Ett sjukt fängelse

Trettiotvå fångar som bor tätt inpå varandra. Blir en sjuk, slås hela avdelningen ut. Välkommen till mitt liv just nu.

Det är förkylningstider, här hos mig är de flesta, både vakter och fångar, mer eller mindre sjuka. Detta är ett oundvikligt resultat när trettiotvå interner samt ett antal vakter tvingas samman på cirka 450 kvm – vilket är storleken på min paviljong (grovt räknat), inklusive alla bostadsceller.

   Jag själv har ännu en gång lyckats klara mig. Under hela straffet har jag inte varit riktigt sjuk en enda gång. Fast kanske jag utmanar ödet genom att skriva om min friskhet, nu kommer säkert en aggressiv bakteriehärd tvinga ner mig i horisontalläge. Men det är priset man betalar för att bo i ett kollektiv.

   Har egentligen aldrig reflekterat något närmare över detta, men det är faktiskt som ett kollektiv – förvisso ett ofrivilligt sådant, men ändå. Alla vi fångar lever under samma regelverk, tvingas äta den mat som erbjuds och kan endast röra oss inom vissa begränsade områden.

Fast kollektiv är nog en dålig jämförelse, ett zoo är en bättre beskrivning. För här är vakterna skötarna som ska ta hand om våra grundläggande behov och vi måste följa vad skötarna säger. Ja, ett zoo är vad det är. Fast vi slipper i alla fall att tittas ut, än så länge tar inte Kriminalvården betalt av besökare som kan se på oss i våra burar. Men om de inte får ordning på ekonomin kanske det blir så, i USA finns det ju faktiskt guidade turer på vissa fängelser.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.