Hemsökta hus

Petter Inedahl som är en av Para§rafs fasta medarbetare brukar oftast skriva om historiska brottsfall. Men han är också en spökkonnässör. Petter söker upp platser och människor där det berättas om vålnader och spöken. Han fotograferar och intervjuar. Nu har några av hans otaliga berättelser samlats i en bok på Carlssons förlag, med titeln Hemsökt.

Petter Inedahl medarbetar på Para§raf med bland annat historiska artiklar. Han har även en egen sajt, Skarn, som förutom historiska bitar även innehåller en del om det hemsökta Stockholm och mycket annat. 
Petter har givit ut två böcker, Den bruna maten och Hemsökt.
Du hittar Petters sajt här: Skarn.

De senaste tre åren har Petter bland annat ägnat åt att samla in människors upplevelser av det övernaturliga och han har besökt ett par hundra ”hemsökta platser” över hela Stockholms län och lite till.

Själv brukar jag hävda att som journalist ska man inte sprida dimmor, utan tvärtom försöka skingra dimmorna. Vilket Petter Inedahl gör i form av utmärkta artiklar om historiska brottsfall. Men var kommer då det här med skrönor om spöken och vålnader in i bilden?

Tror han på det själv?

Genom åren har jag lärt känna Petter som en skeptisk och kritiskt granskande journalist – tror han själv på de här historierna?

– Jag vet inte vad jag ska tro, säger Petter. Jag har besökt drygt tvåhundra sådana här platser, och sovit över på vissa, utan att ha märkt någonting. Men samtidigt har jag pratat med många människor som haft sådana här upplevelser, och det har inte varit några fåntrattar.

Petter menar att det är helt normala personer han intervjuat, och som inte har kunnat förklara sina upplevelser med att vinden viner i kakelugnen och liknande.

– Det är en bonde på en plats, en bilmekaniker på en annan och en affärsman på en tredje. Oftast är det jordnära människor som har fokus på annat än andeväsen. Och dom har ju inget att vinna på att berätta om vad de upplevt för mig. Jag publicerar inte deras namn och dom får inte betalt för att berätta om vad de upplevt.

– Det pratas ju mycket om vålnader och spöken på gamla slott.

– Ja, dom flesta slott med självaktning tycks ju ha minst ett spöke, säger Petter och skrattar.

Medium

För en del år sedan visades ett BBC-program där en före detta bedragare, som hade arbetat som medium i ”hemsökta hus”, berättade om hur han hade arbetat innan han åkte in för sina bedrägerier. Bland annat höll han noga koll på väderleksförändringar och kunde ringa några av sina många kunder en eftermiddag och säga att, i natt ska ni se upp för då kommer det att vara stor aktivitet i ert hus.

Han visste då att det skulle bli större förändringar i temperatur och luftfuktighet, och att det därmed rimligen skulle knaka och gnissla i gamla hus i det området. Vilket det naturligtvis också gjorde. Så från och med dagen därpå kunde han börja inkassera allt större belopp från de imponerade husägarna.

– Jag är skeptisk till sådana där medium, säger Petter. Skeptisk till hela den där branschen som tjänar pengar på sånt här.

Det man inte begriper är skrämmande

Det Petter gillar med spökhistorier i allmänhet är det läskiga, det skrämmande, och att det som berättas är okänt och märkligt.

/wp-content/uploads/content/historiskt/A-hemsokta-hus/Boken Hemsokt.jpg– När jag skriver om våldsbrott som kanske varit väldigt blodiga, så handlar det om den fysiska skadan och smärtan. Men det är inget okänt och märkligt. Jag har aldrig varit med om det själv, men jag kan tänka mig att om jag satt här och den här kaffekoppen började sväva framför ögonen på mig, så skulle jag bli rädd. Eftersom det inte kan hända. Det skulle göra mig mycket mer rädd än om du drog kniv mot mig, för det är ju något man kan begripa.

