Dick Sundevall

En mördad – ingen döms

Så har det hänt igen. En äldre man har blivit mördad i sitt hem. Allt tyder på att någon av de två 14-åriga pojkarna som gjorde inbrott hos mannen, även dödade honom – men båda frikändes. I medierapporteringen hävdas det att frikännandet berodde på att de skyllde på varandra. Men så var det inte. Det handlar om något annat.

   Det dödliga våldet har minskat i Sverige under 2000-talet. I snitt dödas cirka 80-90 personer varje år i vårt land. Cirka 55-60 män och 25-30 kvinnor. Någon gång om året uppkommer frågan om vem, av två eller flera personer, som dödade en person eftersom två eller flera personer skyller på varandra.

   När det här uppstår brukar lagen ifrågasättas. Men det är inget fel på lagen. Det handlar istället om olika mediers förenkling och framförallt – att polis och åklagare har misslyckats med sin utredning. Misslyckats med att få den skyldige dömd.

   Det vanligaste mordet i Sverige uppkommer när två män, som är vänner, super i ett kök hos en av männen. Ett gräl uppstår och urartar i fysiskt våld. Mordvapnet blir oftast en vanlig förskärare. I dagstidningarna brukar det resultera i en liten notis där det klargörs att en person är gripen men inte kunnat förhöras. Det betyder att han var så berusad att det var meningslöst att försöka höra honom direkt efter gripandet.

   Det här är relativt enkla mord att utreda. Detsamma gäller för mord där män mördar sin hustru, sambo eller flickvän. Mord är ett passionerat brott med starka känslor. Och starka känslor har man gentemot sina närstående. Oftast är dessa mord eller dråp därtill inte planerade.

   Andra mord kan vara betydligt mer komplicerade att utreda. Även om såväl DNA som fingeravtryck kan finnas på brottsplatsen – så behöver det inte leda till någonting om varken mördarens fingeravtryck eller DNA återfinns i några register. Finns det då inga vittnen som sett eller hört något, eller gjort andra iakttagelser som kan vara av värde för utredningen, blir det naturligtvis svåruppklarade mord.

   Men – det blir inga krav på lagändringar för att en del av dessa mord inte klaras upp. Utan sådana krav brukar uppstå i mål som det nu aktuella, med de två 14-åriga pojkarna.

   Alltså – när ingen blir misstänkt för ett mord så till den grad att det leder till åtal, så tycks allt vara lugnt. Men när allt tyder på att det är en av två personer som fanns på plats när offret mördades och ingen döms för att de skyller på varandra – då blir det rubriker och ropen skallar.

   Tänk dig att du befinner dig på en fest eller en middag med vänner och bekanta. En av de närvarande blir mördad. Ni är fem personer plus den döde på plats när polisen kommer. Utredningen visar att inte finns teknisk bevisning av något värde och inget ögonvittne till själva mordet. Och alla skyller på varandra i en salig röra. Ska då samtliga fem närvarande dömas för mordet? Naturligtvis inte.

   Det är istället upp till polis och åklagare att genom sin utredning få fram vem eller vilka som på goda grunder kan åtalas för mordet. Om de inte klarar det så ska ingen åtalas – än mindre dömas.

   I det här aktuella fallet med två som skyller på varandra handlar det om två 14-åriga pojkar. Det är alltså inte härdade erfarna kriminella som genom åren har suttit i ett otal polisförhör. Hur svårt ska det vara att få fram vilken av dem som är den skyldige? Skulle mer erfarna och kunniga förhörsledare och mordutredare, tillsammans med en klok erfaren åklagare, ha kunnat reda ut det hela? Alltså poliser och åklagare som är vana att utreda mord, vilket ytterst få poliser och åklagare har någon större erfarenhet av. Ja, det är mycket möjligt.

   Om polis och åklagare inte kan utreda ett mord så kan det bero på att det helt enkelt är väldigt svårt på grund av avsaknad av något som liknar bevis. Men det kan också bero på att poliserna och åklagaren inte har någon erfarenhet av annat än fyllemord och möjligen svartsjukemord. Eller ingen erfarenhet av mordutredningar överhuvudtaget. Sånt har hänt mer än en gång. I det här fallet med något som inte är planerat utan sker i stunden och där allt tyder på att den skyldige är en av två 14-åringar som polisen griper och förhör – skulle erfarna förhörsledare och mordutredare sannolikt klara ut vem som är den skyldige. Som sagt – det är inte lagboken som är problemet.

 

 Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.