Goda glada nyheter

Riddarhuset, alltså den gamla adeln, har problem. De får inte längre reda på vem som är adlig eller inte. Därmed var vi av med den orättvisan.

Vad det handlar om är att man på Riddarhuset inte längre får reda på från folkbokföringen vilka pojkar som fötts med adligt blod. Det handlar nämligen bara om något som går från far till son och deras privilegier. Alltså något som är så oerhört långt ifrån FN-stadgan och den svenska grundlagens beskrivningar av alla människors lika värde, som något kan vara.

Av integritetsskäl är de här listornas användande hos folkbokföringen strikt reglerade i lag. Och där finns inget undantag för Riddarhuset och adliga släkter.

– Arvgången från far till barn på manslinjen bygger på gamla kungliga beslut. Tappar vi den rapporteringen vet vi inte vem som tillhör ätten eller ej, säger Erik Tersmeden som är vice ordförande i ledningen för Riddarhuset.

Var går gränsen?

Så fick man något att vara glad över idag också. Av bra kloka integritetsskyddande skäl har vi lagar som hindrar gammal överklass att hålla koll på blodslinjer. Det är ju alldeles utmärkt. Och visst är det roligt när sånt här gammalt inskränkt skit från en tid då demokratiska ståndpunkter bekämpades hårt och skoningslöst, får problem när det möter det moderna samhällets krav på integritet.

En sak som jag undrat över, kan kanske någon läsare förklara för mig: Om någon adlig person hamnar på sjukhus efter en olycka och måste opereras flera gånger, så får han massor av blod som någon godhjärtad person lämnat. Sannolikheten för att det är helt vanligt blod från icke adliga linjer lär då ligga på drygt 99 procent. Var går gränsen där han rimligen borde uteslutas från Riddarhuset eftersom han därmed har så mycket vanligt simpelt folkligt blod i sig?

Och hemska tanke, blodet han får i sig kan därtill vara lämnat av en kvinna och här handlar det ju om ”manslinjer” som ska föras vidare från far till son!


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.