En halv miljard överbord

Ensamseglaren Mauritz Andersson berättar här exklusivt om hur han greps av den franska kustbevakningen 1 juni 2010 med 1,2 ton kokain i sin segelbåt. Och att när allt var klart för rättegång i Frankrike, hörde åklagarmyndigheten i Sverige av sig och hävdade att rättegången skulle hållas här. Drygt fyra år senare framgår det av Svea hovrätts dom att så var det inte alls. Kan hela rättsprocessen därmed komma att förklaras felaktig och ogiltig?

Inklusive åren av polisens spaning mot Mauritz Andersson och Jonas falk med flera så har det här stora kokainmålet nu pågått i mer än sex år. Och det fortsätter än idag, i och med att Jonas Falk sitter häktad i Spanien och ska få sin sak prövad i domstol först i maj i år.

När alla skadestånd är utbetalda kommer den här historien att ha kostat svenska skattebetalare mer än en halv miljard kronor. Men var det rätt och riktigt att rättsprocessen hamnade i Sverige? Fanns det underlag för att den svenska staten skulle ha rätt att döma Mauritz Andersson med flera? Eller kan det hela komma att ogiltigförklaras?

Franska kustbevakningen slår till

Det är den 1 juni 2010 och Mauritz Andersson befinner sig ute på Atlanten i sin segelbåt Solero. Vindförhållandena är bra och han ligger på akterdäck och halvsover när han tycker sig höra ett motorljud. När han sätter sig upp ser han en gummibåt med vad som ser ut att vara soldater på väg mot honom. Bakom dem syns ett större fartyg.

Det visar sig vara den franska kustbevakningen som närmar sig. De lägger till mot segelbåten och begär att få se Anderssons papper. Han är van vid situationen efter att under många år ha seglat på världshaven, dels som anställd på olika fartyg och dels som ensamseglare.

Dock finns det ett litet problem den här gången – han har 1,2 ton kokain i båten (i olika medier har angivits 1,4 ton men det är inklusive emballage). Andersson hade trott att han skulle kunna stuva undan kokainet här och där i båten men inte insett hur stort utrymme den mängden kokain kräver, så nu ligger en del balar helt öppet i bland annat förpiken.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/A-en-halv-miljard-over-bord/1. Kokain i forpiken.jpg

– Jag tänkte att i en så stor segelbåt så går det naturligtvis att stuva undan alltihop, sa Mauritz Andersson första gången jag träffade honom på Sollentunahäktet, utanför Stockholm. Tyngden är inga problem om man fördelar det rätt i en båt som Solero. Den är ju 48 fot. Men jag hade inte fattat hur stor plats det skulle ta i och med att det var var förpackat i stora balar.

– Kunde du inte ha skurit upp balarna? Kokainet låg ju förpackat i mindre paket om cirka ett kilo vardera inuti balarna. Då kanske du kunde ha stuvat undan alltihop?

– Nej, nej. Om jag hade gjort det så hade vissa personer blivit väldigt misstänksamma och kanske trott att jag hade snott åt mig några kilo.

Ville ta en snabbtitt

Andersson visar sina papper för kustbevakningen och allt går lugnt och artigt till. Men när han tror att det är klart och att de ska ge sig av, bestämmer sig befälet för att de även ska ta en snabbtitt inuti båten.

– Och därmed var det ju kört, säger Mauritz Andersson.

– Vad hände, fick du automatvapen riktade mot dig? Blev du bojad?

– Nej inte alls. Allt gick lugnt till och när vi närmade oss land fick jag ta över och hjälpa till med tilläggningen, för dom behärskade ju inte en så stor segelbåt.

Ytterligare nio kilo kokain

Andersson greps alltså på bar gärning av fransmän på franskt territorialvatten i en franskregistrerad båt. Han skulle alltså dömas i Frankrike. Enligt jurister som kan fransk lagstiftning skulle han sannolikt ha dömts till åtta års fängelse och släppts efter att ha avtjänat halva tiden.

Målet förbereds och inga andra personer är aktuella för åtal, när den franska förundersökningsdomaren två veckor efter gripandet klargör för Andersson att det kommit en framställning från Sverige om att han ska utlämnas dit. Mauritz Andersson förstår ingenting men okunnig som han är om att Sverige har bland de hårdaste straffen i Europa när det gäller narkotikabrott, så är han först försiktigt positiv.

– Jag trodde då att det var så. Nu vet jag bättre, säger han resignerat.

Men när undersökningsdomaren klargör att svensk polis och åklagare påstår att de har hittat nio kilo kokain ombord på Anderssons båt Gloria i Göteborgs hamn, slår Mauritz kraftigt ifrån sig. Kokainet ska ha funnits där sedan 2008 enligt åklagarna. I och med att det brottet därmed ligger före i tid så hävdar de svenska åklagarna att han ska utlämnas till Sverige.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/A-en-halv-miljard-over-bord/Baten Gloria Helbild.png

Båten Gloria i Göteborgs hamn

Varför så upprörd?

Mauritz Andersson protesterar kraftfullt och menar att det där är helt fel. Han har inte haft några nio kilo kokain i båten Gloria i Göteborg.

– När den där domaren sa att dom hade hittat nio kilo i Gloria i Göteborg, så blev jag ju helt chockad, berättar Mauritz Andersson. ”Nu får du väl ge dig”, sa jag. Vad jag kunde tänka mig var att dom där två som hade hyrt den båten, och som senare visade sig vara svenska poliser, hade rökt hasch eller något liknande. För det kunde jag tänka mig om dom. Och att man hade hittat en del hasch efter dom, och att det sedan blivit någon missuppfattning med översättningar och mängder. Dom hade en tolk där som knappt kunde engelska så jag trodde ju att det var en missuppfattning.

