Real Big Brother

Likheterna mellan dokusåpan Big Brother och ett liv i fängelse är många. Men jag tror inte att något av alternativen är särskilt bra för den enskildes psyke.

Dokusåpan Big Brother återupplivades förra året och den andra säsongen avslutades i juni. Inför starten av första säsongen så lät man ett femtontal journalister pröva på hur det var att i 24 timmar leva under total bevakning. De låstes in i samma hus som programmet skulle spelas in i. Elin Grelsson från Göteborgs Posten var en av de inbjudna, hon skrev: ”Efter några timmars tristess i det tysta huset … blir flertalet deltagare uttråkade. Vi gnabbas, suckar, börjar diskutera mer hetsigt. Några kommer på kant med varandra och börjar skrika. … Hotet utifrån [läs Big Brother] definierar oss tydligt som grupp … instängdheten gör sig påmind när många av oss ryker ihop … Det är en obehaglig känsla av förlorad kontroll [när man] inte står emot de mekanismer som uppstår i en övervakad grupp på en liten yta.”

Jag har en sak och säga om Elin Grelssons upplevelse: Välkommen till min värld!

Man förändras

Likheterna mellan en fängelsevistelse och ett deltagande i Big Brother är påfallande: konstant övervakning, bestraffning ifall man inte deltar i sysselsättningen, tristess, vi-mot-dem-mentaliteten (intagna mot personal) och framförallt att man inte har någon makt över sitt eget liv. Skillnaden ligger i att Big Brother är begränsad till drygt 100 dagar, medan situationen för oss i fängelse kan vara i flera år, i vissa fall i flera decennier – dock utan alkohol, festande och förlustande.

Negativ påverkan

När man tittar på Big Brother så märker man att deltagarna förändras i den slutna värld de lever. Tidigare deltagare vittnar om hur de, när de fick se inspelningen, inte kände igen den människa de ofrivilligt förvandlades till. Det kan alltså konstateras att när man lyder under någon annans styre och är inlåst på små ytor så påverkas man negativt. Detta blir särskilt påtagligt för oss som sitter i fängelse. Många lägger sig nämligen till med olika ovanor. Man blir ”kåkskadad”.

Väntade vid en öppen dörr

Många av dessa ovanor hänger med när man friges. Ju längre straff man haft desto mer djupt rotade sitter dessa kåkskador. Ett av de vanligaste är hur man agerar inför en låst dörr. I fängelse måste alltid en vakt låsa upp och öppna, så man vänjer sig ganska snart vid att inte kunna öppna någon dörr på egen hand. En kille som hade frigetts skrev och berättade om hur han dagen efter sin frigivning hade gått till ett möte med sin övervakare. Han hälsade artigt på sin frivårdsinspektör – som det så fint heter – och hon sa att han kunde gå in och sätta sig i konferensrummet som låg ett par dörrar ner i korridoren så skulle hon komma med kaffe. När hon kom tillbaka fann hon honom ståendes utanför konferensrummets dörr, väntandes. Hon hade då frågat varför han inte hade gått in. Han hade inget svar, utan det var en ren reflex från hans sida. Efter sex års vistelse på en plats där någon annan alltid öppnat alla dörrar åt honom så kom han inte ens på tanken att själv öppna konferensrumsdörren.

En allvarligare kåkskada

Men en allvarligare skada är den sociala ofärdighet som många utvecklar. I likhet med de journalister som provade på att vara inlåsta i Big Brother-huset så blir man hetsigare och mer lättirriterad. Detta osociala beteende som utvecklas gör att många som friges inte klarar av att umgås med andra på ett normalt sätt, något som påverkar allt från vardagliga saker som att umgås med flickvännen till försörjningsaspekter som att klara av en jobbintervju. Fast just denna kåkskada kanske är bra med tanke på dagens tekniksamhälle. Många ute i det fria sitter vid datorn dagarna i ända och surfar, ett problem vi inte har på denna sida muren, många av oss vet knappt vad internet är för något. Att vara osocial har kanske rent utav blivit normalt nu när alla lever i cyberrymden. Men vad vet jag? De senaste åren har jag suttit inlåst i statens egen version av Big Brother.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.