Häng ut dem!

Michaels högra ben amputerades ovanför knät, efter en bilolycka. Men Försäkringskassan ansåg inte att det var en bestående skada.

Vi läser om det då och då: Rent horribla beslut från Försäkringskassan. Beslut som saknar varje mänsklig human tanke. Beslut som grundar sig på att någon handläggare har tolkat regelverket på jävligast möjliga sätt.

I Michaels fall krockade han med en bil som kommit över på fel sida av vägen. Han var alltså inte vållande till sin skada. Det är det inte heller någon som påstår – inte ens Försäkringskassan. Där han bor i Norrland är det klent med kollektivtrafik och i hans fall, tre kilometer från busshållplatsen till hans arbetsplats. Så han behöver ha bil för att kunna ta sig till jobbet.

OBS: Alltihop handlar alltså om att han vill kunna fortsätta att jobba. Att han på köpet får ett bättre liv i största allmänhet, blir en liten bonus.

Men han fick avslag – för att Försäkringskassan ansåg att det inte var en bestående skada! Vilket fick Michael att ställa den befogade frågan:

– När tror ni i så fall att benet har växt ut igen?

Skitpengar

Det handlar om ett bidrag på sketna 60 000 kronor för att han ska kunna arbeta heltid, som han alltid har gjort. Alltså pengar som staten får tillbaka väldigt snabbt genom att han arbetar och betalar skatt. Och – varje månad kommer att betala in pengar till Försäkringskassan i form av de sociala avgifter arbetsgivaren drar från hans lön. Precis som han gjort i 28 år före den här olyckan.

Undrar hur mycket Michael har betalat in till Försäkringskassan under alla då han arbetat? Betalat som en slags statlig försäkringspremie för den dag han eventuellt blir sjuk, eller ännu värre, måste amputera ett ben.

Häng ut dem

Jag anser att man ska vara väldigt restriktiv med att hänga ut brottslingar med namn och bild, då sådan publicering drabbar deras anhöriga mer än dem själva. Men i sådana här fall tycker jag att man ska hänga ut handläggarna med namn och bild. Och deras chefer.

De har fått sina jobb och får sin lön, betalade av våra skattepengar, för att hjälpa oss när vi blir sjuka eller skadade. Inte för att jävlas med oss den dag vi behöver hjälp.

Nu när det här fallet blivit uppmärksammat kommer man som vanligt att hänvisa till de lagar och regler som man har att följa.

Skitsnack

Men det där är skitsnack. Inga lagar och regler är skrivna för ett konkret fall. Därför finns det alltid utrymme för tolkningar. Mänskliga tolkningar. Annars skulle alltihop kunna dataköras. Skötas av maskiner – och inte av människor, med mänskliga värderingar.

Sannolikt kommer beslutet avseende Michel att ändras då det nu fått uppmärksamhet i medierna. Och då kommer någon chef att framträda och säga:

– Vi ska se över våra rutiner.

Det är den vanliga floskeln och det betyder att ingen får stå till svars för vad som hänt. Och att allt fortsätter som vanligt. Det som finns formulerat i Sveriges rikes lag om tjänstefel och grova tjänstefel, tycks bara finnas där för syns skull.

Häng ut dem – så kanske de fattar varför Michael, och vi andra, betalar deras lön varje månad.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.