Månglarnas gratisreklam

Så är då Almedalsveckan igång igen och 600 journalister är föranmälda! Kan inte komma på någon stor händelse i Sverige där det varit så många journalister.

Huvuddelen av svensk journalistik består i att politiska partier, statliga verk, organisationer och större privata företag, kallar till presskonferenser, pressträffar och seminarier – och journalisterna åker dit och sträcker fram sina mikrofoner. Sedan sitter de där som gapande fågelungar och sväljer vad som stoppas in i dem. De hävdar ofta efteråt att de därmed har knutit bra kontakter. De inser inte att det tvärtom är politiker, företagare och lobbyister som har knutit kontakter med aningslösa journalister.

En journalist per arrangör

Almedalsveckan är en fullkomlig orgie i ovanstående. I år är det 930 arrangörer. Inräknat de journalister som inte är föranmälda men som kommer till Almedalen, är det alltså i runda tal en journalist per arrangör som sippar rosévin, äter snittar – och rapporterar vad arrangörerna vill ha ut. För rapporterar är vad de gör. Den kritiskt granskande journalistiken brukar vara en klar bristvara i Almedalen. (Jag räknar inte politiska reportrars lite tonårsaktiga bjäbbande gentemot partiledare som kritiskt granskande journalistik.)

Olika kategorier

Journalisterna i Almedalen kan i stort delas in i några olika grupper:

  • De som skriver i någon arrangörs tidning eller på dess hemsida, om hur bra chefen skötte sitt framförande. Alltså PR och inte journalistik.
  • Ledarskribenter som skriver om varför deras partiledare var bra och de andra var mindre bra eller rent usla. Alltså återgivare av husbondens röst och därmed inte journalistik. (Av någon helt obegriplig anledning får ledarskribenter vara medlemmar i Journalistförbundet.)
  • Politsika reportrar som ställer lite bjäbbiga frågor till partiledarna, innan de tar några öl ihop med dem senare på kvällen.
  • Journalister i största allmänhet som festar i en vecka på redaktionens bekostnad. Kanske har de fått åka till Almedalen som en bonus för att de rapporterat från ovanligt många presskonferenser under det gångna året.

Undantaget i månglarjippot

Men mitt i det här i huvudsak tramsiga månglarjippot så kan faktiskt något vettigt komma ut av det – någon enstaka gång. Om en miljon apor målar en miljon tavlor så …

Förra året utsågs KRIS – Kriminellas Revansch I Samhällets kampanj till den hetaste. Krismedlemmar gick bland annat omkring med tröjor där deras slogan för året var upptryckt. Där stod: Statligt knark är också knark! KRIS ville på det sättet uppmärksamma det allt större spridandet och missbruket av det statliga knarket Subutex.

Men de flesta journalister rapporterade inte om det – för det var ju lite kontroversiellt och därtill lite komplicerat att sätta sig in i.

Gotland och Visby är sommarsverige när det är som bäst. Jag försöker vara där så ofta jag kan. Men jag undviker noga att sätta min fot där när det är Stockholmsveckan eller Almedalsveckan.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.