Debatt

Dilbahar Dilba Demirbag

”De skadar det land jag älskar”

Av Para§rafs Redaktion 2019-07-25

När vi flyttade till Sverige 1975 behövde Sverige arbetskraft. Jag minns så väl hur varmt vi välkomnades bland grannar och av i stort sett alla svenskar vi mötte överallt. Det fanns en nyfikenhet på andra kulturer, en hunger att lära sig nya saker. Det som var främmande var spännande och berikande.

   På dagis frågade fröknarna om kurdisk mat och jag fick visa hur vi bakar Kurdiskt Nan (bröd). Så här i efterhand så kan vi ju lätt konstatera att resultatet måste blivit sådär när en förskoleunge på fyra år ur minnet försöker baka bröd på samma sätt som sin mor. Mina förskolelärare visade mig att nyfikenhet och öppenhet inför det okända ledde till bra saker.

   Jag minns också min svenskalärare Eva, som med en ängels tålamod försökte förklara för mig att det hette tända och släcka lampan, inte öppna och stänga den som en dörr.

   För mig var det en stor utmaning, på kurdiska öppnar och stänger man båda. Min okunskap möttes aldrig med ett hån, tvärtom fick jag förklarat för mig att jag var exotisk och spännande.

   Jag fick känna att jag trots att jag inte kände mig fullt etablerad i det nya landet faktiskt ändå var en fullvärdig medborgare som hade massor att bidra med. Jag hade ett grundläggande värde som människa. Där föddes och växte kärleken till mitt nya land och hem.

   Samma syn på alla människors lika värde som jag möttes med då, har varit en viktig hörnsten i hela mitt liv och är än idag. Det är den som gjort Sverige till en av världens vackraste länder. Det är den viktigaste grundpelaren i vår demokrati.

   Samma öppenhet och tilltro till människan som är ryggraden inte bara i ett gemensamt rättspatos men också den röda tråden i vår lagbok.

   2019 är en annan femma. Jag vill inte skrämmas men jag vill vara ärlig och säga att jag är rädd ibland. Jag är rädd därför att jag förstår att nästan två av tio människor jag möter i Sverige idag väljer att avfärda FNs deklaration för mänskliga rättigheter som ”PK-snack”.

   Jag är rädd, därför att jag förstår att de struntar i fakta och väljer att ansluta till en syn på nyanlända som människor av mindre värde. Där den nervärderande synen också kommit till en punkt där man öppet uttrycker ett obeskrivligt hat mot människor man aldrig träffat eller känner och att det gått så långt att det beteendet är normaliserat.

   Jag förstår att dessa människor har inflytande och skadar det land jag älskar. Rädsla är vår tids farsot. Jag är rädd och förstår plötsligt att dessa krafter är starka och farliga globalt.

   Det är inte längre några skinnskallar som går och skränar på fyllan som på åttiotalet i Karlstad. De är organiserade och duktiga på att hetsa och skrämma fram en rädsla som sedan används som ett vapen för att fiska och jaga nya röster. Makt att korrumpera, makt att skapa kaos. Makt att skrämma och tysta.

   Jag är rädd och jag förstår att det är ett hot mot vår demokrati, det är en prövning som jag tror och hoppas att vi tillsammans ska klara oss genom. För jag vet att jag inte är ensam om att känna så och det är också det som ger mig hopp och tro på att vi ska fixa även det här.

   Nina Simone sa så klokt en gång att den enda skyldighet vi konstnärer har är att spegla vår samtid. Om jag ska göra det nu så skulle jag säga att jag är rädd, men jag vet också att jag inte är ensam. Jag är i gott sällskap. Det bästa faktiskt.

 

Av Dilbahar Dilba Demirbag

 

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Dilba är kompositör med en passionerad relation till Kurdfrågan, musik, naturupplevelser och teknisk rekrytering.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.