Uppenbart systemfel

Thomas Quick har fällts för åtta mord i sex olika domstolar. Handlar det om enstaka åklagare och poliser som kommit helt fel? Eller är det ett systemfel?

Åklagare, vissa poliser, rättspsykiatriker och psykologer har åstadkommit en cirkus av sällan skådat slag i Sverige.

Där står vi idag. Så hur går vi vidare?

Anhöriga till mordoffren vill ha någon form av granskningskommission, vilket väl är mer än rimligt.

Johan Persson, kriminalpolitisk talesman för Folkpartiet och tenniskompis med Thomas Bodström har gått ut och förklarat varför han är emot det:

– Jag kan inte se något systemfel, säger han.

Men systemfelet är ju uppenbart: Svenska domstolar dömer människor uteslutande på deras egna erkännanden. Dömer dem utan några som helst bevis.

Falska erkännanden

Vi har den senaste tiden sett det i ett antal fall, där olika personer trätt fram i efterhand och berättat att de tog på sig brott för att skydda någon annan. Internationellt är det här, som går under benämningen ”falska erkännanden”, något som är välkänt. Därför forskar man på det. Men det gör man inte i Sverige. Istället dömer man uppenbarligen personer som kommer dragande med falska erkännanden.

Fallet Thomas Quick är det mest extrema då det handlar om så många domar – åtta stycken. Och det är att observera att han är dömd i sex olika domstolar. Det handlar alltså inte om någon enstaka domstol där man dömer på vaga grunder – utan sex olika domstolar!

Uppemot hundra personer har erkänt Palmemordet. Tänk om åklagaren i fallet Quick, Christer van der Kwast, och hans handgångne polis Seppo Penttinen, hade slagit klorna i en av dessa, och psykologen Birgitta Ståhle hade hjälpt till vid förhören för att få fram så kallade ”förträngda minnen” – då hade Palmemordet säkerligen varit ”uppklarat” vid det här laget. Och det oavsett vilket av dessa hundratalet psykfall som hade haft oturen att hamna hos det gänget.

Kvar ute bland allmänheten finns ett antal mördare som hunnit få sina brott preskriberade, på grund av att Thomas Quick har dömts. Och anhöriga till de mördade som inte fått reda på vad det var som egentligen hände med deras nära och kära.

Om det inte behövs en kommission som reder ut hur det här kunde hända, så vet jag inte vad som skulle behövas för att en sådan ska tillsättas.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.