Sveriges farligaste man – del två

Sju nedslagna

När Niclas Löfdahl kommer in i rättssalen på Växjö tingsrätt omgärdas han av fem mentalskötare och två ordningsvakter från tingsrätten. Det har gått nästan två år sedan händelsen som nu ska avhandlas. Och som resulterade i att sju storvuxna män låg nedslagna på Växjö rättspsykiatriska klinik, när Niclas till slut lugnade ner sig och gick in på sitt rum.

Såväl Niclas som hans advokat, och de skötare som kommer att vittna, vet att inte allt kommer att klaras ut. För två av de nedslagna har inte anmält Niclas.

– Därmed vet jag att i varje fall några på det här stället är män. Dom respekterar jag, sa Niclas när han berättade för mig om den här händelsen.

– Men kan det inte tvärtom vara så att dom inte vågade anmäla dig?

– Nej, det är bra killar.

När Niclas kommer fram till den plats han ska sitta på i rättssalen, får han syn på mig som är den enda närvarande på åhörarplats. Han vet att jag kommer att vara där, eftersom jag håller på och skriver en bok om hans liv. Han ler och höjer högra handen lite till en hälsning. Att ta varandra i hand för att hälsa är inte möjligt då åhörarplatserna är avskilda från rättegångssalen med tjocka okrossbara glasskivor.

Det har gått ett halvt år sedan jag var här nere och träffade honom första gången. Men vi har pratat i telefon med varandra minst tre gånger i veckan, sedan dess. Oftast med min bandspelare igång. Enda gången det blev lite längre uppehåll var när han blev lagd i spännbälte under fyra dygn.

Nekar till allt

Skötarna och vakterna grupperar sig strategiskt i salen runt honom och hans advokat. Om det nu behövs så många, varför har han då inte handbojor? tänker jag. Handlar det bara om att de vill göra en markering? Visa upp för rättens ledamöter att här kommer mannen som beskrivits som ”Sveriges farligaste man”.

Vad som har hänt den här gången, som Niclas ser som en skitsak, beskrivs kortfattat och torrt i den anmälan som inleder förundersökningen:

Meningsskiljaktigheter uppstår på avdelningen mellan J.J inne på avdelning 60 Syd. Patient N.L går då in i konflikten för att försvara medpatienten J.J. N.L blir både aggressiv och hotfull. Annan personal går fram för att lugna ner N.L men han blir mer hotfull och aggressiv och utåtagerande. Ett flertal skötare träffas av N.L:s knytnävslag och de får senare åka till Centrallasarettet i Växjö för undersökning.

Rättegången blir ganska ointressant. De som påstår sig ha blivit misshandlade pratar mycket om sina besvär efteråt. Uppenbart är de här för att försöka få några tusenlappar i skattefritt skadestånd. De är genomgående storväxta män. Niclas nekar till allt, oavsett vittnen och läkarintyg.

– Men du har ju erkänt det här i polisförhör, säger åklagaren gång på gång.

– Jag var tungt drogad och jag kan inte neka att ta droger, för då läggs jag i spännbälte så dom kan spruta in skiten, säger Niclas. Och när jag går på dom där drogerna sover jag 12-13 timmar om dygnet. Så jag gav den där snuten dom svar han ville ha så jag kunde komma tillbaka till rummet och sova.

/wp-content/uploads/content/under-ytan/sveriges-farligaste-man-2/Nickegarden.JPG

Drogad vid polisförhör

I sin avslutande plädering markerar Niclas advokat, Eva Almström, hårt mot att han förhörs drogad utan sin advokat närvarande. Hon menar att polisförhöret måste lämnas därhän. Naturligtvis har hon rätt i det. Niclas är av domstol bedömd som allvarligt psykiskt störd. Han är därmed en patient på ett mentalsjukhus och går som sagt på tunga droger. Det skulle varit intressant att se resultatet av en JO-anmälan mot åklagar- eller polismyndigheten i Växjö för att Niclas Löfdahl förhörs i det tillståndet, utan sin advokat närvarande.

