Vårt rättsväsende klarar av att rätta till alla fel

Av Pelle Svensson

Det har nu gått några veckor sedan jag lät publicera min syn på det jag vill kalla Quickeländet. Mycket har hänt under den tid som gått. 

Justitierådet Göran Lambertz har själv avslöjat att han inte är en objektiv granskare av de åtta mord som Quick skulle ha utfört på 1990-talet. Istället är han ute i egna ärenden och söker han nu lägga ut dimridåer över den rättsutredning jag på den försvunne pojken Johan Asplunds föräldrars uppdrag genomförde hösten 2006.

Göran Lambertz var då justitiekansler och till allas förvåning sa han nej till att inleda förundersökning mot de s.k. ”fuskarna”. Däremot fick specialenheten för polismål med överåklagare Björn Eriksson i uppdrag att granska den kritik min rättsutredning gav anledning till, men det uppdraget kom från dåvarande riksåklagaren efter en anmälan från två Sundsvallsbor som var kritiska mot Lambertz sätt att hantera fakta. Jag åsyftar här hans uttalande om att ingen utredning behövdes därför att de avkunnade morddomarna var gedigna, tillförlitliga, ja oantastliga. Polis och åklagarinsatserna gavs betyget med beröm godkänt.

Heder och ära

Genom att kritisera resningsmålen och de friande domarna mot Quick så försöker Lambertz att försvara sitt eget undermåliga agerande från november 2006. Han arbetar nu för att rädda sin egen heder och ära. Ett agerande som starkt kritiseras med krav på hans avgång vad gäller hans nuvarande roll som ledamot av Högsta Domstolen. Han har helt uppenbart inlett samarbete med den lilla kotterigrupp som fortfarande hyllar de gamla felaktiga morddomarna. Denna grupp leds av f.d. chefsåklagaren Christer van der Kwast, de övriga är advokat Claes Borgström, den starkt kritiserade förhörsledaren Seppo Penttinen och den ytterst kontroversielle Dala-Demokratjournalisten Gubb Jan Stigson.

Den viktigaste frågan just nu är varför jag så envetet påstår mig veta sanningen vad gäller Quick och skuldfrågan. Jag har läst igenom hela det omfattande utredningsmaterialet på c:a 30.000 sidor och med de övriga morderkännandena, blir det sammantaget upp till 33 mord och då blir det c:a 50.000 sidor att granska. Lambertz däremot har endast läst de avkunnade morddomarna och det gjorde han i november 2006.

Kotterigruppen

Lambertz försvarar nu sitt eget agerande och uttalar efter 6 år följande: ”Läs gärna de fällande domarna, resningsbesluten och de friande domarna. Det handlar om 200 sidor varav man kan nöja sig med att läsa 100. Med ett sådant bedrövligt påstående från en högt uppsatt jurist så har han sannolikt ”pulveriserat” sig själv, vem skulle vilja möta en sådan domare i rättssalen.

Pelle Svensson påstår sig veta säger Lambertz hånfullt. Det säger han som bara läst in små avsnitt av utredningen. Några 100 sidor av 50.000.

Hela den här debatten borde sluta med Lambertz mejlbrev till van der Kwast: ”Våra obestridliga fakta har blivit pulveriserade”. Tydligen var hans egna fakta eller skall vi säga kotterigruppens obestridliga fakta detsamma som när ett barn byggt upp ett torn som plötsligt rasar ihop när alla klossarna lagts på sin plats. Lambertz borde enligt mitt tycke samla ihop klossarna och gömma dem i garderoben. Det är också dags att han får en sista förflyttning i sidled genom att avgå som justitieråd.

Bemöter inte Gubb Jan Stigson

När det gäller Gubb Jan Stigson bryr jag mig inte om att bemöta hans osakliga påhopp på mig. Quickärendena har inget att göra med hur bra eller dålig jag var som brottmålsadvokat på 70- och 80-talet. Quick har nu också blivit friad för ytterligare två mord, samtidigt som vi väntar på Seppo Penttinens lista över diverse fel i Hannes Råstams bok.

Christer van der Kwast ställer upp som support till Penttinen. Han skall ju kvalitetssäkra det förfalskade födelsemärket som skulle ha funnits på Johan Asplunds kropp. En bevisförvanskning som Penttinen dessutom erkänt.

Kwast, Penttinen, Borgström och Lambertz utreder nu sina egna misstag allt medan övriga juristsverige hukar sig för rallarsvingar och där språkbruket blir allt grövre.

För min egen del avvaktar jag den slutliga utgången av resningsärendena. Jag litar fortfarande på det svenska rättsväsendet och dess förmåga att med stöd av lag rätta till begångna fel.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.