Dödsdömd efter att ha vittnat

Samir misshandlades så svårt att han nästan miste livet. Polisen lovade honom skyddad identitet mot att han vittnade mot gärningsmännen. När Samir hade vittnat togs skyddet bort redan efter en dryg vecka. Han har sedan dess levt på flykt.

Av Nina Silventoinen och Peter Isaksson

Att få till ett möte med Samir har inte varit lätt, han litar inte på någon längre. Hans rädsla är påtaglig och han har därför både dubbel- och trippelkollat vilka vi är. Vi träffar honom på Centralen i Stockholm där han byter tåg mellan två orter och har en stund över.

– Jag fick mitt liv förstört. När polisen fått vad dom ville ha, lämnades jag vind för våg. Varje dag är en kamp. Hur framtiden ser ut har jag ingen aning om, jag vågar inte planera så långt, säger Samir sorgset.

I augusti 2009 grips Samir i södra Sverige för narkotikabrott då han ertappas med 160 gram hasch. Han är tidigare ostraffad, men har ett pågående missbruk. Poliserna försöker få honom att berätta vem han köper narkotika av, något Samir tiger om. Han grips men släpps dagen efter. Efter ytterligare några dagar plockas han upp av en polisbil och återigen försöker de två poliserna som tidigare grep honom få honom att delge information om vem som är ”kranen”, dvs. narkotikaleverantören. Inte heller denna gång vill han avslöja något. Medan Samir sitter i polisbilen, blir han uppringd av ”kranen”, som hör polisradion i bakgrunden och då tror att Samir golat, alltså avslöjat honom.

Utsätts för mordförsök

Strax därefter ringer ”kranen” och vill ses. Samir som inte har något att dölja går motvilligt med på det. Han ringer upp Patrik, den ena av poliserna som han suttit i bilen med, för att förtydliga vilken situation de satt honom i och att han nu kunde få problem på grund av det.

– Jag hade ju inte golat och ville klargöra det för ”kranen”, förtydligar Samir. Jag sa även åt honom att ligga lågt, då polisen hade span på honom. De hade ju vid gripandet beslagtagit mina mobiltelefoner och kunnat följa vår telefontrafik sinsemellan.

De träffas och Samir förs till ett ödsligt beläget hus där han utsätts för misshandel och mordförsök av ”kranen” och en annan man. De trycker en avbitartång mot hans finger och hotar att kapa det om han inte berättar vad han avslöjat för polisen.

Han får även en snara åtdragen runt halsen och lyfts rätt upp i luften och slängs mot en vägg, vilket gör att han till slut förlorar medvetandet. Misshandeln pågår under ett par timmars tid.

[-]–Jag trodde att jag skulle dö. De sista jag minns innan jag tuppade av var bilderna av mina barn. Att dom nu förlorar sin pappa, fortsätter han.

När han återfår medvetandet lyckas han övertyga männen om att han inte sagt ett ord till polisen, varvid de släpper honom.

 

/wp-content/uploads/content/under-ytan/dodsdomd/SvartPolisLiggande.JPG

Blir lovad ny identitet

Samir ringer upp polisen och säger att det är deras fel att han just blivit utsatt för detta. Patrik kommer tillsammans med sin kollega och plockar upp honom och kör honom till stationen. De fotograferar hans skador i polishusets garage. Återigen försöker de pressa honom på uppgifter om ”kranen” och utlovar även personskydd och en helt ny identitet med allt vad det innebär, om han anmäler händelsen. Samir som fortfarande är skärrad och rädd över det inträffade, vägrar återigen och beger sig hemåt.

”Dom är ute efter dig”

Dagen efter får Samir ett telefonsamtal från Patrik. Han säger att polisen fått vetskap om att ”kranen” och hans följeslagare är ute efter honom. Att de just befinner sig i Samirs bostadsområde, är beväpnade och ska ”plocka honom”. Patrik erbjuder sig att komma hämta honom för att hjälpa honom ur den svåra situationen. Samir plockar ihop en väska med kläder och väntar in polisen. På stationen förklarar poliserna att männen som utsatt honom för misshandeln är ”riktigt farliga killar”. De berättar bland annat att en av dem har kopplingar till ett välkänt gäng och den andra är misstänkt för att ha slängt ut en kille från åttonde våningen.

Fruktade för sitt liv

– Dom skrämde verkligen upp mig ordentligt, förklarar Samir. Och varför skulle jag ha misstrott dom? Jag visste vad dessa killar var kapabla till, inte minst med tanke på mordförsöket som jag själv precis blivit utsatt för.

