Världens mest korrupta advokater

Det har varit mycket diskussioner på senare tid om hur advokater ska agera. Jan Guillou påstår till och med att advokat Claes Borgströms arbete som försvarare för Thomas Quick är det sämsta i Sveriges historia. Så låt oss titta närmare på korrumperande advokater.

Två mer korrumperade, men samtidigt framgångsrika, advokater än William Howe och Abraham Hummel har nog världen aldrig skådat. De skrev till och med en bok om hur kriminella bäst skulle klara sig undan lagens långa arm.

/wp-content/uploads/content/utblick/varldens-mest-korrumperade-advokater/Howe2.jpegWilliam Howe, på bilden till höger, föddes 1828 i England och lämnade med sina drygt 182 cm, nästan 150 kg och enorma valrossmustasch ett bestående intryck både i och utanför rättssalen.

Som 30-åring kom Howe till New York och lyckades inom några få år bli registrerad som advokat i de lokala registren, detta trots att ingen visste om han hade någon riktig juridisk utbildning eller något om hans bakgrund – som vissa menade innehöll allt från mord till bedrägerier.

Men han var inte ensam, domstolarna var fyllda av folk utan någon relevant utbildning, det skulle ta många år innan några formella krav började ställas på advokaterna, men då var Howe redan väletablerad.

Gjorde allt för klienterna

Inledningsvis gjorde sig Howe ett namn genom att lyckas få många unga män att komma undan inkallelseordern att delta i det amerikanska inbördeskriget. Enligt en tidningsartikel som skrevs 1873 så lyckades han vid ett tillfälle få ett helt kompani på 70 soldater utskrivna från sin militärtjänstgöring.

1862 anställdes den blott 13-åriga Abraham Hummel som en springpojke men de två kom så bra överens att den skrupelfrie Howe tog den unge mannen under sina vingar och lärde honom den gyllene regeln: Klienten och försvaret av denne skulle sättas framför allt annat – inklusive lagen.

/wp-content/uploads/content/utblick/varldens-mest-korrumperade-advokater/Humme2.jpegHummel, på bilden till vänster, var raka motsatsen till sin mentor – liten, smal och lätt krumryggad – men hade ett intellekt som satte andra jurister på skam, inklusive Howe. Sju år senare bildade de två Advokatbyrån Howe & Hummel. Howe var redan en av de mest kända tillika förmögnaste advokaterna i New York och med sin unge adept vid sin sida blev de än mer framgångsrika.

Excentrisk och galen

Den excentriske, och enligt en del lite galne, William Howe tänkte alltid utanför ramarna när han skulle försvara någon. Med en förkärlek för diamanter, pråliga kläder och dramatik så lyckades han allt som oftast att få juryn på sin klients sida.

I ett fall försvarade han en kvinna vid namn Ella Nelson. Hon stod anklagad för att ha mördat sin älskare med fyra skott. På ytan verkade det som om hon inte hade en chans, men med William Howe som försvarare är man aldrig chanslös. Planen gick ut på att övertala juryn att fröken Nelson hade hittat sin älskare i en djup depression, på väg att begå självmord. Hon hade då försökt att hindra honom genom att försöka få tag i pistolen, men i det tumult som uppstod hade vapnet ”råkat” gå av fyra gånger.

Under slutpläderingen så gick Howe runt i salen medan hans klient satt och grät med händerna för ansiktet. Med juryn djupt koncentrerade och fångade av pläderingen så befann sig advokaten bakom Ella Nelson. Han ryckte då bort hennes armar från ansiktet och tvingade ner dem på bordet samtidigt som han tryckte sina naglar så hårt han kunde in i hennes handleder. Ett hjärteskärande skrik ekade i rättssalen och fick alla, inklusive åklagaren, att helt tappa fattningen. När det strax därefter blev dags för åklagarens slutplädering var han så skakad av skriket att det avslutande anförandet blev till ett svammel. Det tog bara juryn tio minuter att överlägga innan de meddelade den friande domen.

En sjuårig mördare

Ett av de mest kända fallen som försvarsadvokaterna åtog sig var mördaren Edward Unger. När fallet hamnade hos Howe och Hummel hade den misstänkte redan erkänt att han mördat en person som hyrt ett rum hos honom. Kroppen hade Unger styckat och sedan slängt delarna i en flod. Inför att rättegången skulle börja ställde sig Howe upp och meddelade inför sittande rätt, åklagaren och den församlade pressen att hans klient inte är mördaren. Istället pekade William Howe sitt tjocka finger mot Edward Ungers sjuåriga dotter, som för tillfället satt i sin fars knä, och hävdade att hon var den skyldige.