– Det skulle ju inte heller ha varit undangömt.

– Nej, det finns ju många ställen i en sådan stor båt att gömma grejer i. Men här skulle det ha legat direkt under den stora sängen i förpiken där jag sov. Och där dom där poliserna sov när dom hade hyrt byten. Det där är ju ett utrymme som man använder ofta. Jag hade sängkläder där och ett gäng med flytvästar och annat skrymmande.

Den franska förundersökningsdomaren blir förvånad och påpekar att nio kilo hit och dit knappast har någon betydelse när han har gripits med 1,2 ton.

– Att dom hade tagit mig var ju en fruktansvärd prestige för fransmännen, berättar Mauritz Andersson. Så dom ville ju inte släppa det här lyckade tillslaget. Jag fick veta att 3-4 av dom högsta domarna hade haft en konferens i flera timmar om hur dom skulle göra, innan jag till slut skickades iväg till Sverige. Och det som gjorde frågan så svår för dom var ju just dom här nio kilona som skulle ha hittats i min båt i Göteborg.

– Så det var helt avgörande för att hela processen hamnade i Sverige?

– Javisst. Något annat var aldrig aktuellt. Det var ju dom kilona det handlade om för att få hem mig och därmed försöka komma åt Jonas Falk.

– Hade du någon advokat där?

– Ja, via en kille som jag satt med fick jag tips om en bra erfaren advokat. Och den advokaten förklarade att jag maximalt skulle komma att dömas till 8 års fängelse. För kurirverksamhet med stora mängder knark ger 5-8 år i Frankrike. Och det bekräftade förundersökningsdomaren, när jag kollade med honom. Men först senare har jag fått reda på att jag skulle ha släppts efter halva tiden om jag hade skött mig i fängelset.

– Då skulle du ha varit en fri man idag.

– Ja, säger Mauritz Andersson och suckar. Men det vill jag ju inte tänka på nu när jag har fått 14 år och suttit häktad i över 4 år. Det värsta är att det till slut var jag som sa att ”okey, ni kan skicka mig till Sverige”. För både jag och min franska advokat trodde att jag skulle få det bättre i häkte och fängelse här. Men det visade sig ju vara precis tvärtom…

– Men du hade väl aldrig kunnat skickas iväg till Sverige om det inte hade varit för dom där nio kilona, oavsett vad du önskade?

– Nej, dom ville ju absolut döma mig där. 

– Du satt häktad i fyra år och tre månader i Sverige, varav drygt två år helt isolerad. Kan du beskriva hur det var?

– När det var som värst kunde jag inte vara med i rättssalen utan fick gå ut. Och under ett helt år gick jag bara ut ur cellen när jag behövde gå på toaletten eller duscha. Då fick jag också akut D-vitaminbrist och fick ta någon form av dropp under tre månader. Och då ramlade ju en del tänder ur munnen. Men det tystades ju ner.

– Hade du någon metod för att klara situationen rent mentalt?

– Jag kunde försätta mig i ett tillstånd av trans där jag bara for iväg. Det blev ju sådana där psykgrejer. Men dom dagar jag skulle vara med i rätten fick jag inte duscha och fick ingen frukost, för dom menade på häktet att det skulle dom inte hinna med på morgonen.

Vad det här innebar var att Mauritz Andersson inte mentalt kunde delta i arbetet med sitt eget försvar, vilket hans advokat framförde i rätten. Till slut, när Mauritz bröt ihop en dag i rättssalen, så satt ordföranden i hovrätten ner foten och sa ifrån om hur Kriminalvården agerade, så att Mauritz i varje fall kunde få duscha och äta frukost innan han skulle sitta med i säkerhetssalen i Stockholm.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/A-en-halv-miljard-over-bord/Sakerhetssalen2.JPG

Det dagliga pådraget utanför säkerhetssalen under den pågående rättegången.

– I och med att du blir utlämnad till Sverige så blir ju också Jonas Falk och många andra åtalade.

– Ja, det var ju Jonas dom var ute efter. I förhör efter förhör tjatade dom bara om hur Jonas kunde vara inblandad. Jag blev så trött på att gång på gång behöva förklara att han inte hade någonting att göra med vad jag var anklagad för.

Därmed börjar den rättsprocess som med tiden ska leda till Sveriges största narkotikamål någonsin. Hur man än räknar så är den i särklass störst då det ska komma att handla om flera ton kokain, miljoner euro och domar i tingsrätten på både 14 och 18 års fängelse. Därtill enorma skadestånd.

Men det mesta ska med tiden visa sig vara fel – så fel att det blir en stor rättsskandal.

Tingsrätten gick helt på åklagarnas linje

När tingsrättsförhandlingarna var klara tänkte jag att den enda som kunde dömas var rimligen Mauritz Andersson. Och då endast för de 1,2 ton kokain han gripits med. Något annat hade inte bevisats. Det fanns dock en faktor som talade mot det, rättens ordförande Sakari Alander. Han är välkänd som en ”åklagardomare”. I ett antal mål har han dömt åtalade på ytterst tunna indicier till långa fängelsestraff, däribland livstid, och där hovrätten senare har kommit att frikänna de dömda.

Under tingsrättsförhandlingarna blev hans inställning till åklagarsidan kontra försvaret stundtals rent löjeväckande. Han kunde inte ens besluta om en paus eller lunchuppehåll utan att se efter om huvudåklagaren behagade nicka instämmande åt hans förslag.

