Debatt

”Vi vill inte ha fler av er sort här”

Av Simon Vinokur 2020-03-04

Antingen så är det ”för fullt här” eller så är det ”för fredligt där” – och inget av de argumenten håller i dagsljus. Man borde kunna bortse helt från de partier som anser att invandrare har uppfunnit och importerat våldtäkt, sexism och kriminalitet och därför vill hålla dem borta från Sverige, men de börjar smitta av sig till partier vars partiledare till exempel poserar på foto i jägarliknande kläder med ”Stärk gränsen” tvärsöver bilden - och får väl därmed ses som massiva influencers.

Man behöver inte vara expert på exempelvis Afghanistan för att känna till att landet är allt annat än fredligt. Inte ens i vissa områden.

”Man vet aldrig var någonstans nästa bomb kommer smälla av”, är något man hör till leda så länge man har någon form av kontakt med de ungdomar som riskerar att deporteras eller redan har deporterats dit.

Hörs till leda. Inte på så sätt att ”nu får ni hålla käften”, utan på det sättet att den meningen inte borde behöva uttalas av ungdomar som flytt därifrån på grund av fara för sina liv. Ingen, barn eller vuxen, tjej eller kille borde deporteras till Afghanistan. Inte ens om man inte är ateist, kristen, homosexuell eller tillhör någon av de utsatta minoriteterna.

Arton eller tjugofem år, det gör ingen skillnad. Alla dör på samma sätt av en bomb. Visste du förresten att det var massdeportationstisdagen igår? Igen. Flera ungdomar deporterades i grupp till Afghanistan, och detta oavsett om de kom därifrån eller ej.

Argumentet att vi inte kan ta hand om de som redan kommit hit om vi ”behöver” ta emot ännu fler – det är ett lika ohållbart argument som att vi borde sluta ta in förstaklassare tills alla de som redan går i grundskolan har fått sina gymnasiebehörigheter, sluta ta in nya patienter till sjukhusen tills alla som redan är intagna är friska eller stoppa nyinflyttningen till hyresrätter tills vi har lägenheter nog till alla som behöver en.

Se till att det funkar. Man kan inte säga att man inte klarar av något om man inte ens har bestämt sig för att verkligen försöka få ordning på det. ”Jag kan inte cykla”. Tror jag det, du har ju aldrig ens försökt!

Å ena sidan går integrationen i Sverige väldigt bra, men å andra sidan har vi mycket kvar att göra på området. Lägg märke till att den formuleringen innehöll ordet ”vi” och inte ”Sverige”. Det var inte omedvetet.

Det är nämligen så att det mesta av landets integration bygger på att de olika delarna av civilsamhället satsar egen tid och egna pengar på att skapa ett sammanhållet, inkluderande och integrerat samhälle.

Det allmänna tenderar att mest vara i vägen och känna sig sviket. ”Flyktingkrisen”, du vet den där krisen som det allmänna råkade ut för när runt fem miljoner människor flydde från Syrien mellan 2011-2015? Att det var flyktingarna som krisade försvann i det svenska media- och debattbruset.

Det finns mängder av integrationsinitiativ, integrationsföreningar och företag vars affärsidéer bygger på olika sätt att inkludera invandrare i svenskt arbetsliv eller på olika sätt integrera svenskar och invandrare med varandra.

Att få tag på ett statligt eller kommunalt engagemang är desto svårare. Det är till och med svårt att få pengar från det allmänna om en person eller ideell förening skulle vilja engagera sig för integrationen. Det är betydligt lättare att få stöd, sponsring eller samarbetspartners bland företag.

Så när politikerna skriker sig hesa om hur illa det går med integrationen, hur sinnessjukt många flyktingar Sverige tar emot (trots att det inte var så många fler än 29 000 personer som sökte asyl förra året) och hur det faktiskt handlar om omtanke om de asylsökande att deportera så många av dem som möjligt, då är det egentligen bara främlingsfientligheten som talar.

”Vi vill inte ha fler av er sort här”. Så kan väldigt få partier formulera sig och överleva, för någonstans lever fortfarande idén kvar om att solidaritet, omtanke och empati är hörnstenarna i svensk in- och utrikespolitik.

 

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Simon Vinokur är judisk debattör med fokus på människorättsliga frågor. Engagemanget mot rasism och för integration väcktes i tidig ålder av mamman som arbetade med flyktingar och av pappan som kämpat för mänskliga rättigheter i Litauen i hela sitt liv. Sedan 2015 har Simon arbetat ideellt med två integrationsprojekt som han startat, Integrationssegling och Mirumirupliff.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.