En mördares framtid

Hur ser jag, en livstidsdömd fånge, på framtiden? Vad vill jag göra och vilka drömmar har jag efter snart 13 år i anstalt?

Att sitta inlåst tolv timmar per dygn ger en mycket tid att fundera. För egen del så gräver jag inte ner mig i det förflutna, utan ser till framtiden. En dag, när jag åter får friheten, vad vill jag göra då? Det är något jag ofta tänker på.

Ett litet hus på landet

När jag en gång för länge sedan hamnade bakom lås och bom så hade jag högtflygande orealistiska planer. Dessa planer var dessutom ett av skälen till att jag hämnade i fängelse. Nuförtiden ser jag betydligt mer måttfullt på livet och framtiden. Familj och vänner är idag det viktigaste i mitt liv. Att göra karriärmässig succé kommer långt, långt ner på min prioriteringslista. Om jag bara har ett litet hus på landet där jag kan bo med min familj och en stadig normalinkomst så är jag mer än nöjd.

Tidigare obetydliga saker blir viktiga

Det gamla ordspråket att man inte uppskattar det man har förrän man har förlorat det, stämmer så väl in på hur jag känner mig och hur jag har känt det under nästan hela mitt straff.

De första åren på Kumla fick jag aldrig tillgång till promenadgården efter att mörkret hade fallit. Detta innebar att jag i över nio år inte fick en möjlighet att se en stjärnklar natthimmel. När jag för första gången kunde gå ut på en promenadgård efter mörkrets inbrott och skåda himlavalvet så sköljde en våg av glädje och hopp över mig. Jag insåg hur viktigt alla de små sakerna i livet egentligen är. Och detta är nog det viktigaste som många av oss i fängelse lär oss, att det finns så mycket betydelsefullare saker än rikedom och makt – en av dem är möjligheten att njuta av stjärnorna.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.