Icke önskvärd

Ture Nässén var utsänd från Rikskriminalen för att delta i Quick-utredningen. Han blev inblandad i fyra av fallen. Men när han kom med kritik mot hur utredningen bedrevs ville de inte ha med honom längre, berättar han.

Han var med i utredningarna avseende det holländska paret Stegehuis, Yenon Levi, Therese Johannesen och de somaliska pojkarna. Ofta körde han bilen med Quick och Seppo Penttinen när de for omkring och letade efter någon plats där Quick påstod att han mördat någon.

– Jag fann ingen anledning att vara med längre när jag inte längre trodde på Quick, säger Ture Nässén.

– Steg du av själv eller blev du utsparkad?

– Det var väl både och.

Letar efter mordplatsen

Nässén berättar om när han körde bilen och Quick skulle leda dem till platsen där Levi mördades. Med i bilen fanns Penttinen och personal från sjukhuset. Nässén kunde trakterna och visste var de skulle svänga in men Quick sa ingenting, så Nässén fortsatte fram till en bensinmack en halvmil längre fram.

– Där frågade jag om vi skulle vända, berättar Nässén. Och det blev lite prat hit och dit. Men det blev så till slut att vi vände och körde tillbaka samma väg. När vi närmar oss vägen där vi ska in så säger inte Qucik någonting. Men då frågar Penttinen honom om vi ska ta till höger här? Och då nickar Quick och hummar jakande. Så jag körde in där.

Med i bilen hade de en docka i fullvuxen mansstorlek, som skulle föreställa Levi.

– Den där dockan skulle Quick lägga på den plats där han hade slängt honom när han var klar med honom. Men han kastade ju dockan på fel sida av vägen. Och att det fanns spår av strid på platsen när Levi hittades och att det fanns pengar utspridda, det togs aldrig upp där. Du vet, vi fick ju aldrig ställa några frågor till Quick. Utan det var bara Penttinen som fick fråga.

– Kom det alltså inga frågor om märkena efter den strid som hade varit och att det hade funnits pengar utspridda på platsen?

– Nej, det pratades ingenting om det.

Nya bud

Sedan gjorde man om rekonstruktionen med Levi.

– Och då var det plötsligt en mordplats och en annan fyndplats. Men det trodde ju inte Janne Olsson på eftersom det var så klara spår av en fight på fyndplatsen. Och ena gången var det en domkraft han hade slagit Levi med och andra gånger var det någonting annat. Och hela tiden var den där psykologen med och styrde. Och ibland fick Quick några piller och andra gånger en spruta och sedan skulle vi fortsätta.

/wp-content/uploads/content/intervjuer/icke-onskvard/ThureOchJanne.jpegNär det var dags för rekonstruktion avseende det holländska paret så blev det samma sak. Quick reagerade inte så Nässén körde förbi den väg där de skulle in.

På bilden till vänster: Thure Nässén och Jan Olsson på mordplatsen.

Efter några kilometer vände de och körde tillbaka. 
Men inte heller den gången reagerade Quick där de skulle ha svängt in.

– Inte fan hade han varit på den där platsen tidigare, säger Nässén. Quick var helt vilse där och hittade inte alls. När vi så småningom kom till mordplatsen så blev ju allting fel där också. Han rusade ju in i tältet och så hade det ju inte gått till.

Gick åt sidan och pratade

Så Quick drogs ut ur tältet och Penttinen tillsammans med en vårdare gick åt sidan med Quick, enligt Nässén:

– Och dom satt en bit bort och pratade i en halvtimme eller om det kanske var 45 minuter och sedan skulle alltihop göras om igen. Och då blev ju det mesta rätt.

När det gäller mordet på den norska flickan Therese Johannesen var Nässén bland annat med när de tömde tjärnen där det enligt Quick skulle finnas kroppsdelar:

– Och då sa jag till Penttinen att han skulle fråga Quick om han kunde simma ryggsim. För det måste han ju ha gjort om han skulle kunna frakta ut kroppen i den där tjärnen, sa jag. Men Quick fick ingen sån fråga. Jag vet inte, men han kunde kanske inte simma överhuvudtaget. Så där var det och med tiden började jag ifrågasätta om han överhuvudtaget var en mördare.

Det resulterade i att Ture Nässén efter en tid fick ett brev från bland annat Penttinen där de ifrågasatte att han kritiserade utredningen.

/wp-content/uploads/content/intervjuer/icke-onskvard/ThureLeende.JPG

Svarsbrevet

Ture Nässén svarade på brevet och några dagar efter att vi träffats för den här intervjun får jag en kopia av brevet. Där skriver han bland annat om fallet med det mördade holländska paret:

Jag har inte deltagit eller arrangerat någon rekonstruktion eller ”vallning” tidigare där den misstänkte kommit till ”dukat bord”, som vid det här tillfället/…/

Jag fick den uppfattningen att det var psykologerna som ”styrde och ställde” när det gäller den här rekonstruktionen och inte som brukligt är, förundersökningsledaren och polisen./…/

Ture Nässén skriver även i brevet om fallet med Levi och likaså om utpekandet av de somaliska pojkarna. Och han sammanfattar så här:

Med ledning av det nedtecknade förstår Du kanske Seppo, varför jag inte tror på Quick, och jag vill även tillägga, att jag inte tror att han har utfört något mord överhuvudtaget. Han vill bara känna sig uppmärksammad och befinna sig i rampljuset.

Hans första mordutredning

– Hur var Quicks humör när ni var ute och åkte på olika ställen?

– Han var på gott humör. Det var ju helt klart att han trivdes med det där. Men när han sa något som var helt fel och någon påpekade det, så surnade han till. Då satt han mest och hummade.

– Hur ser du på det här med anklagelserna om att Christer van der Kwast och Seppo Penttinen skulle ha förstått att Quick var oskyldig?

– Nej, dom trodde på det. Det gjorde dom. Men Penttinen var ju oerfaren. Det här var väl det första mord han hade jobbat med.

– Kan det vara så att Quick är skyldig till något av morden men inte alla åtta?

– Ja, så kan det naturligtvis vara. Men inte i något av dom fall jag var inblandad i. Personligen tror jag inte att han har utfört något enda mord. Och därmed går en massa gärningsmän fria.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.