Om man läser tingsrättens dom på 761 sidor och inte som jag har närvarat i rättssalen, frågar man sig rimligen om det har varit några försvarare närvarande. För i domen lyser de med sin frånvaro. Domen är i princip en sammanfattning av åklagarnas sakframställning.

Jonas Falk döms till 18 års fängelse som ”ligaledaren” och 50 miljoner kronor i skadestånd. Mauritz Andersson får 14 år och ska betala 3,5 miljoner i skadestånd. Falks moster Harriette Broman döms till 5 år och 6 månader. En annan av de åtalade får 8 år och så där fortsätter det sedan i en fallande skala.

Kokainet som ingen har sett

Hur var det då med de nio kilona kokain som polisen påstår sig ha hittat i Mauritz Anderssons båt Gloria i Göteborgs hamn? 

/wp-content/uploads/content/avslojanden/A-en-halv-miljard-over-bord/FlygbildHamnen Pil mot Gloria.png

Polisens flygbild över hamnen med en pil som pekar mot Mauritz båt Gloria

Dessa nio kilo som innebar att målet hamnade i Sverige och Jonas Falk och ett antal andra därmed blev åtalade.

Som innebar att Mauritz Andersson fått sitta häktad i över fyra år innan han nu sitter på Kumlafängelset och avtjänar resten av sitt 14-åriga fängelsestraff.

Som har inneburit att Jonas Falk suttit häktad, isolerad med fulla restriktioner och några restriktioner till, i drygt tre och ett halvt år – och nu, efter att ha blivit helt frikänd i Svea hovrätt, sitter i spanskt häkte.

Som innebar att Falks moster Harriette Broman, en medelålders kvinna som inte ens haft en fortkörning på sig, satt häktad i ett och ett halvt år.

Och som innebar att ett antal andra personer suttit häktade under olika perioder.

Det handlar om nio kilo kokain som ingen annan har sett än de två poliserna som gjorde husrannsakan på båten Gloria den 15 juni 2010 klockan 21.30 – innan dessa poliser lämnade in nio kilo kokain till Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) för analys.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/A-en-halv-miljard-over-bord/9. TreKokainforpStor.png

Tre av de nio förpackningarna kokain på cirka ett kilo vardera som lämnades in till SKL.

Många faktorer som resulterar i rimligt tvivel

Flera av advokaterna i målet hävdade att det var något konstigt med det här beslaget på båten i Göteborg. Och när vi började gräva i det här hittade vi ett antal faktorer som bekräftade advokaternas misstankar:

  • Mauritz Andersson hade under den här perioden ont om pengar och lånade bevisligen stora som små summor från vänner och bekanta. Varför skulle han göra det om han hade kokain gömt i båten, som på gatan var värt drygt 25-30 miljoner kronor? Och som han snabbt hade kunnat sälja till en eller flera mellanhänder för 15-20 miljoner.
  • Under de här åren hade båten varit till uthyrning och försäljning. Mauritz Andersson hade själv ordnat med visningar och även anlitat andra för att göra det.
  • Två svenska undercoverpoliser hyrde i perioder båten under 2009 och 2010, som en del i spaningen mot Mauritz Andersson, och bodde då i den.
  • Varför beordrade huvudåklagaren i målet, Karin Bergstrand, två kriminalare från Stockholm att undersöka båten i Göteborg två veckor efter att Mauritz Andersson gripits av fransk polis? Två av hennes undercoveragenter hade ju bott i båten.
  • Det hade dessutom, den 13 januari 2009, varit ett av polisen dokumenterat inbrott i båten. Inbrottstjuvarna hade då rotat runt och slitit ut olika föremål ur skåp och lådor.
  • /wp-content/uploads/content/avslojanden/A-en-halv-miljard-over-bord/MadrassLyft.pngKokainet var inte gömt nere i skrovet, utan låg öppet under Mauritz Anderssons sovplats. Det var bara att lyfta på en lucka under kojen i förpiken, bilden till höger, så ska kokainet ha legat där i ett väl synligt utrymme, enligt polisernas rapport. 
  • Nio kilo kokain innebär att det är ett av de största enskilda kokainbeslagen någonsin inom Sverige. Men det var inga knarkhundar som nosade upp kokainet. Och det finns ingen utförlig dokumentation om varför undersökningen av båten gjordes just den här kvällen.
  • Inga tekniker undersökte båten när beslaget gjordes. De kom först dagen därpå, liksom en narkotikahund från tullen, men de hittade då ingenting av värde enligt förundersökningsprotokollet. Och hunden markerade inte på något enda ställe i båten.
  • Det finns inte ett enda foto av kokainet när det fortfarande skulle ha funnits i båten! Inte ens från en mobilkamera.
  • Mauritz Andersson tycktes vara mer upprörd över dessa nio kilo än över de 1,2 ton han ertappades med i en annan båt.
  • Senare i Sverige svarar Andersson ironiskt i ett av förhören att ”det är ju jävligt logiskt”, att det där kokainet skulle ha legat i hans båt sedan 2008.

Var kom kokainet ifrån?

En invändning mot antagandet att de nio kilona kokain skulle ha placerats som ”bevis” i båten Gloria, har varit att svensk polis inte har tillgång till sådana mängder kokain. Bland annat anför tingsrätten i sin dom just detta. Det kan nog stämma. Men fransk polis hade i och med beslaget tillgång till 1,2 ton kokain.

