Gammal och skröplig

Åldern börjar göra sig påmind. Helt plötsligt lider jag av åkommor som jag tidigare inte har stött på.

Först är det den förbaskade halsbrännan. Äter jag något kryddstarkt eller stekt efter 18:00 kommer jag garanterat att vakna vid 3-tiden av sura uppstötningar och inte kunna somna om förrän flera timmar senare.

Sen har jag lite problem med höger fotled. Ibland på morgonen kan jag knappt stödja mig på den när det är dags att kliva ur sängen. För att inte tala om alla gråa hårstrån som börjar uppenbara sig på min hjässa.

Tiden stannar

Nu menar jag inte att klaga. Generellt sett mår jag fysiskt bra. Det är bara så att jag nu är 36 år fyllda och har suttit inlåst sedan jag var 23 och ibland känns det konstigt att bli äldre. För härinne är det emellanåt som om tiden har stannat.

De första åren av mitt straff fastande jag i den person jag var som 23-åring. Jag tänkte mycket på det som hade varit, hur mitt liv var innan fängelset blev min vardag. Genom att mentalt leva kvar i det förflutna undvek jag att konfronteras med nuet.

Det var först efter att jag fyllt 30 som mitt tankesätt och beteende började hinna ifatt. Insikten om att jag inte längre var 23 kom sakta men säkert, något som slutligen ledde till en hel del andra insikter samt ansvarstagande – det största som hände var mitt erkännande. Och idag sörjer jag inte att bli äldre, även om vissa åkommor och kroppsliga förändringar kan kännas för jäkliga.

Prenumerera på Para§rafs Nyhetsbrev
Nu äntligen får vi fart på vårt Nyhetsbrev. Efter nyår kommer vi att mejla ut det minst en gång i veckan. Du prenumererar på det här: Nyhetsbrevet.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.