Under stor dramatik lät advokaten tårarna flöda ner för kinderna och förklarade att dottern i älskogens hetta hade tagit livet av hyresgästen. Som den pliktskyldige och gode fadern som Unger var, så hade han känt sig tvungen att ta på sig skulden för att skydda sin dotter och det var även därför han hade styckat och försökt göra sig av med kroppen. Trots den uppenbara lögnen var Howe så övertygande under rättegången och målade upp offret som en pervers man som sökt kärlek hos en sjuårig flicka. Edward Unger friades för mord och dömdes istället för dråp. Dottern åtalades naturligtvis aldrig.

Om Howe stod för det teatrala i brottsmål så var Hummel den intellektuelle som la mycket tid på att hitta kryphål och ägnade sig mest åt civila ärenden. Fanns där ett kryphål i lagen nyttjade han det och fanns inget så skapade han ett. Det troligen mest spektakulära juridiska felet som Hummel hittade i sin karriär var ett fel i rättsprocessen som ledde till att 240 av de 300 fångarna som satt i fängelset Blackwell Island frigavs under en och samma dag.

Det talades skämtsamt om att Hummel gav klienterna råd medan Howe var den som räddade klienterna när de gick emot råden de hade fått. De var helt enkelt den perfekta kombinationen av försvarare.

/wp-content/uploads/content/utblick/varldens-mest-korrumperade-advokater/chicago1_homepage.jpg

Filmen Chicagos bild av en advokat lär bygga på Howe och Hummels arbetsmetoder.

Utpressare

Som om inte Abraham Hummel tjänade tillräckligt med pengar, så började han även med utpressning, fast en väldigt raffinerad sådan. Prostituerade, servitriser och skådespelare söktes upp av anställda till Hummel för att tillfrågas om de vid något tillfälle haft ihop det med en rik tillika gift man. Om hon svarade ja – eller övertalades att svara ja – då förklarades att hon skulle skriva under ett intyg om att den rike mannen lovat att gifta sig och att sedan stämma mannen för att ha brutit sitt löfte.

Ett sådant löfte var under denna tid nämligen bindande – i vissa amerikanska delstater är de det än idag. Eftersom det gällde en mäktig och känd person så kontaktade Hummel dennes advokat. I syfte att undvika en offentlig skandal som skulle riskera att förstöra mannens rykte erbjöd sig Hummel snällt att övertala sin kvinnliga klient att låta saken bero, men då behövdes hon köpas loss. Till följd av Advokatbyrån Howe och Hummels rykte så erbjöds alltid en större förlikningssumma och ingen gick vidare till domstol. Halva beloppet gick till klienten och resten behöll byrån. Men innan kvinnan fick sina pengar var hon tvungen att skriva under på att hon aldrig varit älskarinna till mannen ifråga, annars skulle hon kunna pressa fram mer pengar, och Hummel hade vissa moraliska gränser – han utpressade nästan aldrig samma person mer än en gång.

Instruktionsbok i kriminalitet

När det gick som bäst representerades så gott som alla tyngre kriminella i New York av Howe och Hummel. Alla som begick ett brott visste att den största chansen att klara sig undan var att anlita de mest skrupelfria försvararna. När exempelvis 74 bordellmammor greps 1884 företräddes samtliga av Advokatbyrån Howe and Hummel.

Vissa av de största belackarna hävdade till och med att de två advokaterna styrde New Yorks undre värld. Även om de kanske hade en rådgivande funktion så bevisades det aldrig att de var med och bestämde. Dessutom fick de illsinnade rykten aldrig något riktigt fäste eftersom på klientlistan befann sig många kända personer från den eran, bland andra den brittiske regenten drottning Victoria.

Som för att ytterligare skilja sig från sina kollegor gav Howe och Hummel ut en kontroversiell bok där de enligt många kritiker gav instruktioner för hur man skulle begå och klara sig undan vissa brott. Men boken var ju bara i linje med deras sedvanliga oetiska, och ibland även olagliga, rådgivning till klienterna. Herrarna Howe och Hummel menade att den var menad som en varning och instruktionsbok till livet i New York och hur man skulle överleva. Oavsett så gjorde boken advokatbyrån och dess två ägare än mer ökända. (Boken finns att ladda ner som fil nedan.)

Allt har ett slut

Efter en lång, framgångsrik och inte helt etisk juridisk karriär avled den korpulente William Howe 1902 i en hjärtattack efter en tids alkoholmissbruk. Hans affärspartner fortsatte med juridiken i ytterligare några år men förfalskade ett intyg för mycket, vilket ledde till ett år i fängelse. Efter att 1908 ha frigivits flyttade han till England där ålderdomsdöden mötte honom 1926.

Även om mycket av Howe och Hummels framfarter finns dokumenterade i officiella dokument så finns det även en hel del skrönor, vad som är sant eller en smula överdrivet låter vi vara osagt, men vad som inte kan ifrågasättas är deras engagemang för sina klienter – även om detta engagemang ibland ledde de två advokaterna till fel sida om lagen.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.