Svensk polis har därtill i det här fallet samarbetat med amerikanska DEA, som är USA:s federala narkotikapolis. Via den organisationen och dess kontor i Köpenhamn är det inte svårt att få fram nio kilo kokain. Och att DEA inte är främmande för ”kontroversiella” arbetsmetoder finns det gott om internationella exempel på.

Hade kokainet lämnats tillbaka?

Ovanstående om var kokainet kom ifrån är antaganden, eller om man så vill spekulationer. Skulle researchern Nina Silventoinen och jag kunna ta reda på om det verkligen var så?

Vi började med att pröva ett antagande: Om det nu var så att svensk polis hade fått tillgång till nio kilo kokain från fransk eller amerikansk polis, så måste väl kokainet rimligen lämnas tillbaka efter att det hade fyllt sitt syfte? Som sagt, det hade ju ett värde på gatan på 25-30 miljoner kronor.

Enligt förundersökningsprotokollet skulle kokainet förstöras sex månader efter att det hade undersökts på Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL), så vi mejlade SKL och frågade om det var destruerat. De svarade att det på direktiv från uppdragsgivaren rikskriminalen inte hade destruerats.

Fick inte fotografera kokainet

Då mejlade vi och frågade om vi fick komma ner till SKL i Linköping och fotografera kokainet. Till saken hör att polisen och SKL mer än gärna brukar vara villiga att visa upp olika beslag, och därmed brukar det aldrig vara några problem med att få ta bilder. Vi fick till svar att kokainet förts över till säckar och att förpackningsmaterialet skickats tillbaka till rikskriminalen. Då frågade vi om vi fick komma ner och fotografera kokainet i de nuvarande förpackningarna. Det fick vi inte.

Fick inte fotografera förpackningsmaterialet

/wp-content/uploads/content/avslojanden/A-en-halv-miljard-over-bord/12. Karin Bergstrand 2.jpgDå mejlade vi rikskriminalen och frågade om vi fick komma och fotografera förpackningsmaterialet som kokainet hade funnits i. Vi fick till svar att huvudåklagaren i målet Karin Bergstrand, bilden till höger, hade beslutat att vi inte fick göra det.

Vi överklagade det beslutet och fick då till svar att Karin Bergstrand inte hade befogenhet att fatta ett sånt beslut i det här skedet, utan att det nu var en fråga som rikskriminalen hade att avgöra. Alltså mejlade vi rikskrim och frågade om vi fick komma och fotografera förpackningarna. Det fick vi inte.

Därför ville vi fotografera

Varför allt detta tjat med olika instanser om att få fotografera det här beslaget, kanske man kan fråga sig? Var det så viktigt när det i förundersökningsmaterialet finns massor av bilder på kokainet, i sina förpackningar?

Nej, det var inte alls viktigt för oss att få fram nya bilder av kokainet och förpackningarna – utan det här vara vår metod för att pröva vårt antagande: Fanns det dokumenterat att kokainet var förstört enligt normal praxis? Eller hade man fått låna kokainet av fransk eller amerikansk narkotikapolis och nu lämnat tillbaka det? Om det inte hade förstörts och vi inte skulle få komma och fotografera beslaget så skulle det rimligen bero på att kokainet var återlämnat. Det är svårt att se någon annan förklaring.

Narkotikahund med dåligt luktsinne

Hur var det då med tullens hundförare och dennes narkotikahund, som förmiddagen efter kokainbeslaget kom för att söka igenom båten?

/wp-content/uploads/content/avslojanden/A-en-halv-miljard-over-bord/InteriorRuffen.png

Polisens interiörbild på båten Gloria. Pilen pekar mot förpiken där kokainet påstås ha hittats.

Vi tyckte att det var underligt att en narkotikahund inte skulle ha markerat mot den trälåda där nio kilo kokain skulle ha legat i två år. Därtill i en båt som legat i vattnet under höst, vinter, vår och sommar, med allt vad det innebär av olika temperaturer och luftfuktighet. Alla som har fritidsbåtar vet ju hur svårt det är att få bort lukten om man glömt något kvar som kan avge lukt i ett utrymme av trä under vintern. Därtill ska en av poliserna, enligt förundersökningsprotokollet, ha stuckit hål på en av kokainförpackningarna och undersökt innehållet.

Narkotikahunden ska ha genomsökt båten cirka tolv timmar efter att kokainet hittades. Skulle hunden då inte ha reagerat på kvarlämnad lukt i trälådan där kokainet ska ha legat i två år? Och inte heller markerat på den plats där en polis stuckit hål på en av förpackningarna?

Skrattande svar

Vi kontaktade några av polisens och tullens hundförare som var vana att hantera narkotikahundar. De gick med på att svara på våra frågor om de fick källskydd – alltså att de fick vara anonyma. Utan att förklara vad det konkret handlade om för fall, beskrev vi förutsättningarna och frågade om lukt av kokain var speciellt svårt för narkotikahundar att lokalisera? Svaret blev att det var det inte alls. Snarare tvärtom.

När vi frågade om det var sannolikt att en tränad narkotikahund inte skulle ha markerat på någonting, under de här förutsättningarna, svarade en av dem skrattande:

– I så fall är det dags att pensionera den jycken.

En annan hundförare förklarade att om det hade varit kokain gömt i en vattentank för länge sedan och den sedan hade rengjorts ordentligt, så är det möjligt att hunden hade missat det:

– Men som du beskriver det här så skulle hunden ha markerat på minst tre ställen.

– Vadå minst tre ställen? Något tredje ställe var inte aktuellt här.