Väl på stationen görs en videoinspelning med Samir, som är livrädd både för sin och sina barns säkerhet. Polisen lovar honom skydd mot att han gör en anmälan. Han berättar för polisen vem det är som utsatt honom för mordförsöket och om narkotikaaffärerna.

– Dom lovade att fixa en ny bostad och ge mig skyddad identitet på hemlig ort. Patrik lovade även att hjälpa mig med att hämta mina tillhörigheter från min bostad. Däremot fick jag ingen som helst betänketid. Det skulle ske här och nu. Med tanke på den rädsla och skräck jag just då kände, hade jag gått med på nästan vad som helst.

Samir körs till ett hotell i väntan på att polisen ska ordna upp allt. Men efter drygt en vecka blir han kontaktad av polisen som säger att han brutit mot reglerna och därför inte längre har rätt till något skydd.

– Jag fattade ingenting. Det dom tyckte att jag gjort fel var att jag talat om för min nya arbetsgivare i det jobb som ordnades åt mig vart jag befann mig samt för dom poliser som hade hand om mitt fall. Om det nu var så viktigt att allt skulle vara hemligt, varför lät dom mig ens behålla min mobiltelefon?

 

/wp-content/uploads/content/under-ytan/dodsdomd/Ledningsbil.JPG

Ett liv på flykt

Nu fick Samir alltså klara sig själv. Han lever gömd på olika ställen runt om i landet, vågar inte gå utanför dörren på flera månader och kan heller inte träffa sina barn.

Han anmäler polisen för tjänstefel, men utredningen läggs ner. Trots att en polis på internutredningen sagt att de poliser som lovat honom ny identitet hade gått utöver sin befogenhet. Detta medger även gruppbefälet för Personsäkerhetsgruppen i länet där Samir vid tidpunkten bodde. Han var i psykiskt dåligt skick och sökte kontakt med de sociala myndigheterna i hopp om att få hjälp med boende och sin situation i övrigt. Han har sedan händelsen bollats runt bland olika myndigheter och kommuner. Ingen vill ta ansvar och skyller på den andra. Männen som utsatte Samir för misshandeln återfinns under flera punkter i belastningsregistret sedan tidigare. De döms 2010 till sju respektive två och ett halvt års fängelse för bland annat grovt narkotikabrott, grov misshandel, olaga frihetsberövande och olaga hot.

Offrade allt

Det har idag gått nästan tre år sedan händelsen då Samir greps och hans liv vändes upp och ner. Han har under åren som gått tvingats hålla sig undan, flyttat runt i landet och levt helt isolerat. Han har vistats på behandlingshem för att bli kvitt sitt missbruk, vilket han lyckats med och är sedan tre år drogfri.

– Jag offrade allt för polisen. Patrik lovade mig en ny identitet och mycket annat för att göra min situation så bra som möjligt. Men jag vara bara en bricka i ett spel. Jag har inget som helst förtroende för polisen längre. Mitt liv förstördes på grund av detta. Och det är inte bara jag som får betala ett högt pris. Utan även min familj, och framförallt mina barn. Hur förklarar jag för dom att jag inte ens kan tala om när vi kan ses nästa gång, jag vet helt enkelt inte. Det är det som gör mest ont!

Ärendet är avslutat

Parag§raf kontaktar befälet vid Personsäkerhetsgruppen på orten där Samir bodde vid tiden för misshandeln. Polisbefälet har tidigare sagt att han är införstådd med att polismannen lovat Samir guld och gröna skogar mot att Samir vittnade.

– Samir lever fortfarande under hot och en förutsättning för honom att våga vittna var ju att polisen lovade honom skydd. Kommer ni att titta på det här ärendet igen?

För vår del är ärendet avslutat, vi har hjälpt honom med det vi kunnat och hela det köret. Mer kan vi inte göra nu just nu.

– Men hotbilden har ju inte försvunnit?

– Vi har inte hört något om någon hotbild och inte heller sett några anmälningar gällande detta, ingenting.

– En polisman har ju lovat Samir skyddad identitet och andra åtgärder för hans säkerhet?

– Man kan aldrig lova någonting, man kan försöka, men aldrig lova. Det kan inte vi här på Personsäkerhetsgruppen heller göra. Speciellt inte om man kanske är på en annan avdelning. Det är min åsikt, sen får alla tycka hur dom vill, men så tycker jag. Jag tror att det gjordes en anmälan till polisens internutredning gällande polismannen i fråga, men vad det blivit av den anmälan vet jag faktiskt inte.

– Den lades ner.

– Jaha.

(Samir är ett fingerat namn)


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.