Trippelmördaren i Stockholms City The swinging sixties var händelsernas årtionde. Beatles och Rolling Stones toppade listorna, och Mary Quants minikjolar fick ögonbrynen att åka i taket. Sverige var dock inte riktigt som England, och Stockholm definitivt inte London. I den dödsdömda och avfolkade stadskärnan rasade grävskoporna, och i de övergivna husen härskade ett klientel väldigt långt från Bildjournalens trendiga tonårsidoler. Det var här småtjuven Hasse Marmbo plötsligt fick smak för mord.
Brottets ansikte Det talas mycket om brottets så kallade ansikte, om hur våldet och kriminaliteten egentligen ser ut. Petter Inedahl har grävt i arkiven och i varje fall fått veta hur det såg ut 1960.
Mannen i brunnen När han efter två år till sist återsåg sin bror kunde han knappt känna igen honom. Vilket med tanke på att han låg uppstyckad på ett obduktionsbord inte var särskilt konstigt.
Solkiga skärgårdsdrömmar Den soliga sommaren 1975 var Sandhamn en plats dit badgäster, fritidsskeppare och turister flockades. Det var även en plats som klippt och skuren till att producera amfetamin skulle det visa sig.
Farlig attraktion Han tyckte om att leka med elden. Att dra mannen vid näsan och locka hustrun till en förbjuden relation var ett äventyr. Hans livs sista äventyr.
Femte hjulet När de bägge barndomsvännerna återsåg varandra efter många år slog passionen till som ett klubbslag. Synd bara att Bosse, Gunnels aggressive och våldsbenägne sambo, stod i vägen.
Triangeldramat resulterade i tio knivhugg Anna Fransson ryckte till när hon såg skuggan genom dörrens glasruta, sedan drog hon en lättnadens suck och låste upp porten. Det var ju bara hennes svärson som stod därute i snön.
Farligt tjänstevapen Instruktionen var solklar: ”Vapnet osäkras och hanen spännes med högra handens tumme. Pistolen riktas mot målet och avtryckaren drages bakåt.” Det var precis vad Birger Spång gjorde.
Informatörer lever farligt Unga människor som mot betalning luras att göra saker polisen inte får göra, eller en nödvändighet i kampen mot organiserad brottslighet? Åsikterna går isär om polisens användning av privatpersoner som informatörer.
En blodig norgehistoria På parkbänken låg en man och mumlade. Det dröjde åtskilliga minuter innan hon upptäckte att mumlandet snarare var ett jämrande och att den pöl under bänken hon först trott vara utspillt vin i själva verket var blod.
Galgbacken I en liten park mellan de ljusrappade funkishusen i Hammarbyhöjden leker barnen bland skuggande träd och filosoferande hundägare. Här ligger också Stockholms sista offentliga avrättningsplats där märkliga saker sägs ske om nätterna.
Kollision bland kriminella Även i den undre världen finns en hederskodex, och den ska följas menade Ingmar Pettersson. Kanske var det därför han skar halsen av Kalle Söder.
Förbannade statyer Statyer kan ses som harmlösa beläten från det förgångna, men även till synes helt oskyldiga konstverk har eller har haft förmågan att göra den så kallade allmänheten arg. Här är några av de statyer som skapat folkstormar och indignation.
Huvudskalleplatsen En enslig gård bortom den brusande trafiken på länsväg 280. Och bara några meter därifrån en gammal avrättningsplats med skuggorna av dem vars huvuden föll för bödelns bila.
Småtjuven som blev trippelmördare En småtjuv med otaliga brott på sitt samvete, några djärva, andra skrattretande, men en man på väg upp i kriminalhierarkin, och som bara några år senare skulle bli en av landets mest ökända brottslingar och i pressen få epitetet gangsterkung.