– Jodå, förklarade han. Man fotograferar ju knarket ur olika vinklar där man hittat det. Och sedan tar man upp det och lägger ut det så att man ser hur många förpackningar det är, och fotograferar det igen. Jag har flera gånger varit med om att hunden efteråt även markerat på stället där knarket varit upplagt för fotografering. Och om man sedan stack hål på en av förpackningarna och testade innehållet så skulle hunden även ha markerat där.

– Är det ett problem att det hade gått cirka tolv timmar sedan beslaget gjordes?

– Nej, det klarar hundarna ändå. Har du inte sett på tv hur fantastiskt luktsinne dom här hundarna har och under vilka jobbiga omständigheter dom ändå hittar knark?

Jodå, visst har vi sett det. Och det var just därför vi blev misstänksamma när vi läste att hunden inte hade markerat mot något i båten.

Det som en av hundförarna konstaterade om fotografering av narkotikan, är självklart för alla poliser som varit med om den här typen av beslag. Direktiven är glasklara: Ingen får röra narkotikan innan man fotograferat beslaget ur olika vinklar på den plats där det hittats. Det här är absolut grundläggande. Utan sådana bilder blir det svårt för en åklagare att bevisa att narkotikan hittats på platsen ifråga.

Men i det här fallet med ett rekordbeslag av kokain genomförde man alltså inte någon sådan fotografering. Här finns det inte en enda bild av narkotikan ombord på båten. Eller uttryckt på annat sätt: Inte en enda bild som visar att de där nio kilona kokain någonsin har funnits ombord på båten Gloria. De bilder som finns av kokainet har tagits hos SKL i Linköping.

Inga namn och inga dokument

I förundersökningen beskrivs tullaren och hans narkotikahunds arbete ytterst kortfattat med orden:

Under natten bevakades båten av uniformerad personal och på förmiddagen den 16 juni genomsöktes båten av en tullhund, dock utan resultat.

Vi mejlade tullen i Göteborg och ville veta vem från tullen som gjort den här genomsökningen av båten Gloria med en narkotikahund? De svarade att det ville de inte lämna ut. Då mejlade vi och efterfrågade ett protokoll från genomsökningen och fick till svar att något sådant inte fanns hos tullen, för att i ett sådant här samarbete med polisen är det polisen som för protokoll.

Inget protokoll

Då mejlade vi rikskriminalen och efterfrågade protokollet – och fick till svar att något sådant inte fanns.

Hej,

Angående din begäran att ta del av protokollet från tullens genomsökning av båten Gloria.
 Något sådant protokoll finns inte bland de handlingar rörande ärendet som polisen förfogar över.
Mvh
Ingrid Engström, krinsp
RKP/Utredningssektionen

Ytterligare sju punkter

Till ovanstående elva punkter som gjorde oss misstänksamma, kan utifrån den här genomgången läggas ytterligare sex punkter:

  • Det är praxis, vilket också framgår av förundersökningen, att kokainet ska destrueras, alltså förstöras, sex månader efter att det undersökts. De här nio kilona kokain hade på order av rikskriminalen fortfarande inte destruerats efter tre år.
  • Vi fick inte komma och fotografera kokainet i dess nuvarande förpackningar hos SKL.
  • Vi fick inte komma till rikskriminalen och fotografera förpackningarna som kokainet låg i när det hittades.
  • Erfarna hanterare av narkotikahundar anser att det är självklart att en narkotikahund skulle ha markerat i båten dagen efter det påstådda beslaget.
  • Tullen har inget protokoll från genomsökningen av båten, utan hänvisar till polisen.
  • Rikskriminalen har lämnat besked om att något protokoll för en sådan sökning med narkotikahund inte finns avseende det här målet.

Reparationer ombord

Vi grävde vidare och fann än mer som talade för att de här nio kilona kokain handlade om fabricerade bevis.

Under oktober 2008 hade Mauritz Andersson anlitat hantverkare för att dra nya ledningar för värmen ombord på Gloria.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/A-en-halv-miljard-over-bord/13. Foerrvaringen med slang.jpgDå skulle kokainet ha funnits på Gloria sedan mitten av augusti samma år, enligt åklagarna.

Hantverkarna arbetade bland annat i fören på båten, i det utrymme där kokainet senare skulle ha hittats.

Se bilden till vänster där en av slangdragningarna syns. I trälådan till höger om den påstås kokainet ha förvarats.

 Hantverkarna hittade visserligen några andra förpackningar där, men ingenting som överensstämde med de nio förpackningarna med kokain som SKL fick in. Varför?

Rimligen för att det inte fanns något kokain ombord på Gloria vid det tillfället.

Hemlig husrannsakan

Under hösten 2009, den 5 november klockan 9.30, gjorde kriminalinspektör Göran Wall och andra från rikskrim en hemlig husrannsakan ombord på Gloria. De beslagtog datorer och ett USB-minne men hittade ingen narkotika ombord. Varför hittade man inget kokain?

Rimligen för att det inte fanns något kokain ombord på Gloria vid det tillfället.

Fyllde på vattentankarna

Lite senare, under vintern 2010, fylldes vattentankarna på i fören på Gloria, av en av de svenska undercoveragenterna som hade hyrt båten. För att göra det måste han lyfta på luckan under bingen i fören. Samma lucka som Göran Wall och en annan kriminalare lyfte på den 15 juni 2010, och där påstår sig ha hittat de nio kilona kokain. Varför såg inte undercoveragenten kokainet som skulle ha legat helt öppet där under flera år under luckan?

Rimligen för att det inte fanns något kokain ombord på Gloria vid det tillfället.

Kokain i säckarna?

