Utsatta vittnen

Du tror att du gör en insats för rättsväsendet. Du kommer dit med bästa vilja. När du är där blir du hotad och ifrågasatt inte bara av brottslingarna, utan även av den så kallade rättvisan. Att vittna inför domstol blir för många en bestående upplevelse. 

– Vi är oändligt beroende av vittnen, av de här bevispersonerna som kommer till domstolen utan att vara misstänkta för brott. Om bevispersonerna inte kommer så leder det oftast till att brottsoffersidan blir lidande.

Orden är Sven-Erik Alhems, före detta överåklagare och numera ordförande i Brottsofferjourernas riksförbund. Det är troligen onödigt att påpeka riktigheten i dem, eller vad det skulle betyda för svensk rättssäkerhet om vittnena slutade komma. Ändå är detta en fullt möjlig utveckling, och en som inte heller är svår att förstå.

Fientlig omgivning

Att vittna är för de allra flesta inte någon vardagshändelse, och en domstol är sällan en plats du besöker om du inte är polis, advokat eller kanske kriminell. En domstol har makt att utdöma straff även åt dig som vittne, en makt du blir hotad med redan i brevet med kallelsen. Det talas om vittnesplikt, böter och fängelsestraff, och inför rätten upplyses du om mened och dess påföljder i form av ytterligare hårda straff. Som vittne står du dessutom ensam i rättssalen. De åtalade skyddas av sina försvarsadvokater, offren har i varje fall på pappret åklagaren på sin sida. Själv hamnar du mitt emellan i en främmande och ofta öppet fientlig omgivning, barskt mönstrad av uniformerade väktare, misstrodd av såväl advokater som samhällets representanter.

Du blir uthängd

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/utsatta-vittnen/SvanteNilsson.jpg

Svante Nilsson                        Foto: Petter Inedahl

Urmakaren Svante Nilssons företag har blivit rånat nio gånger, själv har han personligen varit med om sex rån, och har därför vittnat och fått större kontakt med domstolar än han någonsin kunnat ana eller ens velat. Om hans erfarenheter av polisen är uttalat positiva är de från domstolsväsendet och vittnessituationen raka motsatsen.

– Brottslingen är ju i det här fallet skyddad hela rättegången tills domen kommer. Som vittne blir man ju så uthängd. Alla mina uppgifter blir ju offentliga. Jag tror att det enda som inte står är min skostorlek och vad jag väger. Telefonnummer, personnummer, var jag bor. Det räcker ju liksom. Jag har suttit vid tre tillfällen och väntat ihop med dem som jag ska vittna mot. I samma väntrum innan rättegången, och då får man ju det här tecknet, berättar Svante Nilsson.

Han gör en talande gest med fingret över halsen innan han fortsätter.

Sönderskurna däck och nattliga telefonsamtal

– I ett fall pekade jag ut andra som hade varit med vid rånet, och då började de gå förbi utanför affären och stå och stirra. De ringde hem på nätterna, jag hade sönderskurna däck på bilen eller avbrutna vindrutetorkare. En kille ringde flera gånger mitt i natten och sa att ”jag ville bara kolla att du var hemma”. Det är obehagligt. I de här fallen har det inte skrämt mig från att vittna, men jag kan säga att det finns lägen där jag absolut inte skulle gå och vittna idag. Det beror helt på vem som sitter på andra sidan. Att få vittnesskydd… jag vill tro att det fungerar, men efter det jag varit med om så skulle jag vara väldigt försiktig med vilka man pekar ut eller vittnar mot, och det tycker jag är den värsta biten.

Enligt Sven-Erik Alhem hör det till undantagen att vittnen utsätts för våld, men även han garderar sig.

– Det är sällsynt att hoten mot vittnen omsätts i verkligheten. Duktiga kriminella vill inte riskera att öka på sitt straff med en sådan grej, men säker kan man aldrig vara. Det kan finnas någon yngre i den kriminella svansen som vill sig upp, säger han.

Rädd att säga fel

”På vilket sätt du berättar och hur du uttrycker dig har mindre betydelse. De människor du möter i domstolen vet hur det kan vara att vittna för första gången”, skriver Domstolsverket på sin hemsida. Det är möjligt att de har rätt, men passa dig som vittne för att använda vardagsuttryck som till exempel ”tja, jag tror att…”, då kommer repliken omedelbart från rättens ordförande:

– Det här är en rättssal. Här sitter vi inte och gissar. Du ska inte sitta här och säga saker du inte vet.

Orden är verkliga. Hämtade från en autentisk rättegång i Stockholms tingsrätt. Det rör sig inte heller om något enstaka fall.

– Man är ju inte beredd på de där frågorna som vittne. Man är så rädd att säga någonting fel eller att inte kunna stå på sig, säger Svante Nilsson.

