Skjuten bredvid Kennedy

– Det går inte en dag utan att jag tänker på kvällen då jag sköts, säger Paul Schrade som blev skjuten i huvudet samtidigt som Robert F. Kennedy mördades den 5 juni 1968.

Trots att Paul Schrade närmar sig 90-årsåldern har han, trots att han har försökt, inte lyckats glömma natten mot den 5 juni 1968. Det går inte en dag utan att han tänker på den olycksaliga kvällen, berättar han för Para§raf.

Paul var på den här tiden ordförande för fackföreningen United Auto Workers i Kalifornien, och hade genom det arbetet blivit nära vän med senator Robert F. Kennedy.

Tisdagen den 4 juni var en stor dag för Kennedy. Sent på kvällen stod det klart att han vunnit demokraternas primärval i Kalifornien.

Några minuter efter midnatt äntrade Kennedy podiet i en av salarna på Ambassador Hotel för att tacka de hundratals valarbetare som stod framför podiet och jublade. Lite till höger om Kennedy stod Paul Schrade skrattandes och uppfylld av glädje. Ingen i salen kunde ana att glädjen inom några minuter skulle komma att förbytas mot chock och sorg.

Skotten

Efter det korta tacktalet klev Kennedy och hans närmsta medarbetare ner från podiet för att ta genvägen genom köket till en presskonferens. Paul gick endast några steg bakom Kennedy som stannade till för att ta några köksarbetare i handen.

– Plötsligt började jag skaka våldsamt. Jag trodde att jag fått en elektrisk stöt, att jag blivit skjuten förstod jag aldrig. Jag svimmade och det tog en stund innan jag återfick medvetandet, minns Paul.

/wp-content/uploads/content/brottsoffer/skjuten-bredvid-kennedy/rfkHelbild.jpgSkottet träffade honom i pannan, alldeles ovanför hårlinjen. Skytten, den palestinskfödde Sirhan Sirhan stod rakt framför Schrade och Kennedy.

Just det faktumet att Schrade träffades i huvudet är en omständighet som inte gett honom någon ro.

– Jag gick bakom Kennedy och vi båda tittade i riktning mot Sirhan. Trots det så träffade kulan mig i pannan, men skotten som träffade Kennedy kom bakifrån. Det går inte ihop och det måste ha varit ytterligare en skytt, säger Schrade.

De här omständigheterna är inte de enda i utredningen som är underliga och Paul har i ett flertal intervjuer berättat att han tror att han lagt ned sammanlagt tio år på att hitta ledtrådar som skulle kunna föra utredningen framåt, och att han kommer aldrig att sluta.

Hans slutsats är att Sirhan Sirhan inte kan ha agerat ensam, utan varit del i en större sammansvärjning i mordet på Robert F. Kennedy.

Depression

Paul fick inte veta att Kennedy avlidit förrän dagen efter. Och än idag förbannar han sig för att de inte förstod att det här kunde hända med tanke på mordet på John F. Kennedy fem år tidigare. Paul fick beskedet av Walther Reuther på sjukhuset.

– Jag bara vände mig om, jag var så arg.

Efter mordet sjönk Paul ner i en djup depression. Han hade inte bara blivit allvarligt skadad och förlorat en vän. Han hade också mist mycket av sin politiska dröm och drivkraft.

– Det tog lång tid för mig att återhämta mig. Mina vänner sa till mig att jag var så arg och deprimerad under den här tiden.

Vägen tillbaka började på allvar 1971 när Paul träffade sin bilvande fru Monica Weil som arbetade som advokat med politisk inriktning.

Nya vägar framåt

Tillsammans med hustrun började Paul på allvar undersöka mordet på Kennedy och den påstådde ensamme mördaren Sirhan Sirhan i förhoppning att målet ska kunna tas upp igen. Vidare ville han föra Robert F. Kennedys arv vidare och vad kunde passa bättre än fattiga ungdomars utbildning som var en av Kennedys hjärtefrågor.

1987 öppnades efter förslag från Paul Schrade således en skola på platsen där Ambassador Hotel tidigare låg. Skolan tar emot 3700 elever ur de lägre samhällsklasserna och många av eleverna har sydamerikanskt eller koreanskt ursprung. Paul besöker ofta skolan där biblioteket är uppkallat efter honom och är placerat nästan exakt på mordplatsen. Han brinner för inspiration och nämner särskilt ett citat av Robert F. Kennedy som sitter placerat vid utgången.

Few will have the greatness to bend history but each of us can work to change a small portion of the events, and in the total of all these acts will be written the history of this generation.

Ett vägskäl

Trots Pauls ålder känns det inte märkligt att ställa frågor till honom om framtiden. Han verkar vara en person som tar vara på varje dag och alltid har gjort. När Para§raf intervjuar honom är han dock förtegen om de senaste resultaten av sina efterforskningar gällande mordet som är inne i ett viktigt skede.
– Vi står inför ett vägskäl nu, så jag kan inte säga så mycket, säger Paul. Det vi måste göra nu är att hitta flera frivilliga och duktiga advokater som kan arbeta med fallet. Lyckas vi med det finns det goda chanser att en åklagare i Los Angeles återupptar utredningen av mordet på Robert F. Kennedy igen, avslutar Paul.

Paul Schrade känns som ett levande bevis på att man vända svåra livstrauman till något positivt. Trots att minnena fortfarande plågar honom och att rester av kulan fortfarande sitter kvar i skallen, väljer han att fortsätta arbeta för att minnet av hans vän ska få fortsatt värde för kommande generationer.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.