Under våren 2010 gjorde Mauritz Andersson rent båten och rensade ut alla sina tillhörigheter inför att båten skulle säljas. Han bar ut säck efter säck med tillhörigheter ur båten. Om polisen som då spanade på honom hade misstänkt att han haft kokain i båten, hade de rimligen insett att det här varit ett ypperligt tillfälle för Andersson att i någon av dessa säckar samtidigt ha lyft ut eventuellt kokain. Men man stoppade honom inte för att kontrollera vad som fanns i säckarna. Varför?

Rimligen för att man visste att det inte fanns något kokain ombord på båten Gloria.

Ingen husrannsakan direkt efter tillslaget

Den svenska polisen och åklagarna visste att Mauritz Anderssons båt skulle bordas av fransmännen i månadsskiftet maj/juni 2010 och att det sannolikt fanns kokain ombord. De fick bekräftat att så hade skett den 1 juni och att man hittat 1,2 ton kokain.

Varför gjorde man inte samma dag det som är en självklarhet för polis och åklagare i sådana här fall, en husrannsakan i Mauritz Anderssons bostad i Sverige – alltså båten Gloria i Göteborgs hamn?

Rimligen för att man visste att det den dagen inte fanns något kokain ombord på båten Gloria.

Varför poliser från Stockholm?

Varför beordrar huvudåklagaren i målet Karin Bergstrand två kriminalare från Stockholm, varav en var Göran Wall, att åka ner till Göteborg och göra en husrannsakan ombord på Gloria den 15 juni 2010? Om åklagaren nu hade fått för sig att det ändå fanns kokain i Gloria efter alla tänkbara försök att hitta det, så kunde väl kriminalare från Göteborg ha genomfört undersökningen ombord på Gloria? Åklagaren hade snabbt kunnat ordna det med Göteborgspolisen. Varför gjorde hon inte det?

Rimligen för att hon visste att Göteborgspolisen inte skulle hitta något kokain ombord på Gloria.

Har amerikanska DEA varit inblandat?

/wp-content/uploads/content/avslojanden/A-en-halv-miljard-over-bord/Tobias EnockssonPNG.PNG– Min personliga uppfattning är att antingen har kokainet aldrig legat i båten, vilket skulle förklara varför inga foton eller annan dokumentation finns som visar det, säger Tobias Enochson, bilden till höger, som var en av Jonas Falks försvarare. Det andra alternativet är att det planterats där. Då behöver det ju inte vara svensk polis som gjort det. Med tanke på det nära samarbete som förevarit med bland andra DEA så finns det ju en rad möjligheter till hur kokainet i så fall hamnat i båten.

– Om man samarbetar med DEA som man har gjort i det här målet, så är det ju rimligen inga svårigheter att få tillgång till ett sånt parti från dom och lägga dit det, säger Mauritz Anderssons advokat Martin Cullberg. Jag säger inte att det har gått till så, men att möjligheten finns. Det har ju hänt tidigare i internationella sammanhang.

– Vad säger du om att de två SSI-agenterna som har hyrt och bott i Gloria i omgångar, påstår att dom inte har genomsökt båten?

– Det är ett löjeväckande påstående. Dom bodde ju inte där av rekreationssyfte, säger Martin Cullberg. 

Det hade varit möjligt att fotografera kokainet

När de två kriminalarna från Stockholm ska ha hittat de nio kilona på Gloria den 15 juni 2010, togs alltså inga foton av det påstådda kokainet där det hittades i båten. Varför?

Kanske för att teknikerna inte var beredda att åka dit sent på kvällen, utan ville göra det morgonen därpå? Varför lät man i så fall inte kokainet ligga kvar i båten? Enligt förundersökningen kallade man ju dit uniformerade poliser som bevakade båten hela natten.

Poliserna kom dit i en polisbil och i polisbilar finns en kamera för att man ska kunna dokumentera brottsplatser. Varför fotograferades inte kokainet av de två kriminalarna med den kameran?

Rimligen för att det inte fanns något kokain ombord på båten Gloria.

Göteborgspolisen vill inte kännas vid beslaget

I såväl tingsrätten som hovrätten har kriminalinspektören Göran Wall, som tillhör rikskriminalen, vittnat under ed om att han och en kollega hittat nio kilo kokain i ensamseglaren Mauritz Anderssons båt Gloria, när den varit förtöjd i Göteborgs hamn. Men vilka har då överhuvudtaget sett de här nio kilona? Enligt Göran Wall har han och hans kollega lämnat in det för förvaring hos Göteborgspolisen.

Men tre Göteborgspoliser har vittnat under ed om att de inte sett det här kokainet och att det inte är inregistrerat hos Göteborgspolisen. Samtliga tre har en högre tjänsteställning än Göran Wall, en av dem var då som nu spaningschef för narkotikaroteln, och samtliga har klargjort att kokainet naturligtvis skulle ha dokumenterats i form av ett beslagsprotokoll om man hade tagit emot det. Och likaså hade det dokumenterats om det sedan hade lämnats ut igen till de här två poliserna eller till SKL.

Som en av dem uttryckte det:

– Om det mot all förmodan skulle ha blivit någon miss vid inlämnandet så att den dokumentationen hade kommit bort eller arkiverats fel, så skulle det hur som helst ha funnits en kvittens på att det sedan lämnats ut igen.

En annan konstaterade att om några från rikskrim kommit in till Göteborgspolisen med nio kilo kokain så hade det blivit en folksamling runt det beslaget.