Betydligt mer intressant än själva rättegången är samtalen jag har i pauserna och på lunchrasten med olika skötare.

– Det är problem med nya som inte vet hur dom ska göra, säger en äldre erfaren kvinna.

Hon syftar på skötarna och beklagar sig över den stora personalomsättningen på rättspsyket. Hon vill inte peka ut någon men jag tycker mig få bekräftelse på vad jag förstått av det som framkommit under rättegången.

Då smäller det

Vad som hände i övergången mellan gräl och fysiskt våld är luddigt. Niclas har sagt till mig att det var en ny skötare som kom fram och knuffade till honom i bröstet.

– Och du vet Dick, då smäller det ju.

En annan skötare säger i polisförhören att det kan ha varit så eftersom Niclas gick fram och ställde sig utmanande framför den skötare som fick ta emot de första slagen.

Han som eventuellt skulle ha knuffat Niclas, förnekar det bestämt:

– Jag sa till dom att lugna ner sig, säger han. Och då svarade Niclas, ”och vem fan är du”.

Sedan small det. Någon trycker på en larmet och ett antal storväxta vårdare kommer rusande och försöker stoppa det hela – men blir nedslagna av Niclas. Den ena efter den andra. En av dem berättar i polisförhör att han bakifrån försöker hålla i Niclas:

– Själv kastade jag mig efter Niclas för att jag ville hindra honom från att slå K. Jag fick tag i hans armar bakifrån men hade ingen chans att hålla honom. Han är mycket välbyggd och har varit svensk mästare i någon styrkesport.

/wp-content/uploads/content/under-ytan/sveriges-farligaste-man-2/Nickefonster.JPG

Föll som en fura

Han berättar vidare om hur han blir nedslagen men inte medvetslös. Han blir sittande groggy på golvet och berättar vad han då ser:

– M föll som en fura rakt i golvet efter ett slag från Niclas. Det var ett fruktansvärt hårt slag i ansiktet och man såg sedan blodstänk på golvet där han fallit.

De olika berättelserna och vittnesmålen varierar en hel del. Jag inser efter att tag vad problemet för de inblandade består i: De är storvuxna män som inte riktig vill tillstå att de inte klarade av Niclas. Inte ens tillsammans. Och samtidigt vill de ha ut så hög ersättning som möjligt för de skador som Niclas slag resulterat i. Det här dilemmat resulterar så småningom i att de flesta får ut hälften av vad de begärt.

Det enda som alla tycks vara helt överens om, otvistligt som det heter på juristsvenska, är att när ingen längre försöker ta tag i Niclas eller hindra honom – så går han in på sitt rum.

Första dagen på jobbet

– Man kan inte gå på dom här patienterna om man inte byggt upp en relation med dom, säger kvinnan som jag sitter och pratar med utanför rättssalen i en paus. Ibland har det tagit mig ett halvår att komma dit med en ny patient.

Den skötare som i det här fallet gick på Niclas och fick ta emot det första slaget, arbetade sitt första pass. Är det alltså den här skötarens fel att ett antal av hans arbetskamrater blev misshandlade den här dagen? Nej, han var ny och okunnig. Möjligen kan man kritisera honom för att han inte hade vett att ligga lite lågt första dagen på jobbet. Problemet tycks istället ligga i personalpolitiken på sjukhuset.

På den aktuella avdelningen fanns vid tillfället bara två patienter. Två svåra patienter som var kända för att kunna bli våldsamma. Vilket inte är konstigt eller ovanligt då det handlar om en avdelning på den hårdaste formen av mentalsjukhus vi har i Sverige. Och där placeras alltså en ny skötare på sin första arbetsdag.

Fel plats

Rättegången tar en dag och när den är slut är jag övertygad om att alltihop har avhandlats på fel plats. Vi borde ha varit i Arbetsdomstolen istället.

