Hugg huvudet av ondskan

Visst kan man göra teater av en bödel. Magasinet Paragraf har varit i Långholmens kronohäktes källare, i det rum där en gång de så kallade straffcellerna låg där besvärliga fångar i kolsvart mörker väntade på befrielsen eller vansinnet. Här kan man träffa skarprättaren A G Dalman.

Låter teater kul? Halvsmält dussinintellektuell soppa i föråldrad förpackning? Men om jag säger bödel då? Jo, ni ser. Ett par av er har redan rest huvudet ur apatin och spetsat öronen. Och om jag berättar att det handlar om halshuggning, mord och ond bråd död? Tänkte väl det. Resten kan gå hem.

Hugga huvudet av ondskan är berättelsen om Sveriges siste skarprättare, han tyckte inte om ordet bödel om man får tro honom själv, eller i varje fall hans sentida kopia Anders Ahlbom, och självklart även om dem som hade oturen att träffa honom i hans yrkesutövning: Yngsjömörderskan Anna Månsdotter som låg med sin egen son, polismördaren Per Johan Pettersson, Julius Sallrot som skar halsen av en kompis för ett par hundralappar, Löderupsmördaren Lars Nilsson som slog en mejsel i huvudet på 20-åriga Katarina Romare och sedan hällde fotogen på henne och tände på för att dölja brottet, massmördaren Filip Nordlund, och rånmördaren Johan Alfred Ander, fler var de faktiskt inte.

Några skopor mördare

I pjäsen sitter den åldrande skarprättaren och samtalar med sig själv, dottern och publiken, och diskussionen rör allt man kunde vänta att en bödel skulle vara intresserad av, kryddad med praktiska yrkesknep. Brutalt, rättframt och stundtals humoristiskt kommer historien om hans och familjens liv samt några skopor mördare och halshuggningar som smakförhöjare. Naturligtvis tycker en hantverkare som Dalman inte om giljotinen som förvandlar hans finkänsliga arbete till maskinavrättning, och självfallet blir han upprörd när journalister fejkar intervjuer. Hör honom berätta om slaktaren som dagarna i ända arbetade med att stycka djurkroppar men som svimmade vid åsynen av människoblod, eller om besvikelsen över att hans söner, trots att de brukade hjälpa pappa på jobbet, inte fick följa i hans fotspår när dödsstraffet plötsligt avskaffades. En kväll med A G Dalman är en kväll väl använd, och inte blir den sämre för att mötet äger rum bara några tiotal meter från platsen där han gjorde sitt sista arbetspass den 23 november 1910 då Johan Ander blev ett huvud kortare för att ha misshandlat butiksbiträdet Viktoria Hellsten till döds.

 

Var: Långholmsteatern, Straffcellerna.

Här finns information om föreställningarna.

 

Vill man veta mer om Sveriges sista bödel A G Dahlman, och de han avrättade, finns en artikelserie på Para§raf att ta del av här.

 

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.