoppningen om att bränna inne sovande uteliggare. Dessa bränder upplevde han som sexuellt upphetsande.

   Gradvis började allt starkare sexuella fantasier växa sig starka hos Kürten där han drömde om att mörda människor i massiv skala. Han menade själv att dessa fantasier gav honom samma typ av njutning som andra män får av att tänka på nakna kvinnor.

   Det första dokumenterade mordet skedde 1913 när Kürten var 30 år gammal. Han gjorde ett inbrott på ett värdshus i staden Mülheim am Rhein och stötte då på en nioårig flicka som låg och sov i en säng. Han ströp henne och skar av hennes hals med en fickkniv. När han hörde och såg blod droppa mot golvet blev han så upphetsad att han fick utlösning:

– Jag hade en liten men vass fickkniv med mig och höll i barnets huvud och skar av hennes hals. Jag hörde blodet spruta och droppa ner på mattan jämte sängen. Det sprutade i en båge rakt över min hand. Det hela höll på i ungefär tre minuter. Sen låste jag dörren och åkte tillbaks till Düsseldorf.

   Kürten återvände sedan till platsen för mordet för att dricka öl och höra människor prata om händelsen. Vid senare tillfällen åkte han ut till hennes grav för att onanera.

   Liknande händelser inträffade gång efter annan. Några kvinnor och barn överlevde eftersom han ofta slutade med knivhuggningarna när han väl fått utlösning. Flera av offren blev huggna med sax istället för kniv.

   Gradvis började Kürten utveckla en böjelse för att också dricka offrens blod. Efter mordet på en kvinna vid namn Maria Hahn som han lockat med sig på en dejt drack han så mycket av hennes blod att han spydde. Detta skedde efter en utdragen process på ungefär en timme där hon förblödde framför hans ögon och hon bad honom att skona hennes liv.

   Vid de sista morden Kürten begick använde han hammare istället för kniv. Han fann stor njutning i att se blodet välla fram från de krossade skallarna.

Peter Kürten erkände till sist 68 brott varav 10 mord och 31 mordförsök, han ångrade ingen av dessa gärningar och kände inget medlidande med något offer. I rättssalen sa han så här:

– Jag har inget medlidande. Jag har aldrig känt något tvivel i min själ. Jag har aldrig tänkt att det jag har gjort har varit dåligt även om det mänskliga samhället fördömer det.

   En expertgrupp bedömde Peter Kürten som psykiskt frisk nog att avtjäna ett vanligt straff och domen som föll innebar strängast tänkbara påföljd: Avrättning genom giljotinering.

   Ironin i det hela är att domstolen i samma stund möjliggjorde Peter Kürtens största sexuella fantasi. Han skulle nu få dö och under bråkdelen av en sekund få uppleva den ultimata njutningen av att både vara sexuellt subjekt och sexuellt objekt. Dödsstraffet blev en belöning istället för ett straff.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.