Det här har nu blivit kokainet som ingen har sett, förutom de två poliser som påstår sig ha hittat det. Därtill har nio kilo kokain undersökts på Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) men där vet de bara att de fått in nio kilo kokain. Kriminalteknikerna på SKL vet inte var det kommit ifrån.

Vem ljuger?


Det är svårt att övertyga en svensk rätt om att en polis under ed skulle ha lämnat felaktiga uppgifter – eller till och med helt medvetet ha ljugit. I det här fallet är det därtill en kriminalare som tillhörde en av polisens högsta enheter, rikskriminalpolisen.
Men nu hade hovrätten att ta ställning till om det var han som har lämnat felaktiga eller rent lögnaktiga uppgifter eller om det är tre Göteborgspoliser som har gjort det. Tre poliser som därtill får sin version bekräftad av att den dokumentation som självklart skulle ha funnits om Göran Walls uppgifter om den inlämnade narkotikan varit korrekta. En dokumentation som uppenbarligen inte existerar.

Det ska mycket till för att få en svensk domstol att hävda att poliser har ljugit under ed. Men här finns det alltså mycket – tre poliser med högre rang som hävdar motsatsen mot vad rikskrims två poliser fört fram. Och som kan stödja sina påståenden på avsaknaden av dokumentation.

Tingsrättens slutsats

Tingsrätten accepterade fullt ut tanken på att Mauritz Andersson skulle ha glömt att han hade nio kilo kokain liggande i båten under två år. I domskrivningen kan man läsa:

Om man ens överväger teorin om att polisen skulle ha planterat knarket på båten måste man i så fall ställa sig frågan varför så mycket? Och hur skulle några poliser kunna ha tillgång till 9 kilo kokain? Det hade räckt med en betydligt mindre mängd för att konstituera ett innehav som skulle rendera ett maxstraff. De beskrivningar som de två vittnena lämnat om paketen de hittade på samma plats där beslaget gjordes utgör ett starkt stöd för påståendet om att kokainet härrör från Mauritz Anderssons Atlantöversegling. Det finns helt enkelt ingen annan rimlig förklaring till att kokainet fanns på Gloria än att man av förbiseende glömt att lasta av dessa kakor vid överlämnandet.

De två vittnen som nämns är hantverkarna. När de i tingsrätten fick känna på paket som i storlek och vikt motsvarade de som SKL fick in, klargjorde de att dessa inte alls överensstämde med de förpackningar de flyttat på, utan att dessa snarare motsvarat storleken och tyngden på lite större kexchoklad.

Enligt tingsrätten skulle man alltså ha ”glömt” nio kilo kokain väl synliga under en lucka i förpiken, i enlighet med åklagarnas påstående. Men hovrätten köpte inte den absurda konstruerade förklaringen. Det som framkommit, menar hovrätten i sin dom, kan inte utgöra en grund för att,

dra den slutsats som åklagarna hävdat, dvs. att partiet var kvarglömt sedan 2008.

Hovrätten konstaterar också att:

Av utredningen går det inte heller att dra slutsatsen att det var Mauritz Andersson som placerade narkotikan i båten.

Vem eller vilka som skulle ha placerat kokainet i båten, går hovrätten inte in på. Men rimligen tror inte hovrätten att några knarklangare ska ha tyckt att det var en bra idé att gömma nio kilo kokain i just den båt som då var den av polisen mest bevakade i landet. Rimligen inser man också att dessa nio kilo aldrig funnits i båten Gloria. Men då börjar det brännas och därmed lämnar man frågan därhän.

Skulle inte ha avhandlats i Sverige

Hovrättens slutsats måste rimligen leda till att målet inte skulle ha avhandlats i Sverige. Den problematiken är hovrätten väl medveten om, och därför tar man upp den frågan i domen. Man skriver:

Mauritz Andersson ska utan hinder av att brottet begåtts utom riket dömas enligt svensk lag eftersom brottet begåtts eller skulle ha fullbordats på ett svenskt fartyg.

Men så var det nu inte alls. Båten ifråga, Solero – var franskregistrerad.

– Den har aldrig någonsin befunnit sig på svenskt territorialvatten, säger Mauritz Andersson. Och den har varit ett franskregistrerat fartyg så länge jag har haft den. I och med att den är över 12 gånger 4 meter så ska man registrera en sådan båt i Fritidsfartygsregistret.

– Vad var tanken med att ha den franskregistrerad?

– Den var det när jag köpte den. Jag hade tänkt registrera den i Sverige när jag hade tagit hem den till Sverige men så blev det ju aldrig.

– Har den någon gång varit svenskregistrerad.

– Nej, aldrig.

Lägg därtill att Andersson greps av fransmän på franskt territorialvatten, och att hovrätten inte tillskriver Andersson de nio kilona i båten Gloria i Göteborg – så finns det ingen som helst grund för att målet skulle ha avhandlats i Sverige.

Men går det att få bekräftat att det här som Mauritz Andersson påstår om båten Soleros registrering, är sant?

Svar ja. För nu har båten sålts av den svenska kronofogdemyndigheten som en ”franskregistrerad båt”.

Den här segdragna processen kommer att ha kostat svenska skattebetalare minst en halv miljard kronor när allt är klart.

Europadomstolen lär tids nog få ta ställning till vad det innebär att målet felaktigt avgjordes i Sverige.

Rättsskandalens efterdyningar

En rättsskandal kan definieras på många sätt: Långa plågsamma häktningstider på flera år som varit en omöjlighet i många andra länder. Gärningsbeskrivningar som varit så luddiga att de i princip varit omöjliga att försvara sig emot, och som i många länder hade avvisats direkt. Undanhållande av bevisningen för försvaret. Utredningar i olika frågor som slagit stopp när man från polis och åklagare insett att nästa steg i utredningen skulle fria den misstänkte från alla misstankar. Det har fått mig att tänka på det gamla cyniska uttrycket bland en del journalister:

– Kolla inte en bra story för noga, för då kanske den spricker.