Naturligtvis ska personalen få ersättning för förlorad arbetsförtjänst, liksom för sveda och värk. Men det borde ha betalats av uppdragsgivaren istället för som här av staten. Och uppdragsgivaren är landstinget i Kronobergs län.

Niclas Löfdahl är av domstol fastslagen som allvarligt psykiskt störd. Därför är han placerad på en rättspsykiatrisk klinik, där man ska kunna hantera sådana patienter. Han går där på tunga droger. Han är bevisligen våldsbenägen och man vet mycket väl att han reagerar med aggression när han blir pushad – av män.

Men av mina samtal med chefsöverläkaren, säkerhetschefen och skötare med erfarenhet av Niclas framgår också något annat. Något som bekräftas av förundersökningar, domar och journalerna: Hans aggressioner och våldsamheter kommer inte som en blixt från klar himmel. Det föregås alltid av något som han blir provocerad av. Visserligen ofta av något som för de flesta bara hade resulterat i att vi blivit arga och höjt rösten, men ändå något begripligt. Och bland personalen finns kvinnor och män som haft hand om Niclas år efter år utan att det resulterat i något annat än lite höjda röster ibland.

Våld mot tjänsteman

Men här hade man alltså satt in en helt ny person på en specialavdelning med två våldsbenägna patienter. Hade det avhandlats i Arbetsdomstolen och den fällande domen hade riktats mot sjukhusets ledning istället för som här mot en patient, hade det rimligen gjort situationen bättre för personalen framöver – och för patienterna.

När domen kommer 14 dagar efter rättegången döms Niclas för våld mot tjänsteman att betala några tusenlappar hit och dit. Det blir alltså lite mer som blir liggande hos kronofogden och i övrigt fortsatt rättspsykvård. Av vad Niclas sa under rättegången finns inte ett spår i domen.

Det mest intressanta är kanske avslutningen av domen. Det avser advokatens ersättning:

Eva Almström har yrkat ersättning för 18 timmars arbete. Med beaktande av målets omfattning, svårighetsgrad samt huvudförhandlingen framstår det som om hon överarbetat försvarsinsatsen. Tingsrätten anser att en arbetsinsats motsvarande 13 timmar får anses vara skäligt för att fullt ut ta huvudmannens rätt tillvara.

Vad hon rimligen hade hunnit med på 13 timmar förutom en heldag i rätten hade varit en genomgång av förundersökningen. Någon tid för att träffa sin klient, eller ens ha några längre samtal med honom på telefon, ansågs tydligen inte behövas.

/wp-content/uploads/content/under-ytan/sveriges-farligaste-man-2/DSC00442_2.JPG

Rättslös mentalpatient

Till saken hör att Niclas hade begärt att få Peter Althin som advokat. Inte för att han tycker att Eva Almström är en dålig advokat men för att han ville ha som han uttryckte det ”den bästa”, för att kunna driva igenom att han skulle få en ny fristående rättspsykiatrisk undersökning. Althin åtog sig att försvara Niclas, vilket jag fått bekräftat av Peter Althin, men enligt tingsrättens kansli hade Althins kansli meddelat att han inte åtagit sig att försvara Niclas Löfdahl. Något som Althin inte alls hade gjort.

Nu gjorde advokat Almström ett bra jobb men alltihop ger mig associationer till hur små korrupta hålor i Texas framställs i filmer: Vad den stökige killen som kommer utifrån säger, är det ingen som bryr sig om. Han kan förhöras, drogad, av polis utan sin advokat närvarande. Och han ska inte tro att han kan välja vilken advokat han ska ha.

Att han vill ha en ny rättspsykiatrisk undersökning eftersom det är 13 år sedan en sådan gjordes senast, avslås följaktligen. Och den advokat han får sig tilldelad ska fatta att hon inte ska lägga ner något större jobb på det här. Kort sagt, det här är en mentalpatient. Och i den här stan är en sådan rättslös.

 

Sveriges farligaste man, del 1, finns att ta del av här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.