I boken Hemsökt beskrivs de olika upplevelserna sakligt, men samtidigt lite skrämmande.

– Ja, jag tycker att sådana här historier ska vara lite läskiga, säger Petter Inedahl.

Gamla avrättningsplatser

Vi pratar om att det nästan aldrig byggs hus på gamla avrättningsplatser, eftersom många anser att sådana platser kan vara hemsökta. Ett av de få undantagen, kanske det enda, i stockholmstrakten är platsen där Katarina kyrka står på Södermalm. Många är övertygade om att det är därför den brinner med ojämna mellanrum. Senast skedde det natten mot den 17 maj 1990. Den brann även ner till grunden 1723 och det talas om andra mindre bränder som inte har fått samma stora uppmärksamhet.

– Det som fascinerat mig är det oförklarliga, säger Petter. Flera gånger när jag hört historier om olika konstiga upplevelser i så väl gamla som nyare hus, har jag tänkt att, om det nu inte finns någon rimlig förklaring så… tänk om den här personen har rätt. Tänk om det inte handlar om en vild fantasi eller något som snurrat till i skallen på den som påstår sig ha upplevt något märkligt.

– Du säger nyare hus. Jag tänkte på det när jag läste boken. En del historier i är ju från hus som byggdes på 1960- och 70-talet.

– Visst. Moderna hyreshus där man måste ha en fantasi till max för att kunna hitta någonting överhuvudtaget. Jag tror ju inte på spöken men när jag då gräver lite i ett sånt hus historia så kan det visa sig att när det byggdes så fraktade man bort ett gammalt gravfält. Och det är då inget som personen som bor där vet någonting om. I ett annat fall var huset byggt på en gammal pestkyrkogård.

/wp-content/uploads/content/historiskt/A-hemsokta-hus/Vanadisvaegen-3.jpg

Vad vet vi i morgon?

Kan det vara så att vissa personer kan uppleva och förnimma något i en annan dimension som de flesta av oss andra är okänsliga inför? Nej, det är inte möjligt, säger oss modern forskning. Men det var inte så länge sedan som det vi idag benämner elektromagnetism, sågs som svartkonst och humbug. Likaså vad gäller mikrobiologi. Och innan dess var snart sagt alla förståsigpåare övertygade om att jorden var platt.

Det enda vi väl kan vara helt säkra på är att i morgon, eller om hundra år, kommer vi att förstå företeelser som vi idag inte kan förklara med den nivå som vetenskapen har nått fram till just nu.

Personligen tvivlar jag på att man en dag vetenskapligt kan komma fram till att de här spökena och vålnaderna faktiskt kan förnimmas i en annan dimension, av vissa människor. Men det är mycket annat jag tvivlat på genom åren där det senare visat sig att jag haft fel, så tvärsäker aktar jag mig för att vara.

Det vi inte vill möta

I boken Hemsökt får vi stifta bekantskap med över hundra hemsökta platser. Slott, kyrkor och herrgårdar, men lika ofta lägenheter, villor, sommarstugor, skolor och fabriker, ja till och med stenar, skogsbackar och sjöar om vilka det sägs att allt inte är som det borde. Bakom den bedrägligt stilla fasaden lurar kanske det okända och ondskefulla vi inte vill möta, men som då och då ändå kanske låter en del personer känna sin närvaro.

Är historierna som berättas sanna? De som upplevt dem är övertygade om det, de som hört dem är rädda för det. Det är en sak att inte tro på spöken, en helt annan sak att förnimma att man mött dem.

– Det har varit viktigt för mig att dom som har berättat, inte återberättar vad någon annan påstår att han eller hon varit med om, säger Petter Inedahl. Utan det ska vara självupplevt. För att uttrycka det journalistiskt, så ska det vara förstahandskällor. Därtill ska platsen gå att identifiera, och huset ska finnas kvar om det handlar om ett specifikt hus.

 

Vill man komma i kontakt med Petter Inedahl når man honom på: [email protected]

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.