Fallet Samir – ännu en rättsskandal

– Det räcker inte med bara ett erkännande, brukar advokater, åklagare och domare framföra gång på gång. Men i praktiken räckte det för att fälla den 15-åriga Samir för mord på sin styvmamma. Visserligen hävdade man att det fanns tekniska bevis som bekräftade hans erkännande men det skulle 30 år senare visa sig att dessa inte höll för närmare granskning. Nu har boken kommit som i detalj redogör för den här rättsskandalen. Några kapitel biläggs nedan.

   Ordet ”styvmor” för allt för ofta tankarna till sagornas elaka styvmödrar. Men Samirs styvmor var tvärtom det närmaste han kom någon vuxen som stod för omvårdnad, omtanke och närhet. Och henne skulle han alltså vid 15 års ålder besinningslöst ha knivhuggit gång på gång – tills hon dog.

   Det påstod Samir och det dömdes han för. Därmed blev han inlåst på en rättspsykiatrisk klinik, stämplad som en psykiskt sjuk farlig mördare. När han några år senare hävdade att det inte hade gått till så, utan att det var hans pappa som mördat Samirs styvmor, var det ingen som trodde honom. Specialister i form av psykologer hävdade bestämt att han nu ljög.

   Därefter gick livet för Samir utför. Det blev en radda grova brott, framförallt rån, under många år med fängelsestraff som följd. Brott som han tveklöst hade utfört och som han förtjänade att dömas för.

Stämplad som mördare

   Men han klarade av att vända sitt liv i rätt riktning till slut. Började leva hederligt och dela med sig av sina erfarenheter av livet som grovt kriminell. Men stämpeln som den som mördat sin styvmor fanns där och gnagde. Så en dag kontaktade han en journalist.

   Vi journalister som till och från gräver i fall och hävdar att någon är felaktigt dömd, eller till och med helt oskyldigt dömd, blir väldigt ofta kontaktade av nära anhöriga till någon som dömts och som inte kan tänka sig att personen ifråga har utfört det där grova brottet. I de flesta fall brukar det räcka med att läsa den tekniska utredningen för att se att bevisen är klara och tydliga. Se att personen ifråga är skyldig.

   För så är det. De flesta som döms i en svensk domstol är skyldiga. Och ofta har de utfört flera brott innan de en dag åker fast. Men det är människor som utreder och människor som dömer. Och människor gör ibland fel. Det kan handla om så grova fel att en oskyldig människa blir inlåst i fängelse eller på en rättspsykiatrisk klinik i många år. Fallet Samir är ett sånt fall.

Provocerande

   Anders Johansson är en erfaren journalist. En murvel i ordets bästa mening. Därmed har han blivit kontaktad av många genom åren som hävdat att de själva eller någon anhörig är oskyldiga till vad de dömts för. Han vet att när man börjar gräva i ett fall kan det ta såväl veckor som månader innan man till slut inser att det inte finns något att ta på. Inte finns något som ger underlag för ifrågasättande artiklar. Och än mindre för att personen ska kunna få upprättelse i en domstol. Vad var det då som fick honom att gräva allt djupare i fallet Samir?

– Det var lite provocerande när Samir kom och sa att ”jag begär inte att du ska tro mig men du får ta del av allt material och bilda dig en egen uppfattning, det kanske är jag som är mördaren…”

   Anders Johansson var van vid att det allt för ofta är den direkta motsatsen som framförs när någon hävdar att han är oskyldigt dömd. Man bara påstår det och begär att man ska tro dem utan att ha sett några dokument, menar Anders.

– När jag lyssnade på Samir och började titta närmare på utredningarna fick jag en känsla av att det faktiskt kunde vara som han sa.

Blod på tröjan

   Men en känsla är en sak. Så Anders dubbelkollade Samirs version om att det var pappan som hade utfört mordet. Och bit för bit började han bli allt mer övertygad som att det hade blivit fel när Samir dömdes.

– Samir hade blod på sin tröja när han greps men det förklarade han med att han hade lagts sig ner där det var blod efter att hans styvmamma hade blivit mördad. Och precis så såg det ut på tröjan. Det var liksom utsmetat blod. Medan det på mordplatsen var fullt med blodstänk. Och några sådana stänk fanns inte på Samirs tröja. Vilket det definitivt borde ha funnits om han hade knivhuggit sin styvmamma.

– Är det här en rättsskandal?

– Ja, det kan man nog säga att det blev när Samir tog tillbaka sitt erkännande och pekade ut pappan och man inte trodde honom. Det här var ju under en tid då psykologernas utlåtande vägde tungt och vad dom påstod var det som gällde. Och dom hävdade ju att Samir ljög när han pekade ut pappan, som om dom var någon slags lögndetektor i mänsklig skepnad. Nu med Quickfallen och annat har man ju äntligen börjat ifrågasätta det där.

   Anders Johansson berättar att det blev lättare för honom att arbeta med fallet eftersom Samir hade lämnat det kriminella livet bakom sig.

– Det är fantastiskt att se hur Samir nu har kunnat använda alla sina negativa erfarenheter från drygt 20 år som kriminell som en tillgång idag. Han jobbar ju med ungdomar som har fastnat i missbruk och kriminalitet. Och honom lyssnar dom på. Han kommer ju inte från någon skolbänk utan från samma verklighet som dom här ungdomarna. Och han vet vad han snackar om.

Hörde honom gråta

   Samirs advokat i resningsförfarandet var Sargon De Basso. I förordet till Anders Johanssons och Samir Sabris bok Fallet Samir, skriver Sargon De Basso om hur hans familj kände Samirs familj men att Sargon själv var för liten för att ha direkta minnen av Samirs familj. Men hur han sedan genom åren fick höra historien från de vuxna om den där stackars killen som tvingats erkänna mordet på sin styvmamma trots att han var oskyldig och därför låstes in på mentalsjukhus.

Sargon De Bassos förord slutar med orden:

Fallet Samir innehåller allt för att benämnas som ett ”once in a lifetime case”. Dagen innan jag skriver detta kom den frikännande domen och någon gång på eftermiddagen ringde Samir. Jag såg hans namn på displayen till telefonen och svarade ”grattis.” På andra sidan hörde jag en vuxen man gråta.

   Para§raf har tidigare löpande publicerat podserien om fallet Samir. Många av våra läsare har sannolikt lyssnat på den. Varför ska man i så fall läsa boken? kanske någon frågar sig. Därför att i boken får man information som inte fick plats i podden. Och för att det är en väldigt bra bok om en rättsskandal – ett justitiemord.

   Nedan går det att via länken läsa en introduktion och några kapitel ur boken Fallet Samir, som kan utgöra ett smakprov. Deckare i all ära, det här är verklighet, en bitvis fruktansvärd verklighet – men med ett lyckligt slut.

 

Utdrag ur Fallet Samir

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.