Vem skrev den första deckaren? Stieg Larsson, Henning Mankell, P D James och Elizabeth George är människor de flesta hört talas om. När bokbranschen ynkar sig om läsekris och det tryckta ordets död säljs ändå oanade mängder deckare, och ingenting tyder på att vårt intresse skulle komma att minska. En av litteraturens mest utskällda genrer har oväntat lyckats med konststycket att anses fin, men var var det egentligen det började?
Adventsmordet Med några välriktade karateslag fällde han mannen till golvet, och en hård spark mot huvudet gjorde slut på hans liv. Det var första advent 1973. Mannen Teddy dödat var hans egen far.
Damer i undre världen Kaarlo Palm ragglade baklänges av de hårda knytnävsslagen. Ovarsamma händer slet plånboken ur hans innerficka innan de bryskt knuffade honom mot husväggen. Med blodet rinnande nerför hakan stirrade han gapande efter de bortflyende förövarna. Det var inte det faktum att han just blivit misshandlad och rånad en sen natt i Stockholms city som förbluffade honom, utan snarare själva gärningsmännen, två damer i 40-årsåldern.
Skatter och moral Para§raf har i en tidigare artikel berättat om Seppo som felaktigt anklagades för skattebrott av Skatteverket. Para§raf:s Petter Inedahl har träffat Företagarförbundets Camilla Littorin som inte skräder orden när det gäller förmynderi och myndighetsmissbruk.
Direktören med det rymliga samvetet Den danske tulltjänstemannen kliade sig villrådigt i huvudet. På spåret framför honom stod tjugosju järnvägsvagnar med elektrolytisk koppar. Det var inte första gången han såg stora mängder strategiska varor skeppas ut av det svenska företaget Labeco, och för var gång hade han blivit mer misstänksam.
Knutby del 5: Mord i Guds namn De talar om tolerans men är redo att döda. De predikar kärlek i militära termer. Det handlar inte om muslimska fanatiker, utan om svenskt småstadsliv. Para§raf har besökt religionens bakgård för att titta närmare på moralen och ideologin som präglat Knutbysekten.
Riggade affärer Det såg lovande ut. Dagens Industris kände analytiker Ingemar Carlsson stod värd för mötet, och en rad frestande investeringsförslag presenterades. Kunder flockades, affärer sattes igång. Några veckor senare var alla pengar spårlöst försvunna, och Karin Qvist-Wilson hade förlorat så gott som allt hon ägde. Det kunde varit ett utslag av börsens nyckfullhet, men handlade i själva verket om organiserad svindel.
Offer för Skatteverket En vanlig onsdag klockan sex på morgonen är inte någon tidpunkt man förväntar sig att det ska ringa på dörren. Än mindre att det ska vara polisen, som med barska miner och skarpladdade vapen ber dig följa med. Det är dock precis vad som hände Seppo Kesti den 5 juni 2007. Han hade utan att veta om det fallit i onåd hos Skatteverket.
Hederliga gamla tjuvar Tidigt på morgonen den 5 december 1957 vaknade Olle Johansson av en duns som fick huset att skaka. Han tände lampan och kastade en blick på klockan. Den var strax innan fyra, och han svor över sophämtarna som inte kunde vara tysta, och som verkade komma tidigare och tidigare för var dag. Vad han inte visste var att den dova knallen i själva verket kom från en dynamitexplosion.
En avskydd man Måndagen den 12 augusti 1963 var varm, och Kerstin Blomqvist stod vid det öppna fönstret och såg ut över Tengdahlsparken. Vid trappan ner mot lekplatsen stod en man och en liten flicka i gul tröja, och deras röster nådde svagt upp till Kerstin utan att hon till en början kunde uppfatta orden. Det såg ut som om flickan gjorde motstånd och som om mannen började dra i henne. Hon skrek ”jag vill gå hem”. En och en halv timme senare hittas hennes blodiga och sönderslagna lik i en sänka i Vitabergsparken.
Kärlek och mord En ljum och stilla aprilkväll ledde fjortonåriga Christina Svalfors sin cykel genom villaområdet i Spånga. I trädgårdarna vajade de ännu kala grenarna lätt för nattbrisen, och fönstren kastade ljusrektanglar över knotiga fruktträd och spretande snår. I den lilla rödmålade trävillan i gatans början högg någon ved, gissade Christina. I själva verket var det monotont rytmiska dunkandet ljudet av ett bordsben som slogs mot en människokropp.
Den sorglige spionen Tjänstemannen vid franska ambassadens passavdelning stirrade misstroget på mannen på andra sidan bordet. En äldre herre som på fullt allvar erbjudit ett sammelsurium av värdelösa upplysningar hämtade ur reklambroschyrer och tidningsurklipp. Hade fransmannen inte känt till den andre och vetat att han kom från en förmögen och inflytelserik Djursholmsfamilj skulle han tagit det hela för ett grovt skämt. Det var den sämsta och mest amatörmässiga spion han någonsin stött på.
