Reflektionen

Poeten inom mig trängde fram imorse strax efter att jag vaknat ensam i min cell, och detta blev resultatet.

I den stilla sjön ser jag mig själv.

En vindpust förändrar mig.

Mina anletsdrag förvrids,

och mitt sanna jag kommer fram.

Den person som ligger under ytan,

är han som inom mig bär all smärta.

Så mycket som skulle vara ogjort.

Så mycket som tär inombords.

Vinden stillar och ytan blir spegelblank.

Bedrövelsen trycks undan,

och mina anletsdrag blir återigen fridsamma.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.