Men det som framkommit vartefter har varit värre än så: Uppenbar medveten bevisförvanskning i form av väsentlig information som har tagits bort ur olika dokument. Därtill för försvaret väsentlig information som har ”råkat” förstöras, både i skriftlig form och i datorer. Obegripliga felöversättningar från spanska som har gynnat åklagarnas teser. Och inte minst konstruerade falska bevis i form av det påstådda beslaget av nio kilo kokain i en av Mauritz Andersson båtar i Göteborg.

Nu sitter Mauritz på ”den hårdaste kåken” Kumlafängelset. Över telefon berättar han om hur hans dagar där långsamt flyter fram:

– Efter frukosten går man ner till jobbet. Under dom första veckorna tjatade jag om att få något att jobba med. Så nu går jag till jobbet som dom kallar det, men det finns inget jobb. Utan man går ner till en tom stor hall och sitter där. Jag sitter oftast på en stol och läser i tre-fyra timmar fram till lunch. Det är kallt där så man byltar på sig långkalsonger och allt vad man har. Går man inte dit så räknas det som arbetsvägran och får följder. Efter lunch är det promenad på ett begränsat utrymme utomhus, och sedan tillbaka till hallen.

Varför blev det så här?

Varför var det så viktigt att få målet till Sverige? Så viktigt att till och med den svenska ambassaden i Colombia, och därmed UD, blev inblandat och samarbetade med Sydamerikas mest ökända, numer nedlagda, kriminella polisenhet DAS, för att få hit Jonas Falk.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/A-en-halv-miljard-over-bord/7. Jonas_gripenDAS.jpg

Det är naturligtvis en fjäder i hatten för varje åklagarenhet att få hem ett så här stort mål men när jag går igenom allt material så framstår inte det som det primära. Det handlade istället om att sätta dit Jonas Falk. Och för det behövde man få hem Mauritz Andersson till Sverige. 

Först framställa Falk som en stor internationell narkotikahandlare, ”The national target”, och läcka uppgifter till utvalda journalister. Listan på dessa nyttiga idioter, varav en återfinns på Dagens Nyheter, finns i spaningsmaterialet.

Därefter döma Falk till ett rekordlångt fängelsestraff. Därmed skulle svenska myndigheter ha lyckats med att i varje fall ha en person i svenska fängelser som de kunde peka ut som en ledare för den grova organiserade brottslighet som man så ofta pratar om – men inte har kunnat visa upp.

Det gick halva vägen, genom att det var precis vad som hände i tingsrätten. Där gick allt som på räls. Och tingsrätten satte kraftfullt ner flera advokaters begärda arvoden. Bland annat anförde tingsrätten att advokaterna tagit upp onödig tid med en massa tjafs om svenska undercoveragenter och antydningar om att poliser skulle ha placerat kokain på en båt i Göteborg etcetera, och därför skulle arvodena sättas ner kraftfullt.

Ville tingsrätten möjligen sända en signal till landets advokater om att sånt här ifrågasättande av åklagare och poliser vill man inte veta av:

– Ställ in er i ledet och agera snällt och passivt så som advokater i allmänhet gör.

Men så var det ju det där med hovrätten och alla oegentligheter och lagbrott som kom fram vartefter förhandlingarna rullade på. Då sprack bubblan. Hovrätten tillerkände de flesta advokater vad de hade begärt i tingsrätten. Därtill konstaterade hovrätten att tingsrätten gjort sig skyldig till två grova rättegångsfel, bland annat genom att vägra försvaret att kalla vissa vittnen.

Blir det några konsekvenser?

Vad får det för konsekvenser? Vad händer med åklagarna som har drivit det här målet utifrån tesen att eftersom Jonas Falk har mycket pengar så måste det handla om narkotikabrott? Och som till varje pris, även med olagliga metoder försökt bevisa det. Kommer kanske huvudåklagaren Karin Bergstrand gå i pension – antingen hon vill eller inte. Sannolikt kommer hon att åtalas för bland annat grova tjänstefel. Blir det inte allmänt åtal så lär det bli civilrättsligt. För några andra åklagare blir det väl mindre mål framöver och stopp i karriären.

Kanske får det också konsekvenser för ledningen av den Internationella åklagarkammaren? Den ledning som åklagarna i målet gång på gång vänt sig till när de ska besvara enkla raka frågor från försvaret eller från rättens ordförande.

Men får det även konsekvenser för hur poliser och åklagare får och ska arbeta i Sverige? Eller för bevisvärderingen i svenska domstolar i största allmänhet och för narkotikamål i synnerhet?

Det återstår att se men redan har hela enheter hos rikskriminalen och länskriminalen i Stockholm lagts ner på grund av det här målet. Någon som helst form av förundersökning mot de två poliser som vittnat om att de hade ”hittat” de nio kilona kokain ombord på båten Gloria, har dock inte kommit till stånd.

– Jag fattar inte hur det kunde bli så fruktansvärt tyst efter hovrättsdomen, säger Mauritz Andersson på telefon från Kumla fängelset. Jag menar, med dom där nio kilona som aldrig har funnits på Gloria och hela scenariot med rättegångarna. Det blev dödstyst. Jag förstår inte varför. Jag trodde att det skulle bli en diskussion och en opinion om allt som kommit fram.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.