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/utsatta-vittnen/Tingsratten.jpg

En katastrof

Det finns gott om vittnen som menar att de känt sig mer utpekade och utsatta än de anklagade, en förnedrande och förvirrande upplevelse, och en som kanske inte alltid ökar beredvilligheten att ställa upp igen.

– Det ligger ju i rättsstatens intresse att man också måste få ifrågasätta bevispersoner. Tänk dig själv att du vore tilltalad för ett brott som du inte hade begått, så är det självklart att du vill att man också ifrågasätter de som lämnar uppgifter som är negativa för dig, men vad som saknas är det här att någon upplyser dig som vittne om att under ett förhör så kommer det tuffa frågor. Egentligen är det bemötandet i grunden som är det viktiga. Det är en katastrof att vi inte insett att vi måste ha ett helt annat bemötande av vittnen i domstolen. Att vi låter bli hotfulla kallelser. Det är fullkomligt förkastligt, menar Sven-Erik Alhem.

Trauma

Det kan för både vittnen och brottsoffer bli något av ett trauma att tvingas möta självsäkra förövare inför en likgiltig rätt i en rättssal där man själv känner sig misstrodd, ringaktad och ovälkommen, på samma gång som man, i varje fall som vittne, faktiskt tvingats dit under hot.

– Man känner sig ibland som att det skulle vara mitt fel att det här hänt. Det där är ju ett jättetrauma för många. De anklagade är ju i sitt vardagsrum och sitter och hånler, men jag har haft personal som har brutit ihop helt efter rättegången när de behövt vittna, berättar Svante Nilsson.

Fler och fler drar sig undan

Vittnessituationen är som sagt ofta föga avundsvärd, en sak som i ett hårdare samhällsklimat fått betydligt fler än Svante Nilsson att börja väga för och nackdelar innan de bestämmer om de ska vittna eller ej. Att det finns någonting sådant som vittnesplikt, och att brott mot denna kan ge fängelse spelar mindre roll. I februari 2012 häktade till exempel tingsrätten i Norrköping en kvinna som nekat att ställa upp som vittne, men trots den typen av myndighetsmarkeringar menar insatta att benägenheten att vittna fortsätter minska.

– Tyvärr är det så att beredvilligheten att vittna inte är så hög, och obenägenheten att ställa upp har spritt sig från grova brottmål även till vanliga mål. Vi har idag en jätteriskfaktor i att fler och fler drar sig undan och vill inte ställa upp. Det finns ju ett enormt mörkertal naturligtvis, men det är alldeles uppenbart att många vänder bort blicken, menar Sven-Erik Alhem.

Är vittnet betydelsefullt?

Det kan låta som om situationen var hopplös, med upptrappat myndighetsvåld på ena sidan, och dito kriminellt på andra, och som sagt; någonstans däremellan de som förväntas vittna, men trots allt finns det enkla och billiga åtgärder som skulle kunna vända trenden.

– Jag brukar säga lite provocerande att tänk dig om man rullade ut en röd matta och hade en person som stod vid entrén och sa till vittnet att: ”Välkommen till tingsrätten, du är en mycket värdefull person för att vi ska kunna skipa rättvisa. Vi har ett särskilt rum där du får vänta och du får en kaffe och en kaka under tiden.” Detta låter barnsligt, men det är väldigt, väldigt sant att det skulle öka benägenheten att vilja ställa upp om man märkte att man var betydelsefull, menar Sven-Erik Alhem.

Saknar hjälp från samhället

Svante Nilsson är inne på liknande tankegångar.

– Det man saknar lite grann är hjälp från samhället när det kommer till rättegångar och den här biten. Per automatik skulle man vilja få en lathund som säger att nu kommer det att bli en rättegång och det kommer att gå till så här. Man kanske skulle få ett papper som beskriver hur det går till. Tänk om det kom någon som sa att jag är din livlina genom den här processen. Jag stöttar dig och du kan ringa mig dygnet runt om du har svårt att sova innan rättegången. När man har anmält ett brott skulle det också hjälpa att veta vad som händer under processen. Jobbar polisen med det här eller har de lagt ner det? Som brottsoffer känner man ju annars den här oron om att gärningsmännen kanske är fria och kommer tillbaks imorgon igen, säger han.

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/utsatta-vittnen/Brochyr.jpg

Kanske kommer sådana reformer en dag. Tills vidare får man som vittne nöja sig med de broschyrer där Brottsoffermyndigheten informerar om vittnesstöd.

I Stockholms tingsrätt står de i ett ställ undangömt avsides i trapphuset, och har du tur kan du hitta dem strax innan du ska in till rättegången. Det är så dags då. 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.